Axling visade sig vara en för hård nöt för undertecknad att knäcka. Han klarade sig bra både på och utanför tävlingarna. Lyckligtvis fanns det andra hårda typer i gänget så han inte kunde fira någon definitiv seger.
Kärppäjahti började med att reseledaren försenade sig 2 minuter. För att kompensera detta körde han lite för fort och fastnade i statens fotoarkiv. Vädergudarna var på sitt bästa humör med +3 grader och nederbörden på gränsen till slask när vi skulle till start. Uppvärmningen till start blev mera som en kamp för överlevnad, men när man väl kom igång så kändes det OK. Axling kom om mig rätt tidigt och i samma veva skymtade jag Kicken. Lyckades hålla undan Kicken en bra bit men mot slutet började allt kännas segt och då kom han upp mig. Jens sprang om rätt i slutet och på upploppet kunde jag se Kicken framför, Bäckström bakom, men hade ingen kraft i benen att spurta. Inbördes placering: Bäckström, Axling, Jens, Kicken, Mathias
YKV bjöd på sin bästa terräng på vårens medeldistans. Jag citerar Jens redogörelse i träningsdagboken. "400 första metrarna jättefint, sedan 400m väg, lätt tråkit, sist 4,8km våldsam forsering av världens hårdaste 'gå folk på nerverna terräng'. Mjuk tung botten med 99999hål och gröpper + buskar och skit ivägen överallt helatiden." Smått utmattad av den krävande terrängen kom jag i mål efter att endast sett Jens i skogen redan i början. Inbördes placering: Jens, Axling, Kicken, Mathias. Bäckström + Iso-G: DNS! Bäckström var på plats men hade sjuk hals, Iso-G vågade sig inte till tävlingen efter Kickens motiverande meddelanden om den stundande kampen. Black Runner såg vi bara på lördagens vätskekontroll, men där såg han i alla fall vältränad ut.
Undertecknad tackar alla inblandade för en härlig helg! Hoppas bara Pål vågar sig hit denna vecka... På lördagens Karkki-Rastit finns i alla fall en svensk redan, Anders Åkerman, så där har jag i alla fall något att ta sikte på. Kampen fortsätter...
Fridens Liljor,
Mathias Karlå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar