Kytäjä Ultralånga

Efter att ha laddat opp hela orienteringssäsongen för en enda tävling, hade jag konstigt svårt att sätta ett klart mål för årets ultralånga FM. Tids- och placeringsmässigt är det svårt att sätta absoluta mål, men kvällen innan fick tränare-Axling ett SMS: Tid snabbare än 2x vinnaren, placering bättre än 45e (2013 placering) och inte sist.

Före start:
Temperaturen -6 på morgonen gjorde att även den hårdaste H21-orienteriare drog på sig craft-skjorta under tävlingströjan. Åt min morgongröt samt förvandlade gårdagens potatismos till omelett. Ca 1h bilfärd till TC, inräknat att Maxi glömt EMIT och vi hamnade svänga tillbaka strax om Nickby. Klädval var det hetaste ämnet på TC och kön till bajamajorna var lång. Träffade på NOKs starke man Viljam, som inte packat opp sina orienteringsskor efter 25-manna så de var genomblöta och iskalla. Hälsade på min kompanjon från förra årets Ultralånga, Leo, på startlinjen och skämtsamt sa att vi ses på upploppet. Hur rätt jag hade visste jag inte då...

  

K-1:
Vid startskotten delades fältet upp i 3 klungor och jag gick höger. Tempot var som vanligt högt, men jag bestämde mig att hänga på åtmistone tills jag får tillbaka känseln i fingrarna. Terrängen var onödigt bökig för att springa så fort och när vi kom ut på stigen började flickor springa förbi. Sprang förbi vätskekontrollen utan att dricka och fortsatte vägen rakt. Rätt nära 14 över träsket men kom efter det för långt norrut och fick fast mig igen vid träsket ovanför 31an, via Piilolampi, en liten krok i ringen och Leo kommer förbi och stämplar före.

1-3:
Springer med Leo och diskuterar vägvalen till 1an. Orienteringen känns lätt fastän höjderna är småklottriga på 1:15 000 kartan.

3-5:
För att undvika lämna efter i salmiaken ökar jag tempot över mossarna, samtidigt som jag försöker hålla fötterna torra och Leo lämnar efter. Lugnt och säkert tar jag kontrollerna och stannar på ett glas iskallt vatten.

5-8:
Victor kommer in till vätskekontrollen medan jag joggar iväg. Han hade sprungit förbi 1an i tron att den var gafflad och inte hans, så han svär lite över detta. Han har samma slinga på salmiaken, fastän han redan sprungit ena, så jag hänger efter i det lite högre tempot.

8-10:
Victor svänger mot 13 och jag mot min 9a. Har sällskap av några juniorer och plötsligt kommer damernas tätklunga förbi... Stämplar före jag stannar på dricka och arrangören erbjuder VARMT vatten, som han sparat i sin personliga termos till damtäten.

10-12:
11an går förvånandsvärt bra via mossarna, men bommar istället ordentligt på 12an, ca 10min fastän jag varit via den med Victor tidigare.

12-15:
Vätska och säkert till 13, via mossen opp till 14 och kötta till 15. Frågar på vätskekontrollen vad klockan är och räknar på något vis att jag sprungit helt bra: 0-7-15-22-30-37... 2/5 på dryga 2h... 5h i mål?

15-24:
Salmiak nästan helt ensam och bommar friskt. Huvudet kan inte koppla ihop kartan med varken omgivning eller riktning. Citatet "Jag är GUD!" från filmen "Naken" är det enda som snurrar i mitt huvud, på repeat. Vad hände med musiken?

24-25:
Riktning vägen, löpningen känns rätt bra än och pustar ut att salmiaken äntligen är över. Stannar vid vätskekontrollen och dricker. Frågar om Leo kommit förbi redan, för så friskt bommade jag i salmiaken att vem som helst skulle kunna slinka förbi. Han är tydligen bakom ännu, så lämnar hälsningar att det inte går att avbryta i detta skede mera. Får till svar att vi nog borde skynda oss förrän målet stänger, för klockan är redan 15. Försäkrar att vi nog hinner och säger skämtsamt "Olen selvästi voittamassa tätä, kun muut ei näy missään enää" när jag joggar iväg mot första hjälp. "Sull on selvästi oikea asenne, mutta suunta on eri asia..." Tittar på kartan och svänger tillbaka. 25an var inte alltför svår med upptrampat spår in, men vänster framlår krampar nu lätt i backarna.

25-26:
Ut från kontrollen på riktning och framlåret meddelar att om det finns möjlighet att runda så är detta att föredra. Är inte säker om jag hamnade utanför kartan här, men får inget att stämma upp från mossen. Alla stup ser likadana ut, beslutar mig för att börja om söderifrån, men varje stup som tar slut ser rätt ut och jag börjar söka. Ca 15min inom samma tum på kartan...

26-30:
Stannade och lugnade nerverna/pissade ett par meter från kontrollen, så jag inte skulle missa ifall någon/Leo kommer förbi, men helt tyst i skogen. Riktning 27 och konstaterar än en gång att mossarna stämmer bättre än höjderna. Mossen mot stigen, stigen via sjön och söderut. Känns tryggt med stig så jag fortsätter till korsningen mot 30. Opp mellan backarna och försöker läsa stup som alla ser likadana ut. Morrar för mig själv och kryssar på random runt i omgivningen. Plötsligt kommer en annan orienterare emot. "Öööööh..." "Joo, toss takana" Vild av iver att äntligen se någon annan dundrade jag iväg i riktningen min vän kom ifrån, stämplar och kämpar mot kramper och andra spöken för att få rygg på honom. Möter Leo, så jag stannar och förklarar var 28an är. Inser att jag inte kommer ikapp så hamnar orientera själv till 29an, vilket naturligtvis blir en liten bom. Fast besluten att inte bomma 30 följer jag vägen och sedan säkert via kärret in.

30-32:
31an går dock inte lika bra, utan jag hamnar söka på flera olika kärr, förrän jag hittar det största och därifrån lyckas hitta. Väg och vätska, men arrangörerna håller på att städa undan. Jag frågar klockan, de skriver opp startnummer och frågar om jag sett andra. Jag säger Leo är på väg och köttar vidare. Vad stark jag känner mig på väg! Viker in och tangerar det förbjudna kärret, lätt. Bommar ändå 32 och hamnar söka en stund.

32-33:
Tar det försikigt nu i backarna och huvudet lyckas fokusera max 5s åt gången. Går aningen ryckigt när jag glömmer vad jag håller på, stannar kollar kartan, kollar framför mig, kollar kursen, fortsätter och glömmer. Kommer opp på backen och tycker mig vara nära, så jag börjar söka. Lite fram, lite tillbaka, lite hitåt, lite ditåt... Då ser jag Leo slött joggande. M:"Hei! 32, eikö?" L:"33!" M: "Niin...niin!" Lägger mig bakom och försöker utvärdera läget. Leo orkar knappt jogga och jag skulle inte hitta en kontroll fastän den skulle hänga framför näsan. Vi hittar 33an...

33-35:
Tar riktning mot vägen men Leo lämnar direkt efter. Jag litar inte på egen orienteringsförmåga och frågar om han inte får kallt när han nästan bara går. Han meddelar att energin är helt slut och funderat på att avbyta flera gånger. Jag kollar fickan och fiskar opp mina sista 2 påsar gel, ger en åt Leo, kollar kartan och tar den andra själv. Jag springer snabbare, men Leo kommer rakt på kontrollerna, så jag springer före men korrigerar kursen enligt vad Leo gör. Stämplar 34an. Det kommer en pigg orienterare emot som undrar om jag sett någon annan. Jag pekar på Leo och frågar om det saknas fler. Tydligen är det oklart med en löpare till, så han rekommenderar att vi använder stigarna nu eftersom han kom rakt genom riset. 35an stämplar jag före Leo, fastän han definitivt hade bättre mikrovägval. Ner till vätskekontrollen och frågar vad klockan är. 17:20 och jag konstaterar "Ehditään vielä" och kollar vart Leo lämnat.

35-Mål:
Ojdå, Leo hade ökat tempot och stannade inte på dricka så han hade arbetat opp ett litet försprång. Väglöpning är fortfarande lätt så jag kämpar mig ikapp före vi ska svänga in mot skogen till 36an. Jag meddelar vad klockan är och följer en upptrampad stig in i skogen. Jag är osäker och hamnar stanna flera gånger och läsa kartan, men Leo lämnar bakom mig. Läser även in om det finns möjlighet att börja spurta, men konstaterar det bäst att avvakta ännu. Stämplar 36an och fortsätter på samma stig, men är osäker vilket vägval jag ska göra om stigen delar sig. Stigen blir lite större så jag känner det är läge att öka försiktigt. Kommer lite för långt fram, men när jag märker det, har inte Leo ännu hunnit vika av heller och jag ser kontrollen. Känner av farten och kommer rätt lätt först till stämplingen, men med Leo tätt efter. Ökar ännu lite och benen protesterar inte ens, vänder mig om och märker att med denna fart lämnar Leo redan. Springer stabilt och tittar över axeln ett par gånger medan jag försöker på ögonen på målstämpeln bland jobbande och hejande arrangörer. Vinsten över Leo är ett faktum även detta år och nöjda går vi mot resultat-avläsningen... 58e plats, tid 6h 4min 29s och +3h 26min 50s till vinnande Boström

Efter mål:
Högtidligt överräcker en arrangör varsin smörgås åt oss och vi diskuterar slutdelen av banan. Jag är nöjd att ha klarat åtminstone ett av tre mål för dagen. Konstaterar att rum för förbättring finns främst inom orienteringstekniken och disciplinen. Leo lovade att han ska vara med även nästa år, så vi ser fram emot nya dueller av det längre slaget.

Hungaria Cup 2014

Eftersom jag ensam gav mig iväg på detta äventyr tänkte jag lägga in mina memoarer här, så även andra kan ha glädje av mina lärdomar.

Före start:
Till viktiga bakgrundsfakta hör att jag på FSOM långdistansen vrickade foten halvvägs och haltade mig i mål, samt tvingades avstå från en plats i SVs ärorika HD-lag. Efter att konsulterat självaste Robocop, gav jag mig iväg och köpte vriststöd. Vristen var ännu blå och svullen när vi gav oss iväg torsdag 14.8, men kunde gå bra utan smärta. Första morgonen for jag iväg opp i kullarna bakom och stödet fungerade bra, så länge man tog det makligt nedför. Lördag-Söndag gick till bröllop och återhämtning, men på måndag var jag igen ut i den kuperade terrängen och testade foten. Måndag kväll for vi till Budapest och märkte på kvällen att mitt körkort saknades. Eftersom det är väsentligt att ha när man ska hyra bil blev känslan något olustig. Hursomhelst lyckades jag skaffa en underbar VW Up på tisdagen och gav mig iväg mot Matrafüred. Väl där skulle jag plocka fram orienteringsskorna så inte hela väskan skulle stinka pedalsyra. Då kom jag ihåg att de lämnat på balkongen i lägenheten i Budapest. Helt om tillbaka till Budapest... via fel gata (finns flera med samma namn) och sedan fel namn på gatan bredvid, så tog batteriet slut och jag var utanför Budapest helt utan navigator. Med lite tur hittade jag lägenheten och kunde åka tillbaka och fokusera på morgondagens tävling.

Dag 1:
Vaknade i gymnastiksalen lite före väckning och for iväg för att söka morgonmål. Eftersom det var helgdag så var allt i hela landet stängt så jag for iväg mot dagens tävlingsplats. Fick köpa 3 korvsmörgåsar före de ens öppnat försäljningen, men 11km springer man inte utan en ordentlig frukost. När jag vid starten fick kontrollbeskrivningarna såg jag att det var 31 kontroller och min hyrda SI-8 bara kan lagra 30 stämplingar så blev jag lite nervös. Vet inte om det berodde på detta, men drog till med en flera minuters bom på 1an redan. Mitt försiktiga tempo och ett par bommar till gjorde att jag låg sist från start till mål. Blev stiftklämma på upploppet då SIn inte tog emot mer kontroller, så ingen spurttid. Totalt 11e

Dag 2:
Hade kvällen innan anmält mig till Beer Relay, men lämnat allt utom mitt eget namn öppet. Före första start kommer ett sällskap och sätter sig ner bredvid mig och en av dem dricker en öl så jag frågade om han tänker springa idag. Jo, svarade han, i Open A. "Do you have a team for the Beer Relay?" var den självklara följdfrågan. Zsolt, som han hette, blev lite osäker när han hörde att jag sprang elitklassen, men jag försäkrade honom att vi nog platsade i samma lag. Glad och nöjd gick jag mot start och eftersom kartan var på samma snabblöpta terräng som igår kändes allt vant och naturligt. Inga större missar och riktigt bra fart hade jag lyckats slå 3st på den knappt 6km långa banan. Blöt, lerig och totalt 10e. Denna dag var även min födelsedag så efter vinprovningen i den lokala vinkällaren blev en öl eller två. Jag träffade på 2 belgare som också tyckte om öl och fick en "Satan Red" som bryggts i den enas hemby. Den skulle dock sparas tills jag hade kylskåp och glas.

Dag 3:
Lite sliten men ändå i toppform startade färden mot starten dag 3. Dagens medeldistans hade en riktig rivstart, med 80m klättring från K till 1an. Började ångra några av gårdagens öl när pulsen var som högst, men det skulle snart jämna ut sig. Efter 1an började vi runda backen och detta var för tufft för min stukade vrist, så jag hamnade gå. Efter 5an var det värsta över men lyckades inte ta in det jag tappat och slutade 12a. 82 min på 6km och 9e totalt.

Dag 4:
Laddad till tusen efter gårdagens svaga insats och hoppfull att den lite långsammare terrängen skulle gynna mig for jag till tävlingsplatsen. Tejpade för säkerhetsskull båda vristerna och med vriststödet ovanpå kändes det som om jag gipsat högerfoten. Mitt hopp blev dock kortvarigt när banans 5 första avstånd var genom taggbuskarna i djävulens egen trädgård. Med blodiga armar och ben försökte jag sedan rädda vad som räddas kan av dagens bana och kom i mål nästsist. 6km på 78min. Dessutom diskade Teo Valentin sig, antagligen ett taktiskt drag för att spara sig till Beer Relay, så jag klättrade till 8e i totala tävlingen.

Beer Relay:
Somnade nästan direkt efter jag kom tillbaka till skolan där jag övernattade, för att samla krafter till kvällens drabbning. Zsolt och jag hade taktikpalaver och beslöt oss för att dricka snabbt och följa efter någon som orienterade säkert. Jag sprang första sträckan men kom iväg dåligt i drickandet, rev åt mig en karta och följde de ca 5 löparna som kommit iväg snabbare. Fick fast mig på kartan och insåg att jag hade följt mot fel 1a, svor till och svängde nästan 180 grader mot egen 1a. Många hade tydligen gjort samma miss och vi satsade fullt på att komma ikapp täten. Hann aldrig ikapp täten och farten gjorde att jag kom in till fel 4a också. Växlade väl som 10-12 och hoppades att Zsolt skulle ha bättre drag än mig. Belgarna, som bara var åskådare var helt vilda av förtjusning, men ingen av dem hade räknat hur mångte vi var eller hur långt efter täten vi var. När sedan första 8a kommit i mål inom en minut blev det en lång väntan på Zsolt. 16e, 5:59 efter täten och nästan 5 minut till kvartsfinal i jaktstarten. "This is not possible to gain back by only drinking fast, we need to run faster also", sa jag åt Zsolt medan vi joggade loss benen. Drack mig förbi norrmannen före och sprang sedan ett felfritt lopp. Hade inte tagit många placeringar, men kom tydligen in till växling lite snabbare än beräknat för Zsolt såg mäkta förvånad ut när jag vrålande kommer på upploppet. Räknade lag och minuter och började förstå att nästa öl jag dricker är loosers beer. Zsolt var även han nöjd med sitt lopp, fastän vi påpekade att han blivit omsprungen av ett damlag jag passerat på min sträcka. Finalen avgjordes redan vid första drickningen när ena lagets löpare inte lyckades hålla ner mer öl, trots olidligt långsamt tempo. Även i bronsmatchen förekom uppkastning vid drickabordet, men alla fullföljde ändå loppet. Kvällen avslutades med dans, otaliga öl och glada miner.

Dag 5:
Löparna från den arrangerande klubben hade alla varit muntra under veckan när jag påpekade att längsta etappen löps dagen efter Beer Relay, men denna morgon var i alla fall inte jag munter. Försökte desperat återställa vätskebalansen medan jag packade ihop mina saker och for mot start. Försökte intala mig själv att en rejäl frukost och massor med vatten skulle ge mig tillräckligt bränsle för att orka ända till slut. Började försiktigt och lyckades hålla ihop orienteringen någotsånär första halvan av loppet, med bara en större bom på 6an. Båda vätskekontrollerna var också i början så jag kände mig pigg och glad när jag styrde iväg mot 13e kontrollen. Stor bom men ingen panik... Stor bom på 17e, minikramper och har mycket svårt att fokusera... Stor bom på 21an och känner mig helt orkeslös när jag vecklar ut kartan... NEJ, vi ska avsluta banan i djävulens trädgård idag. Avbryta? NEJ! Gråta? Kanske, om det hjälper... Beslutar mig dock för att spara på den lilla vätska (och salt) jag har kvar i min kropp och börjar nynna "You raise me up" istället för att gråta. Orkar inte väja för taggbuskarna mera och river till med riktigt bra tider i det delvis upptrampade helvetet. Prisutdelningen är i full gång när jag kurvar in på upploppet. Stämplar i mål och får lappen med mellantiderna. 3h 27min på 12,5km är ingen vidare bra tid, men jag skiner opp som en sol av att få ett godkänt resultat en dag som denna. Duschen var bortplockad och maten slut, så 3 äpplen och 2l vatten får jag i mig förrän jag staplar mot bilen och byter om. 8e på dagen och 7e totalt i M21E är med beröm godkänt på min skala.
http://mtfsz.hu/versenyinfo/8596_e_hk_12345nap_osszetett.html

//Mathias