Nästa steg i min triathlon-karriär blev halvdistansen (2km+90km+21km) i Kasnäs. Eftersom jag missade Jukola pga. min gudsons konfirmering, har träningen redan efter 10Mila sett ut så här: 1x gym, 2x yoga, 1x löpning, 1x simning och 1x cykling. Vissa veckor kombinerade jag cyklingen och löpningen, för att bättre simulera triathlon. Loppet gick så att vi simmade 4x500m runda, cyklade 2x45km runda och sprang 2x5km fram och tillbaka.
Tävlingsförberedelser
Nu när jag har en landsvägscykel, triathlon-shorts (för att undvika nakendiskning) och sommaren bjudit på fint badväder kände jag mig träningsmässigt rätt väl förberedd. Ca i månad före loppet skaffade jag triathlon-styre, låspedaler och MTB-cykelskor. MTB-skor så jag kan springa med skorna på och inte barfota (med skorna färdigt fast på pedalerna), som eliten. Tejpade fast gel, honung och en granola-bar på cykeln för att minimera utrustning/tiden i växlingen.
Vaknade 4:30 som en vanlig vardag och efter att djuren var omskötta åt jag smörgåsar med Kalles (Kaviar), för att få i mig mycket salt. Det var redan varmt ute, men gladde mig åt att det lovats 10m/s vind i Kasnäs, så man kanske skulle klara hettan bättre. På vägen tog jag grötpaus i Salo och lyxade dessutom till det med en nygräddad munkring. Anlände till Hotel Kasnäs och möttes av samma glada arrangörer som i Eura. Ställde i ordning min växlingsplats, drickaflaskorna på cykeln, lyssnade på tävlingsinfo, åt en banan och kollade stranden, förflyttningen till växlingsplatsen samt vändplatsen för cykel- och löprundorna. Bytte sedan kläder, smörjde in mig i solkräm, drog på våtdräkten (denna gång ovanpå både shorts och t-skjorta) och oljade våtdräktsbenen. Sedan gick jag ner till stranden med 5min kvar till start.
Simningen
 |
| foto: Pasi Hurme |
Ställde mig långt bak i startfältet och vid startskottet tog jag mig lugnt och sansat ner i vattnet. Lade märke till en man med yvigt skägg och förundrade mig hur mycket motstånd skägget ger i simningen... Vattnet var varmt och ganska klart, vågorna inte för stora men man kände nog skillnad om man simmade motvind eller medvind på den ca 500m långa rundan. Jag plaskade på ganska bra och var ordentligt trött på andra halvan av sista varvet, så berömde mig själv för bra kraftfördelning. Kom upp ur vattnet på 38 min som 9e, just efter 2 damer.
 |
| foto: Pasi Hurme |
Cyklingen
Drog av mig våtdräkten, satte på mig hjälm, cykelskor och bältet med tävlingsnummer och energin till löpningen. Började springa med cykeln mot vägen och kände mig redo att erövra världen. Tog en energitablett och ett paket honung direkt för att kompensera för simningen och sköljde ner det med en klunk saltad glögg jag hade i den större drickaflaskan. Temperaturen var över 25 grader redan fastän det var lite molnigt ännu i början, men med våta kläder kändes det helt OK i vinden. Cyklade förbi en av damerna och höll den andra inom synhåll, men var noggrann att hålla minst 10m mellanrum, för att inte bli staffad för klungkörning. Efter ca 10km kollade jag klockan och konstaterade att det går fortare än beräknat, men farten (30km/h) kändes inte tung så beslöt mig att fortsätta i samma tempo.
 |
| foto: Pasi Hurme |
Tog energi enligt planen med tablett varje udda 10km och honung eller gel varje jämn. Blev passerad av 5 st, inkusive han med skägget (tydligen bromsar inte skägget på cykeln) och cyklade förbi 1 st + damen jag passerade riktigt i början. Före varvning kollade jag mängden vätska i glögg och vattenflaskan och med mer än hälften kvar i båda bytte jag ingen flaska, utan unnade mig tillochmed att blöta ner skjortan med vatten. I början på andra varvet började det bli svårt att hålla minst 10m till damen framför, så jag körde om snabbt och effektivt. Började känna att jag använde mer energi än vad jag fick i mig och klämde in reservhonungen och tuggade i mig granola-baren. Sedan swoshade det förbi en cyklist med väldig fart, men jag såg på nummerlappen att det var täten av kortdistansen som nu kommit ikapp. Fortsatte i eget tempo med en efter en swoshande förbi, medan jag blötte skjortan med vatten och sög i mig min energi. Sista 10km försökte jag cykla så rak i ryggen som möjligt, steg opp i uppförsbackarna, hällde i mig glöggen, blötte skjortan och tog reservgelen. De snabbaste hade redan börjat springa och kom emot på vägen. Kände att det hettade i nacken så måste lägga på mer solkräm i växlingen till löpningen. Hoppade av cykeln vid porten till hotellområdet och joggade till växlingsområdet som 11e med en cykeltid på 3h 8min.
 |
| foto: Triathlon Factory |
Löpningen
Frågade funktionären i växlingsfållan om WC var ledigt och hon for in för att kolla. Bytte till löpskor, tog av hjälmen och sprayade solkräm i nacken. AAAAJ vad det sved... Damen meddelade att vessan var ledig så nappade med reserv-gelen jag hade i växlingslådan och sög i mig den på väg in på WC. Tappade antagligen minst 1 minut på att vara civiliserad och inte pissa ner mig som eliten lär göra, men någon sorts nivå måste upprätthållas trots att det är tävling. Tömde samtidigt bakfickan på alla tomma energiförpackningar, blötte hela huvudet i samband med handtvätten och joggade sedan mot vägen. Benen kändes som lyktstolpar, men visste från mina kombinationslänkar att det ger med sig efter ca 10 min. Det var hett på löpningen (ca 30C), speciellt i sänkorna där vinden inte kom åt att blåsa. Kände mig onödigt tam i huvudet och benmusklerna började strama till kramp, så lade ett par saltkorn under tungan som första hjälp.
Vid första vätskekontrollen tog jag en energitablett, ett glas vatten och klämde en våt svamp över huvudet. Det var mycket folk och de flesta hälsade, hejade, visade tummen upp, gav high five när man möttes. Vem behöver publik när man har så bra stöd av varandra? Kom förbi en ung dam som var på kortdistansen och sa att hon skulle ta rygg på mig så hon får draghjälp. Hon hängde på en dryg kilometer men lämnade efter vid bortre vändplatsen.
Jag tog en tub honung, ett halv glas vatten och 2 svampar över huvudet. Det skvalpade lite i magen så nu kunde jag inte dricka för mycket. Alla verkade lida lika mycket i värmen, men jag lyckades i alla fall hålla upp både humöret och tempot. Gladde mig åt att inte behöva orientera fram med karta, utan kunde lungt fokusera på att sätta en fot framför den andra och planera min nästa drickapaus. Tablett, ett halv glas vatten och 2 svampar över huvudet. Mötte en familj med nummerlappar och den lilla pojken high-fiveade glatt alla som kom emot. Jag ropade några berömmande och uppmuntande ord som tack. Började dock bli riktigt trött och utmattad själv, med en känsla i vänster lilltå att nageln och resten av kroppen kommer gå skilda vägar inom en snar framtid...
I varvningen vid hotellet servade en äldre dam med våta svampar och jag klämde 4 st samtidigt över huvudet så det svalkade härligt. Klämde in en gel och drack ett halvt glas vatten. Skorna började kännas tunga av vattnet och kämpade för att få igång benen efter att ha gått vid drickabordet. Bara 10km kvar tänkte jag medan benmusklerna knöt ihop sig mer och mer. Burken med tabletter och salt hade blivit så våt att jag hamnade skaka för att få ur lite salt. Det kom en ordentlig klimp som jag sög på medan benen mjuknade och jag tog in avståndet till mannen med skägget. Tydligen var han för ivrig på cykeln eller så bromsar/värmer skägget för mycket på löpningen. High-fiveade den lilla pojken när familjen kom emot igen, men kunde inte prata med salt i munnen.
Spottade ut resten av saltet, sög i mig en honung, drack ett halvt glas vatten och klämde 2 svampar över huvudet utan att blöta ner fötterna ytterligare. For iväg före mannen med skägget och började underhålla mig med att gissa placeringar. Jag sprang förbi folk hela tiden, de flesta på kortdistansen, men fastän de var på halvdistansen så hade jag inte koll på om de var på första eller andra varvet. Tänkte det var bäst att springa förbi alla jag ser, så blir det inte att harma senare. Jag försökte även hålla opp humöret med att heja på de jag mötte och uppmuntra de jag sprang om.
Bortre vändplatsen kom äntligen och jag sög i mig sista gelen, drack ett halvt glas vatten och försökte böja mig efter svampar. Benmusklerna meddelade att de inte vill va med om några onödiga rörelser men fick i alla fall fiskat åt mig ett par som jag klämde över mig. Damen vid vändplatsen bjöd ut mer gel, men jag sa att magen inte klarar av andra märken än mina egna. Sedan skulle hon ha mig att dricka mera, men jag svarade att jag druckit tillräckligt och fortsatte tillbaka mot hotellet. Månne jag såg sliten ut när hon prompt ville ha mig att äta och dricka mer? Benen hade inte alls gillat denna mikropaus och jag beslöt mig för att sluta lyssna på dessa gnällspikar, så länge de fortsättningsvis bar mig mot mål i hyfsad fart. Kändes som jag behövde rapa, men när jag försökte så satte det igång starka kräkreflexer, så hamnade även sluta kommunicera med magen. Hur svårt ska det vara att genomföra en triathlon-halvdistans med goda förhållanden till alla sina kroppsdelar!?! Lungorna klagade inte så mycket, så kunde heja hur mycket jag ville på folk jag mötte. Staten och Kapitalet spelades på full volym i huvudet. Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt...
För att vara snäll mot benen så ropade jag långt på förhand åt damen vid drickabordet att jag vill ha 3 svampar, men kan inte böja mig. Fick svamparna direkt i handen och klämde alla över huvudet utan att stanna. För att vara snäll mot magen sköljde jag bara munnen med vatten i farten. Sista 2,5km kan man klara på bara ångorna. Klockan meddelade att batteriet nästan var slut och den stänger av GPS & pulsmätning för att spara ström. Roade mig åt tanken att jag har bättre uthållighet än min klocka medan jag kollade totaltiden och konstaterade att utan ett totalhaveri kommer jag slå mitt tidsmål med ca en timme. Jag försökte försiktigt föreslå åt benen att vi skulle öka tempot sista kilometrarna in mot mål, men de vägrade nu i sin tur lyssna, så vi forsatte i samma fart som tidigare. Sprang i mål med ett glatt vrål på tiden 5:47:48 och kände mig oslagbar. Euforin övergick snabbt till yrsel och kraftlöshet, så var tacksam att de placerat en vägkon just efter mål att stöda sig på medan en ung man tog bort tidtagningschipet från min vrist. Hade tydligen tagit 1 placering på första varvet och 3 på andra varvet, så jag var 7e totalt med en löptid på 1h 55min.
Vid första vätskekontrollen tog jag en energitablett, ett glas vatten och klämde en våt svamp över huvudet. Det var mycket folk och de flesta hälsade, hejade, visade tummen upp, gav high five när man möttes. Vem behöver publik när man har så bra stöd av varandra? Kom förbi en ung dam som var på kortdistansen och sa att hon skulle ta rygg på mig så hon får draghjälp. Hon hängde på en dryg kilometer men lämnade efter vid bortre vändplatsen.
Jag tog en tub honung, ett halv glas vatten och 2 svampar över huvudet. Det skvalpade lite i magen så nu kunde jag inte dricka för mycket. Alla verkade lida lika mycket i värmen, men jag lyckades i alla fall hålla upp både humöret och tempot. Gladde mig åt att inte behöva orientera fram med karta, utan kunde lungt fokusera på att sätta en fot framför den andra och planera min nästa drickapaus. Tablett, ett halv glas vatten och 2 svampar över huvudet. Mötte en familj med nummerlappar och den lilla pojken high-fiveade glatt alla som kom emot. Jag ropade några berömmande och uppmuntande ord som tack. Började dock bli riktigt trött och utmattad själv, med en känsla i vänster lilltå att nageln och resten av kroppen kommer gå skilda vägar inom en snar framtid...
I varvningen vid hotellet servade en äldre dam med våta svampar och jag klämde 4 st samtidigt över huvudet så det svalkade härligt. Klämde in en gel och drack ett halvt glas vatten. Skorna började kännas tunga av vattnet och kämpade för att få igång benen efter att ha gått vid drickabordet. Bara 10km kvar tänkte jag medan benmusklerna knöt ihop sig mer och mer. Burken med tabletter och salt hade blivit så våt att jag hamnade skaka för att få ur lite salt. Det kom en ordentlig klimp som jag sög på medan benen mjuknade och jag tog in avståndet till mannen med skägget. Tydligen var han för ivrig på cykeln eller så bromsar/värmer skägget för mycket på löpningen. High-fiveade den lilla pojken när familjen kom emot igen, men kunde inte prata med salt i munnen.
Spottade ut resten av saltet, sög i mig en honung, drack ett halvt glas vatten och klämde 2 svampar över huvudet utan att blöta ner fötterna ytterligare. For iväg före mannen med skägget och började underhålla mig med att gissa placeringar. Jag sprang förbi folk hela tiden, de flesta på kortdistansen, men fastän de var på halvdistansen så hade jag inte koll på om de var på första eller andra varvet. Tänkte det var bäst att springa förbi alla jag ser, så blir det inte att harma senare. Jag försökte även hålla opp humöret med att heja på de jag mötte och uppmuntra de jag sprang om.
 |
| foto: Pasi Hurme |
Bortre vändplatsen kom äntligen och jag sög i mig sista gelen, drack ett halvt glas vatten och försökte böja mig efter svampar. Benmusklerna meddelade att de inte vill va med om några onödiga rörelser men fick i alla fall fiskat åt mig ett par som jag klämde över mig. Damen vid vändplatsen bjöd ut mer gel, men jag sa att magen inte klarar av andra märken än mina egna. Sedan skulle hon ha mig att dricka mera, men jag svarade att jag druckit tillräckligt och fortsatte tillbaka mot hotellet. Månne jag såg sliten ut när hon prompt ville ha mig att äta och dricka mer? Benen hade inte alls gillat denna mikropaus och jag beslöt mig för att sluta lyssna på dessa gnällspikar, så länge de fortsättningsvis bar mig mot mål i hyfsad fart. Kändes som jag behövde rapa, men när jag försökte så satte det igång starka kräkreflexer, så hamnade även sluta kommunicera med magen. Hur svårt ska det vara att genomföra en triathlon-halvdistans med goda förhållanden till alla sina kroppsdelar!?! Lungorna klagade inte så mycket, så kunde heja hur mycket jag ville på folk jag mötte. Staten och Kapitalet spelades på full volym i huvudet. Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt...
För att vara snäll mot benen så ropade jag långt på förhand åt damen vid drickabordet att jag vill ha 3 svampar, men kan inte böja mig. Fick svamparna direkt i handen och klämde alla över huvudet utan att stanna. För att vara snäll mot magen sköljde jag bara munnen med vatten i farten. Sista 2,5km kan man klara på bara ångorna. Klockan meddelade att batteriet nästan var slut och den stänger av GPS & pulsmätning för att spara ström. Roade mig åt tanken att jag har bättre uthållighet än min klocka medan jag kollade totaltiden och konstaterade att utan ett totalhaveri kommer jag slå mitt tidsmål med ca en timme. Jag försökte försiktigt föreslå åt benen att vi skulle öka tempot sista kilometrarna in mot mål, men de vägrade nu i sin tur lyssna, så vi forsatte i samma fart som tidigare. Sprang i mål med ett glatt vrål på tiden 5:47:48 och kände mig oslagbar. Euforin övergick snabbt till yrsel och kraftlöshet, så var tacksam att de placerat en vägkon just efter mål att stöda sig på medan en ung man tog bort tidtagningschipet från min vrist. Hade tydligen tagit 1 placering på första varvet och 3 på andra varvet, så jag var 7e totalt med en löptid på 1h 55min.
 |
| foto: Triathlon Factory |
Aftermath
Drack en dryg liter sportdricka vid målområdet och hällde ett glas vatten över min brännheta kropp. Staplade sedan illamående mot växlingsområdet för att hämta handduk och torra kläder. Fick knappt av mig skorna och hamnade förhandla länge med mina ben före jag fick av mig strumporna. Efter duschen började jag känna mig mänsklig igen, hämtade cykeln och resten av grejerna, medan jag funderade på det jag sagt om framtiden: Kommer jag i mål på halvdistansen utan att behöva besöka Första Hjälpen, så satsar jag på full ironman nästa år...
