And what a dream podium..

Sade Lance... Kortesjärvi UltralångFinskaMästerskap, 28,2km kärlek. Hade jag något där att göra? Jag hade gjort ett minutschema hur jag skulle träna de 2 vecckorna efter 10Mila. Sanningen blev den att det enda jag gjorde som hade med träning att göra de veckorna var att kolla på Giro Italia pga förkylning. Blev jag via TV vänjd vid deras smärta? Jag sprang KP och Lakeuden viesti trots lite förkylning, vi vann båda! Men jag fick gå långt ner i källaren på båda trots ganska lätta sträckor. Skall sanningen fram tvivlade jag när jag stod på startlinjen att jag skulle springa hela. Jag avbryter om det inte går bra. Under första slingan letade jag efter tecken på att att jag var seg, sjuk, kramp, trött osv men hittade inget. Det kändes fantastiskt. Jag tog min tomatgel och sköljde ner den med kokad coca cola vid varvning. Orienteringssupporter nr 1 Micke Bäck ropar jag är 20e. Momentum!
Ut på samma gaffling som T Joensuu. Bra, han är stabil på de sista plakettplatserna. Men så långt fram kan vi ju ändå inte komma. Salmiakkgaffling, helt själv på mina, håll i det! 5 km själv, inte en själ syns, ödemark, inget som kan leda till kilometerlånga diskussioner på sunnistus.net om överhoppade blomrabatter och vägval genom förbjudna grindar som någon idiot helt omdömeslöst har öppnat (!!) fast han bara skulle in till sin gård men vad fan vet han om sprintorienteringskultur, bara ren och skär orientering, så som det var från början. In till samlingskontroll för sista gång. Där är Aleksi Leskinen och Joensuu. Bra,
Långt avstånd hem, börjar bli trött. Men känner mig säker, jag orkar, 4km går fast hur trött man är. Börjar som cyklister förbereda mig för spurt, kastar vätskebältet! Momentum!
Varvning 300m före mål, hör  speakern säga 7e man gå i mål. 7e? WTF??  Pessimisten slår till, säkert 5 löpare före oss nog. Sista kontroll, Micke Bäck ropar igen, denna gång med mer frenesi: Där far plaketten och pekar på löparen framför mig. Plaket? Holy macarony! Jag är ju inte en som kan ta plakett i H21? Eller är jag? Att spurta efter 28,2 km är lite jobbigt. Men tankarna under upploppet är klara, den här chansen kommer knappast igen, det är nu eller aldrig! Springer klassens 3e bästa spurtid. Kastar mig ner, nöjd, trött, många tankar, euphoria. Har jag lyckats individuellt på ett FM? Blir som asplövet när han ser en bra långdistansbana, fuktig på de rätta ställena. Resultatkaos utbryter, 11a ena minuten 10 andra och 11a igen. Intalar mig att 11a är bra också. Inners inne on fire. Efter 30min kommer resultaten, 10a. -YESS! Momentum!
Prisutdelning, and what a dream podium. You should stand around and belive in these athtletes sade Lance. Jag håller med. Idag 10e bäst i Finland, imorgon är en annan dag.

//beckis