Eftersom jag ensam gav mig iväg på detta äventyr tänkte jag lägga in mina memoarer här, så även andra kan ha glädje av mina lärdomar.
Före start:
Till viktiga bakgrundsfakta hör att jag på FSOM långdistansen vrickade foten halvvägs och haltade mig i mål, samt tvingades avstå från en plats i SVs ärorika HD-lag. Efter att konsulterat självaste Robocop, gav jag mig iväg och köpte vriststöd. Vristen var ännu blå och svullen när vi gav oss iväg torsdag 14.8, men kunde gå bra utan smärta. Första morgonen for jag iväg opp i kullarna bakom och stödet fungerade bra, så länge man tog det makligt nedför. Lördag-Söndag gick till bröllop och återhämtning, men på måndag var jag igen ut i den kuperade terrängen och testade foten. Måndag kväll for vi till Budapest och märkte på kvällen att mitt körkort saknades. Eftersom det är väsentligt att ha när man ska hyra bil blev känslan något olustig. Hursomhelst lyckades jag skaffa en underbar VW Up på tisdagen och gav mig iväg mot Matrafüred. Väl där skulle jag plocka fram orienteringsskorna så inte hela väskan skulle stinka pedalsyra. Då kom jag ihåg att de lämnat på balkongen i lägenheten i Budapest. Helt om tillbaka till Budapest... via fel gata (finns flera med samma namn) och sedan fel namn på gatan bredvid, så tog batteriet slut och jag var utanför Budapest helt utan navigator. Med lite tur hittade jag lägenheten och kunde åka tillbaka och fokusera på morgondagens tävling.
Dag 1:
Vaknade i gymnastiksalen lite före väckning och for iväg för att söka morgonmål. Eftersom det var helgdag så var allt i hela landet stängt så jag for iväg mot dagens tävlingsplats. Fick köpa 3 korvsmörgåsar före de ens öppnat försäljningen, men 11km springer man inte utan en ordentlig frukost. När jag vid starten fick kontrollbeskrivningarna såg jag att det var 31 kontroller och min hyrda SI-8 bara kan lagra 30 stämplingar så blev jag lite nervös. Vet inte om det berodde på detta, men drog till med en flera minuters bom på 1an redan. Mitt försiktiga tempo och ett par bommar till gjorde att jag låg sist från start till mål. Blev stiftklämma på upploppet då SIn inte tog emot mer kontroller, så ingen spurttid. Totalt 11e
Dag 2:
Hade kvällen innan anmält mig till Beer Relay, men lämnat allt utom mitt eget namn öppet. Före första start kommer ett sällskap och sätter sig ner bredvid mig och en av dem dricker en öl så jag frågade om han tänker springa idag. Jo, svarade han, i Open A. "Do you have a team for the Beer Relay?" var den självklara följdfrågan. Zsolt, som han hette, blev lite osäker när han hörde att jag sprang elitklassen, men jag försäkrade honom att vi nog platsade i samma lag. Glad och nöjd gick jag mot start och eftersom kartan var på samma snabblöpta terräng som igår kändes allt vant och naturligt. Inga större missar och riktigt bra fart hade jag lyckats slå 3st på den knappt 6km långa banan. Blöt, lerig och totalt 10e. Denna dag var även min födelsedag så efter vinprovningen i den lokala vinkällaren blev en öl eller två. Jag träffade på 2 belgare som också tyckte om öl och fick en "Satan Red" som bryggts i den enas hemby. Den skulle dock sparas tills jag hade kylskåp och glas.
Dag 3:
Lite sliten men ändå i toppform startade färden mot starten dag 3. Dagens medeldistans hade en riktig rivstart, med 80m klättring från K till 1an. Började ångra några av gårdagens öl när pulsen var som högst, men det skulle snart jämna ut sig. Efter 1an började vi runda backen och detta var för tufft för min stukade vrist, så jag hamnade gå. Efter 5an var det värsta över men lyckades inte ta in det jag tappat och slutade 12a. 82 min på 6km och 9e totalt.
Dag 4:
Laddad till tusen efter gårdagens svaga insats och hoppfull att den lite långsammare terrängen skulle gynna mig for jag till tävlingsplatsen. Tejpade för säkerhetsskull båda vristerna och med vriststödet ovanpå kändes det som om jag gipsat högerfoten. Mitt hopp blev dock kortvarigt när banans 5 första avstånd var genom taggbuskarna i djävulens egen trädgård. Med blodiga armar och ben försökte jag sedan rädda vad som räddas kan av dagens bana och kom i mål nästsist. 6km på 78min. Dessutom diskade Teo Valentin sig, antagligen ett taktiskt drag för att spara sig till Beer Relay, så jag klättrade till 8e i totala tävlingen.
Beer Relay:
Somnade nästan direkt efter jag kom tillbaka till skolan där jag övernattade, för att samla krafter till kvällens drabbning. Zsolt och jag hade taktikpalaver och beslöt oss för att dricka snabbt och följa efter någon som orienterade säkert. Jag sprang första sträckan men kom iväg dåligt i drickandet, rev åt mig en karta och följde de ca 5 löparna som kommit iväg snabbare. Fick fast mig på kartan och insåg att jag hade följt mot fel 1a, svor till och svängde nästan 180 grader mot egen 1a. Många hade tydligen gjort samma miss och vi satsade fullt på att komma ikapp täten. Hann aldrig ikapp täten och farten gjorde att jag kom in till fel 4a också. Växlade väl som 10-12 och hoppades att Zsolt skulle ha bättre drag än mig. Belgarna, som bara var åskådare var helt vilda av förtjusning, men ingen av dem hade räknat hur mångte vi var eller hur långt efter täten vi var. När sedan första 8a kommit i mål inom en minut blev det en lång väntan på Zsolt. 16e, 5:59 efter täten och nästan 5 minut till kvartsfinal i jaktstarten. "This is not possible to gain back by only drinking fast, we need to run faster also", sa jag åt Zsolt medan vi joggade loss benen. Drack mig förbi norrmannen före och sprang sedan ett felfritt lopp. Hade inte tagit många placeringar, men kom tydligen in till växling lite snabbare än beräknat för Zsolt såg mäkta förvånad ut när jag vrålande kommer på upploppet. Räknade lag och minuter och började förstå att nästa öl jag dricker är loosers beer. Zsolt var även han nöjd med sitt lopp, fastän vi påpekade att han blivit omsprungen av ett damlag jag passerat på min sträcka. Finalen avgjordes redan vid första drickningen när ena lagets löpare inte lyckades hålla ner mer öl, trots olidligt långsamt tempo. Även i bronsmatchen förekom uppkastning vid drickabordet, men alla fullföljde ändå loppet. Kvällen avslutades med dans, otaliga öl och glada miner.
Dag 5:
Löparna från den arrangerande klubben hade alla varit muntra under veckan när jag påpekade att längsta etappen löps dagen efter Beer Relay, men denna morgon var i alla fall inte jag munter. Försökte desperat återställa vätskebalansen medan jag packade ihop mina saker och for mot start. Försökte intala mig själv att en rejäl frukost och massor med vatten skulle ge mig tillräckligt bränsle för att orka ända till slut. Började försiktigt och lyckades hålla ihop orienteringen någotsånär första halvan av loppet, med bara en större bom på 6an. Båda vätskekontrollerna var också i början så jag kände mig pigg och glad när jag styrde iväg mot 13e kontrollen. Stor bom men ingen panik... Stor bom på 17e, minikramper och har mycket svårt att fokusera... Stor bom på 21an och känner mig helt orkeslös när jag vecklar ut kartan... NEJ, vi ska avsluta banan i djävulens trädgård idag. Avbryta? NEJ! Gråta? Kanske, om det hjälper... Beslutar mig dock för att spara på den lilla vätska (och salt) jag har kvar i min kropp och börjar nynna "You raise me up" istället för att gråta. Orkar inte väja för taggbuskarna mera och river till med riktigt bra tider i det delvis upptrampade helvetet. Prisutdelningen är i full gång när jag kurvar in på upploppet. Stämplar i mål och får lappen med mellantiderna. 3h 27min på 12,5km är ingen vidare bra tid, men jag skiner opp som en sol av att få ett godkänt resultat en dag som denna. Duschen var bortplockad och maten slut, så 3 äpplen och 2l vatten får jag i mig förrän jag staplar mot bilen och byter om. 8e på dagen och 7e totalt i M21E är med beröm godkänt på min skala.
http://mtfsz.hu/versenyinfo/8596_e_hk_12345nap_osszetett.html
//Mathias
