tisdag 20 november 2012
torsdag 15 november 2012
Vimmelbild från Uppsala
Radaktionen har nåtts av följande vimmelbild från inneställe nr 1 i Uppsala. Han gör det, och han gör det med stil som vanligt. Och han är lagom diskret för att inte väcka allt för stor uppmärksamhet i sin nya hemstad, endast t-skjortan skymtar i svart. Det ser bra ut inför Slovenien.
lördag 10 november 2012
Questions
Still a lot people ask me were is my favorite place to train is. Stop asking this stupid questions!
People always say I'm a legend, but I'm not. Not until I've won in Yukon. That's when I've decided I'll be a legend.
And remember in Slovenia:
You have a choice. You can throw in the towel, or you can use it to wipe the sweat off of your face!
And remember that despite how much our competitiors is mörking, Nothing gives one person so much advantage over another as to remain always cool and unruffled under all circumstances.
//The Black runner
söndag 4 november 2012
Resume
"För att förstå den värld vi lever i idag, måste man förstå historien" sa en vis doktor åt mig en gång. Därför tänkte jag innan vi drar igång Slovenien projektet på allvar göra en resume av våra resor hittills så att nya deltagare skall känna till den fina historia och tradition vi har med denna resa.
2007: Scottish 6 days, Spey
Jens Jern hittade på en bajamaja på oringen en broschyr om Skottska 6 dagars. Tänkte direkt att hit skall han samt de som skall med är Kicken, Christoffer och Bäckis. Efter en vinter full av planeringsmöten var vi så påväg, även om jag tvivlade på att vi skulle slippa dit när Kicken behövde första kaffepausen i Laihela.
Fantastiska tävlingar i skottska högländerna varvat med distilleriturer samt t.o.m ett bad i Loch Ness. Under denna resa lärde också CHG oss innebörden av ordet ruuanlaittoviina som har hängt med under alla år.
Efter veckan åkte vi båt till Nordirland och Belfast där undertecknad blev glad överraskad av att gänget kom ihåg min 25 årsdag! Sedan fortsatte vi ner till Dublin där det blev någon läskande samt även ett orienteringspass för jag och CHG. Efter denna vecka var jag fast för gott för internationella orienteringsveckor.
2008: 6 jours del Aveyron, Frankrike
Samma gäng var igen pågång och efter lite surfande på nätet var det klart vart vi var påväg, till Thierry Guergious hemtrakter. I Frankrike tror man ju som bekant att franska fortsatt är det stora världsspråket men det löstes alltid bra med gestikulerande. När vi tillsist hittade inkvarteringen vår i LeCaylar och våra värdar febrilt sökte efter en skruvkorköppnare till vår välkomstvin gjorde kicken en rörelse med sabel som man öppnar en champange med, varvid de sa: NO NO NO, Champange!
Troligtvis den svåraste terräng man kan sätta sin fot i varvades med catchande i 30 gradig fransk sommarvärme. Christoffer måste tyvärr lämna oss i förtid så vi dumpade honom i Marseille på vilodagen efter ett dopp i Medelhavet. Efter tävlingen skulle vi köra de 250km till Barcelona längs motorväg och vi fick bekanta oss med den trevliga Franska semestertrafiken kallad Bouche och det tog ca 7h. Kicken tog oss dock smidigt till hotellet i Barcelona mitt i natten med endast en google utskrift.
2009: Swiss 6 tage, Muotatal
I år hoppade Granholm av, men istället anslöt Ove och Mango. Första veckan med riktigt tuff fysisk terräng i mäktiga landskap. Även första veckan då vi införde den redan traditionella vilodagsvandringen, och "ev en liten fest" kvällen innan som sig bör. Detta var också den tuffaste klättringen hittills som periodvis var riktigt farlig... Att det är nästan 1000m stigning till starten hör heller inte till vanligheterna hemma. Militärbilstransport till TC var också häftigt. En dag regnade en väg till Mangos start bort och han fick fara hem och softa. Både JJ och Anders skadade sig femte dagen och måste stå över sista dagen. Kaoset vi mötte när vi kom till Zurich på hemvägen var det värsta vi har sett, det var världens största ravefestival eller något liknande pågång. Blev nästan träffad av raketer direkt vi steg av tåget..
2010: 6 Days of Tyrol
En fantastisk orienteringsvecka som jag rankar högt på min topplista. I år var de fyra ursprungsdeltagarna återigen samlade och Granholm styrde upp maten igen så vi gick alla upp något kg. Men vi fick även två nya stabila deltagare. Karlå som undertecknad lurade med på en skärmträff när han började jobba på grande motori wärtsilä var nu såld till orienteringsdjävulen för gott. Undertecknad höll sig i Sverige den tiden och fick också med Axling. Veckan började med en prolog i Italien + 3 vanliga etapper och fortsatte med 3 dagar i Österrike. Vasa gängets flyg blev inställt och de kom en dag senare men hann i god tid 1 h innan start till prologen. Vi hann också kolla in ismannen Ötzi som ligger i Bolzano. Att åka rodel ner från tävlingsplatsen var extremt häftigt, vilket inte Granholm håller med om. "Granholm nöit int upp bromsan" hördes bakom...
Det blev också en fin vilodagsvandring, dagen efter Kicken införde den fina traditionen med "om blott jag får". Jägermaister hostel i Munchen på hemvägen var också en trevlig bekantskap.
2011: Scottish 6 days, Oban
Back to basics och vi återvänder till veckan där allt började. Med är de tre som inte ger sig, Jag Kicken och JJ. Karlå och Axling fortätter samt Mango gör en stark comeback. Ny för året är mannen och myten, The Black Runner. Även Majju är med och sköter servicen.
Två veckor före vi åker får jag email att inkvarteringen är vattenskadad och vi måste hitta en ny. I dessa trakter där man skall boka inkvartering två år före man kommer känns det övermäktigt men löser sig bra.
Skottland är ett säkert kort och levererar alltid. Vänstertrafik med sportknapp och 0,8 promillegräns vållar inga större problem.. Tävlingarna går bra och intressantaste interna kampen utkämpas mellan Karlå och Black runner där Karlå vinner med minsta möjliga marginal. Vilodagsvandring upp till Ben Nevis. Kicken why do you climb this mountain? - Because its there! Black runner hade väntat 17 år på om blott jag får men somnade innan Kicken fick upp rätt tonfall.
Efter fortsätter vi till våra drömmars ö: Islay. Bor i Lagavulin, mitt mellan Laphroig och Ardbeg. Hem från Islay kollar vi in maskinrummet på båten samt fortsätter till Glasgow och kör gravedigger hela natten på The Garages dansgolv.
2012: Pannon O-Days + Croatia Open
För första men knappast sista gången kombinerar vi två olika evenemang i olika länder. Samma gäng som ifjol med förutom Mango .Iställer har vi med en ny bekantskap i form av Andreas Hall. Lite orolig om han skall klara av oss men går över förväntan. Ungern visar sig från sin positiva sida hela tiden tycker jag. Black runner lite missnöjd när han tycker sig se för mycket dagdrivare och för lite folk som arbeitar. Under beer relay skrev vi historia men den har vi avhandlat tillräckligt här redan. Diskot efter var också legendariskt. Styrde kosan vidare till Croatien och slapp in efter lite diskussion med gränsvakterna. Lite problem med att hitta inkvarteringen i Crn Lug för undertecknad har gjort sitt livs första miss som reseledare och glömt att infoga kartan över var i byn den finns samt bokat den en dag fel... Men det löser sig som vi har lyckats lösa alla andra problem under resorna. "Internationella orienteringsveckor fostrar" som det välkända ordspråket lyder.. Croatien veckan bjuder på helt annan terräng än de tidigare veckoran vi har deltagit på, samt för oss som gillar catchning var det en fantastisk vecka! Vilodagsvandring avklarades plikttroget, "ev en liten fest" blev kanske lite mer en liten och vi bättrar oss till nästa år.
Hem kör vi genom Slovenien och skapar kultur i Wien innan vi flyger hem.
Vad framtiden har att komma med står skrivet i stjärnorna, men en sak är säkert, det är bara en tidsfråga innan vi stiger ur flyget och det hörs: YUKON YUKON YUKON!
"You should stand around and belive in these athletes."
2007: Scottish 6 days, Spey
Jens Jern hittade på en bajamaja på oringen en broschyr om Skottska 6 dagars. Tänkte direkt att hit skall han samt de som skall med är Kicken, Christoffer och Bäckis. Efter en vinter full av planeringsmöten var vi så påväg, även om jag tvivlade på att vi skulle slippa dit när Kicken behövde första kaffepausen i Laihela.
Fantastiska tävlingar i skottska högländerna varvat med distilleriturer samt t.o.m ett bad i Loch Ness. Under denna resa lärde också CHG oss innebörden av ordet ruuanlaittoviina som har hängt med under alla år.
Efter veckan åkte vi båt till Nordirland och Belfast där undertecknad blev glad överraskad av att gänget kom ihåg min 25 årsdag! Sedan fortsatte vi ner till Dublin där det blev någon läskande samt även ett orienteringspass för jag och CHG. Efter denna vecka var jag fast för gott för internationella orienteringsveckor.
2008: 6 jours del Aveyron, Frankrike
Samma gäng var igen pågång och efter lite surfande på nätet var det klart vart vi var påväg, till Thierry Guergious hemtrakter. I Frankrike tror man ju som bekant att franska fortsatt är det stora världsspråket men det löstes alltid bra med gestikulerande. När vi tillsist hittade inkvarteringen vår i LeCaylar och våra värdar febrilt sökte efter en skruvkorköppnare till vår välkomstvin gjorde kicken en rörelse med sabel som man öppnar en champange med, varvid de sa: NO NO NO, Champange!
Troligtvis den svåraste terräng man kan sätta sin fot i varvades med catchande i 30 gradig fransk sommarvärme. Christoffer måste tyvärr lämna oss i förtid så vi dumpade honom i Marseille på vilodagen efter ett dopp i Medelhavet. Efter tävlingen skulle vi köra de 250km till Barcelona längs motorväg och vi fick bekanta oss med den trevliga Franska semestertrafiken kallad Bouche och det tog ca 7h. Kicken tog oss dock smidigt till hotellet i Barcelona mitt i natten med endast en google utskrift.
2009: Swiss 6 tage, Muotatal
I år hoppade Granholm av, men istället anslöt Ove och Mango. Första veckan med riktigt tuff fysisk terräng i mäktiga landskap. Även första veckan då vi införde den redan traditionella vilodagsvandringen, och "ev en liten fest" kvällen innan som sig bör. Detta var också den tuffaste klättringen hittills som periodvis var riktigt farlig... Att det är nästan 1000m stigning till starten hör heller inte till vanligheterna hemma. Militärbilstransport till TC var också häftigt. En dag regnade en väg till Mangos start bort och han fick fara hem och softa. Både JJ och Anders skadade sig femte dagen och måste stå över sista dagen. Kaoset vi mötte när vi kom till Zurich på hemvägen var det värsta vi har sett, det var världens största ravefestival eller något liknande pågång. Blev nästan träffad av raketer direkt vi steg av tåget..
2010: 6 Days of Tyrol
En fantastisk orienteringsvecka som jag rankar högt på min topplista. I år var de fyra ursprungsdeltagarna återigen samlade och Granholm styrde upp maten igen så vi gick alla upp något kg. Men vi fick även två nya stabila deltagare. Karlå som undertecknad lurade med på en skärmträff när han började jobba på grande motori wärtsilä var nu såld till orienteringsdjävulen för gott. Undertecknad höll sig i Sverige den tiden och fick också med Axling. Veckan började med en prolog i Italien + 3 vanliga etapper och fortsatte med 3 dagar i Österrike. Vasa gängets flyg blev inställt och de kom en dag senare men hann i god tid 1 h innan start till prologen. Vi hann också kolla in ismannen Ötzi som ligger i Bolzano. Att åka rodel ner från tävlingsplatsen var extremt häftigt, vilket inte Granholm håller med om. "Granholm nöit int upp bromsan" hördes bakom...
Det blev också en fin vilodagsvandring, dagen efter Kicken införde den fina traditionen med "om blott jag får". Jägermaister hostel i Munchen på hemvägen var också en trevlig bekantskap.
2011: Scottish 6 days, Oban
Back to basics och vi återvänder till veckan där allt började. Med är de tre som inte ger sig, Jag Kicken och JJ. Karlå och Axling fortätter samt Mango gör en stark comeback. Ny för året är mannen och myten, The Black Runner. Även Majju är med och sköter servicen.
Två veckor före vi åker får jag email att inkvarteringen är vattenskadad och vi måste hitta en ny. I dessa trakter där man skall boka inkvartering två år före man kommer känns det övermäktigt men löser sig bra.
Skottland är ett säkert kort och levererar alltid. Vänstertrafik med sportknapp och 0,8 promillegräns vållar inga större problem.. Tävlingarna går bra och intressantaste interna kampen utkämpas mellan Karlå och Black runner där Karlå vinner med minsta möjliga marginal. Vilodagsvandring upp till Ben Nevis. Kicken why do you climb this mountain? - Because its there! Black runner hade väntat 17 år på om blott jag får men somnade innan Kicken fick upp rätt tonfall.
Efter fortsätter vi till våra drömmars ö: Islay. Bor i Lagavulin, mitt mellan Laphroig och Ardbeg. Hem från Islay kollar vi in maskinrummet på båten samt fortsätter till Glasgow och kör gravedigger hela natten på The Garages dansgolv.
2012: Pannon O-Days + Croatia Open
För första men knappast sista gången kombinerar vi två olika evenemang i olika länder. Samma gäng som ifjol med förutom Mango .Iställer har vi med en ny bekantskap i form av Andreas Hall. Lite orolig om han skall klara av oss men går över förväntan. Ungern visar sig från sin positiva sida hela tiden tycker jag. Black runner lite missnöjd när han tycker sig se för mycket dagdrivare och för lite folk som arbeitar. Under beer relay skrev vi historia men den har vi avhandlat tillräckligt här redan. Diskot efter var också legendariskt. Styrde kosan vidare till Croatien och slapp in efter lite diskussion med gränsvakterna. Lite problem med att hitta inkvarteringen i Crn Lug för undertecknad har gjort sitt livs första miss som reseledare och glömt att infoga kartan över var i byn den finns samt bokat den en dag fel... Men det löser sig som vi har lyckats lösa alla andra problem under resorna. "Internationella orienteringsveckor fostrar" som det välkända ordspråket lyder.. Croatien veckan bjuder på helt annan terräng än de tidigare veckoran vi har deltagit på, samt för oss som gillar catchning var det en fantastisk vecka! Vilodagsvandring avklarades plikttroget, "ev en liten fest" blev kanske lite mer en liten och vi bättrar oss till nästa år.
Hem kör vi genom Slovenien och skapar kultur i Wien innan vi flyger hem.
Vad framtiden har att komma med står skrivet i stjärnorna, men en sak är säkert, det är bara en tidsfråga innan vi stiger ur flyget och det hörs: YUKON YUKON YUKON!
"You should stand around and belive in these athletes."
fredag 2 november 2012
Who the hell is Victor Mansner?!
Som bekant ska Sibbo Vargarna och Kapakkans stolthet Mathias Karlå ställa upp i Kadaverloppet imorgon. Förberedelserna är som vanligt minutiösa och denna gång har en hel vecka spenderats i Vasa för taggning. Mathias ställer sig på startlinjen med övriga orienteringsstjänor som Minna Kauppi, Bodil Holmström, Pasi Ikonen, Timo Sild , Öyvind Helgerud, Mikko Heinonen, Einari Heinaro, Samuli Salmenoja och Frederic Tranchand. Dock har arrangörerna missat att förse Mathias med GPS-tracker. Först troddes det bero på att Mathias springer för arrangörsföreningen och de inte vill anklagas för att favorisera egna löpare. Men då man senare ser att Victor Mansner, även han SibboVarg, finns bland de GPS-bevakade undrar man nog vilken amatör som plockat ut kuuma ryhmä i denna tävling. Förhoppningsvis kan detta missförstånd redas ut på plats imorgon så hela orienteringsvärlden får följa Mathias framfart i Sibboskogarna.
Ifall ni inte känner igen Mathias på tävlingen imorgon beror det på att han i 3 dagars tid odlat mustasch för Movember -kampanjen: http://mobro.co/mathiaskarla
Ifall ni inte känner igen Mathias på tävlingen imorgon beror det på att han i 3 dagars tid odlat mustasch för Movember -kampanjen: http://mobro.co/mathiaskarla
tisdag 30 oktober 2012
100% PURE Calendar 2013
Nu är den äntligen här, kalendern alla väntat på! 100% PURE Kapakka-pojkar visar upp sina rena och välformade kroppar i årets sensationskalender. Garanterat kramgoa killar 100% fria från doping. Hur kan du då få denna raritet? Det finns bara 2 alternativ:
1) Klicka på den officiella kalender-länken, klicka på print (båda sidorna och flip to top), stansa, vik, häng på väggen!
2) Skicka mail till mathias.karla (snabelA) gmail.com och föreslå ett belopp ni vill betala för att få hem den på posten.
Now it is finally here: The official 100% PURE beachboy-calendar from Kapakkan. Get your own by:
1) Click on the official calendar-link, print (duplex and flip to top), staple, fold and hang on wall
OR
2) Send email to mathias.karla (AT) gmail.com and suggest what you want to pay for getting your calendar delivered by mail.
Enjoy,
Mathias
1) Klicka på den officiella kalender-länken, klicka på print (båda sidorna och flip to top), stansa, vik, häng på väggen!
2) Skicka mail till mathias.karla (snabelA) gmail.com och föreslå ett belopp ni vill betala för att få hem den på posten.
Now it is finally here: The official 100% PURE beachboy-calendar from Kapakkan. Get your own by:
1) Click on the official calendar-link, print (duplex and flip to top), staple, fold and hang on wall
OR
2) Send email to mathias.karla (AT) gmail.com and suggest what you want to pay for getting your calendar delivered by mail.
Enjoy,
Mathias
fredag 26 oktober 2012
100% PURE
Inspirerade av de norska längdskidsdamerna och för att visa vårt stöd för dopingfri idrott kommer även Kapakkan att visa sina rena kroppar. Stay tuned för mer information och framförallt mera hud.
//Mathias
//Mathias
söndag 14 oktober 2012
Va sakran Chillar?! Tränar, inför Slovenien 2013!!
Så svarade The Black runner mig när jag frågade häromdagen om han bara chillar i Uppsala. Med andra ord är förberedelserna redan igång. Årets resa har så gott som lagt sig, mina inkassokrav har gått under 1000€ samt saknar bara reseskildringen (också den för Oban), så förklarar Pannon - Croatia Open som avslutat kapitel! Men blir fortfarande rörd när jag tänker tillbaka på lindon i Dudar där vi skrev historia! Vi gick all in i ordets rätta bemärkelse, samt NO GIFTS!
Vi backar lite, ni läste rätt i rubriken: Slovenien 2013!
Några månader har gått sedan alternativen för 2013 års resa släpptes och de som valde att använda sin röst var eniga - Vi skall till Slovenien 2013 på "The 12 crazy days" som tävlingen marknadsförs som.
Förutom då Black runner som sin vana trogen röstade: Yukon - Yukon - Yukon. Men vi får ännu vänta lite på den resan men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.. Några valde att rösta blankt och jag hoppas att det är p.g.a förstummelse av de fantastiska alternativen och alla fungerar lika bra!
Resan till Slovenien börjar med Bubo Cup 19-23.7
http://www.bubocup.com/
Tävlingen avgörs i västra Slovenien på gränsen till Italien, och nära Karlås kära italienska stad Trieste där man hittar Grande motori Wärtsilä fabriken.
Efter detta fortsätter vi till Triglav nationalpark för OO Cup 26-30.7
http://www.oocup.com/
Där erbjuds fina möjligheter för vilodagsvandring med Sloveniens högsta topp MT Triglav 2864 m.ö.h, samt ev en liten fest under vilodagarna?
Inkvarteringsrumban har redan börjat, men jag önskar bindande anmälan med det snaraste! Vart vi flyger och om det blir någon förlängning i av resan i någon ände är ännu i planeringsskede. Det löns att hålla koll på kapakkan dagligen för den senaste infon, och det ryktas att det kanske dyker upp någon ny löpar presentation här också.
Som min ständige CO driver sa när vi körde in i Slovenien i somras: Nåja Slovenien, äntligen ett civiliserat land o bort ur Östblocket. Här vill ja si riktit folk som arbeitar o int na ungerska drischare!
Vi backar lite, ni läste rätt i rubriken: Slovenien 2013!
Några månader har gått sedan alternativen för 2013 års resa släpptes och de som valde att använda sin röst var eniga - Vi skall till Slovenien 2013 på "The 12 crazy days" som tävlingen marknadsförs som.
Förutom då Black runner som sin vana trogen röstade: Yukon - Yukon - Yukon. Men vi får ännu vänta lite på den resan men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.. Några valde att rösta blankt och jag hoppas att det är p.g.a förstummelse av de fantastiska alternativen och alla fungerar lika bra!
Resan till Slovenien börjar med Bubo Cup 19-23.7
http://www.bubocup.com/
Tävlingen avgörs i västra Slovenien på gränsen till Italien, och nära Karlås kära italienska stad Trieste där man hittar Grande motori Wärtsilä fabriken.
Efter detta fortsätter vi till Triglav nationalpark för OO Cup 26-30.7
http://www.oocup.com/
Där erbjuds fina möjligheter för vilodagsvandring med Sloveniens högsta topp MT Triglav 2864 m.ö.h, samt ev en liten fest under vilodagarna?
Inkvarteringsrumban har redan börjat, men jag önskar bindande anmälan med det snaraste! Vart vi flyger och om det blir någon förlängning i av resan i någon ände är ännu i planeringsskede. Det löns att hålla koll på kapakkan dagligen för den senaste infon, och det ryktas att det kanske dyker upp någon ny löpar presentation här också.
Som min ständige CO driver sa när vi körde in i Slovenien i somras: Nåja Slovenien, äntligen ett civiliserat land o bort ur Östblocket. Här vill ja si riktit folk som arbeitar o int na ungerska drischare!
tisdag 2 oktober 2012
Vi stärker vår närvaro...
Inspirerad av Kickens initiativförmåga och handlingskraft så beslöt sig The Bearer of Darkness - Black Runner att även han ska rekognosera terrängen på Stockholm Beer and Whisky Festival. Vi tackar ödmjukt för dessa osjälviska uppoffranden till förmån för gruppens framtida slagkraft. Samtidigt riktar vi med spänning blicken mot Södertälje, ifall en riddare till dyker upp på horisonten...
Kicken - Kapakkans kunskapstörstande livsnjutare
Som de flesta redan vet är 25-manna helgen denna vecka och hur tidigt man reser till tävlingsorten beror ju på hur seriös man är i sin orienteringssatsning. Förste man att resa iväg är naturligtvis den alltid lika seriöse Kicken. Hans entusiasm har inga gränser och inget får störa honom i den viktiga uppladdningen inför lördagens stafett. Vad många inte vet är att resan också är del av en mera långsiktig satsning...
Samma helg pågår nämligen Stockholm Beer & Whisky Festival och naturligtvis har Kapakkan sin bästa reporter på plats där det händer. Vi väntar med spänning på inlägg om nya sveptekniker, goda whiskyn och andra rapporter från tävlingsterrängen.
söndag 30 september 2012
Nyförvärv
I torsdags i icke nämnd kapakka i Helsingfors värvades en ny deltagare till nästa års resa! Vi hemlighåller namnet ännu men säger så mycket som att han härstammar från en viss orienteringsförening i Korsholm som inte heter Femman...
fredag 28 september 2012
Black Runners mörkaste egenskap
Vad är det som gör Black Runner så mytomspunnen som han faktiskt är? Är det hans tystlåtna personlighet, hans självsäkra klädstil eller hans otroliga segrar? Nej! Det är hans ofattbara förmåga att mörka i alla lägen! Vid mötet med Neil Carter, en av mörkandets mästare, hände något med Black Runner... hans blick blev mörkare än tävlingsdräkten och var helt bortkopplad från omvärlden. Enda som rördes var hans läppar, som sakta mumlade: "No gifts... No gifts... No gifts... No gifts..."
Efter detta möte har Black Runner mörkat som aldrig förr. Han har mörkat hela denna säsong totalt, förutom några utländska tävlingar han bara halvmörkade sig genom för att släppas in på bodeeegan. Det har dock gått envisa rykten att han under 25-manna ska bekänna färg i sin nya klubb: OK Linné. Enligt obekräftade källor så mörkar han dock sitt debutlopp också, så vi kommer inte att se Black Runner i Himmelsboda nästa helg. Vilken kille!
Efter detta möte har Black Runner mörkat som aldrig förr. Han har mörkat hela denna säsong totalt, förutom några utländska tävlingar han bara halvmörkade sig genom för att släppas in på bodeeegan. Det har dock gått envisa rykten att han under 25-manna ska bekänna färg i sin nya klubb: OK Linné. Enligt obekräftade källor så mörkar han dock sitt debutlopp också, så vi kommer inte att se Black Runner i Himmelsboda nästa helg. Vilken kille!
 |
| Här en screen shot från Black Runner kartarkiv: Keine Karten gefunden... |
tisdag 18 september 2012
No Gifts for life!
En del undra över om Lance verkligen är skyldig och andra undrar om black runner har slutat att posta på kapakkan!
To all you who can't dream big, I say NO GIFTS for life
// The Black Runner
To all you who can't dream big, I say NO GIFTS for life
onsdag 12 september 2012
König Ludvig Lauf
Det ryktats det eventuellt kommer att ges möjlighet för inkvartering i klassiska marker på hemväg från König Ludvig lauf, Jägerhostel i Munchen. Frågan på allas läppar, slipper Singsby kungen AKA "ja måst no ha brandsläckarin me ifallome brinner i hissin" in?
Stay tuned for more info!
Stay tuned for more info!
onsdag 5 september 2012
Asplövets sista post?
Skulle glädje mig åt lite orienteringshumor, men möttes av detta: Orden som tog slut
Kan det vara sant?
//Mathias
Kan det vara sant?
//Mathias
tisdag 4 september 2012
Byakampen - Alla är vi vinnare
Och det hände vid den tiden, under Mathias första år i Sibbo Vargarna att det anmäldes 2 lag från Borgby till byastafetten. Det ungdomliga Borgby 1 med Christoffer, Mathias och Maximilian samt det lite äldre Borgby 2 med Janne, Maiju och Kicka. Trots deras ringa ålder, så hade varje medlem i Borgby 1 mer orienteringserfarenhet än hela Borgby 2 sammanlagt. Detta är historien ur undertecknads perspektiv.
Torsdag morgon och dags för lite styrka i gymmet. "Bäst att pressa på ordentligt, eftersom det ändå bara blir en promenad på kvällens orienteringsträning", tänkte jag. På kvällen coachade jag Maiju genom 3km banan på 55min och ansåg med detta att hon var redo för sin första orienteringstävling på lördagen.
Fredag morgon: Shit vad styv jag känner mig... Kanske det blev lite väl mycket på gymmet iaf. Styvheten förvärrades mot kvällen och som kvällslänk klippte jag halva gräsmattan. Började förlora hoppet att komma mig genom min sträcka med äran i behåll. Bastu och stretch, men inget hjälpte. Då plötsligt uppenbarade sig en Nicoflex-tub och av dess innehöll smörjde jag de mest hopplösa områdena. Vågade dock inte smörja in lårena med så stark kräm, så till dessa tog jag hästsalva. IIIIGH!
Morgongröt enligt traditionellt recept och testade flexibiliteten. Nicoflex hade gjort underverk och jag tänkte på Bäckströms tröstande kommentar: " 1,6km är ju som i Beer Relay, och det gick ju bra." Kom bland de första till TC och fungerade som barnvakt för andra sträckans löpare i fjolårets vinnarlag. Hon gav mig värdefulla tips i form av kottar och löv. Första start var kl 10.00, Janne startade 10.10 och Christoffer 10.35, allt enligt respit-tiden för deltagarnas ålder och erfarenhet. Gjorde mig klar i så god tid så jag hann se Christoffer ge sig iväg. Blev rätt snart nervös av att bara vänta så joggade iväg på uppvärming för att lugna nerverna. Christoffer gick stabilt och plockade in värdefulla minuter på de tidigare startande lagena. Helt enligt mitt önskemål hade han också passerat Janne i Borgby 2, men i detta skede visste vi inte med hur mycket.
Jag kollade genom banan medan jag joggade stigen till K. Lite knepigare än jag väntat mig, men korta avstånd. Springer lite förbi 1an och konstaterar att avståndena faktiskt är väldigt korta. Plockade 2an lätt men 3an sprang jag också förbi. Skärpte mig i orienteringen samtidigt som jag försökte hålla upp farten. Sprang förbi en dam på väg mot sista kontrollen och när jag stämplade sista hade jag 3 löpare inom synhåll på målsnitslingen. NO GIFTS! Allt vad benen gav uppför backen mot målstämpeln och kom ikapp klungan. Stämplade som 3e av 4 i klungan och skickade iväg Maxi på sista sträckan tillsammans med Rosepigs och Landbo. Den 4e i spurtstriden var tydligen inte på andra sträckan.
Maiju väntade ännu på Janne medan de snabbaste lagena redan kom i mål, så det blev samstart för Maiju och Kicka. Jag torkade av mig svetten, satte på en torr tröja och for med Maiju ut i skogen som coach. Maiju gjorde en stabil instats och när vi kom promenerande mot mål började de första redan åka hem. Janne hade ännu inte kommit till växling, så vi konstaterade det var tur att samstarten gjordes. Maximilian hade kommit i mål på en hedersvärd 13e plats och jag hade tagit sträckseger på andra sträckan! Vilket lag!
Toni och Heli från vinnande laget Hartvik gav sig ut på sökpatrull för att hitta Janne. Vi prövade ringa Kicka och hon hade sett honom på väg till hans 6e kontroll. Väntan blev för lång för min del, så jag gav mig iväg till nästsista kontrollen för att vänta in våra hjältar från Borgby 2. Efter en stunds väntan kom Janne joggandes och när han kom i mål hade han varit ute 3h 26min. Ingen dålig prestation på 5km för en förstaårs-orienterare. En stund senare kom även Kicka till nästsista kontrollen så vi följdes åt mot mål. Hon hade tyvärr inte hittat sin 5e kontroll så laget blev diskat trots den tappra insatsen av Janne, men hon ville inte heller att attangörerna skulle hamna vänta alltför länge på henne. När vi satte oss i bilen på vägen hem så började det regna, så vi hade tur att alla hann i mål förrän regnet började. Nästa år kommer Borgby garanterat vara med igen och vi hoppas på bättre placeringar för båda lagen. Resultat
Högaktningsfullt,
Mathias
måndag 20 augusti 2012
Beer Relay World Champion!
Voittajan on helppo hymyillä.
Disco - Here I come!
Fansen blev tokiga då de träffade världsmästaren.
onsdag 15 augusti 2012
Whip
Puttemans, 3 times winner over 'euromeeting-runner' Jere Pajunen in Croatia, what do you think about Yannick Michiels, winner of FSOM sprint?
-Yannick Michiels, see you in hell! [insert whip-sound from Black Runners phone here]
-Yannick Michiels, see you in hell! [insert whip-sound from Black Runners phone here]
lördag 11 augusti 2012
Utmanare i H/D klassen
Efter långt hemlighetsmakeri så är det nu offentligt: Karlå kommer att springa i Sibbo Vargarnas ärofyllda H/D lag på FSOM. Då lyder följdfrågan: Var är Black (4 times winner of H/D) Runner?! Mörkar Solf IK bättre än SV och vi ännu kommer få se Black Runner i giganternas kamp i H/D klassen, eller har han blivit feg?
söndag 5 augusti 2012
International Pannon O-Days Beer-relay from the Gold medallists' point of view
Detta var kanske den tävling jag såg mest framemot under resan som den stafettnörd man är. Vi började våra förberedelser inför stafetten i god tid ett halv år före med mail åt arrangörerna där vi kollade upp vissa saker som vi tyckte var oklara i PM. Vi satta upp en stenhårt men rättvist mönster hur laguttagningarna kommer att ske som alla tyckte verkade bra, och jag och Karlå fick fullt förtroende som UK.
Efter del 2 i kvalet kvällen innan sammanträdde jag och Karlå och själva uttagningarna var ganska klara. Det som vållede lite huvudbry var Jensas diskning på tävlingen innan men vi valde att se lite mellan fingrarna där för det var ett bra lopp. Det som var kanske svårare var löpordningen i laget men vi fick framdiskuterat ett bra mönster i alla lag och det kändes som alla idrotsmän kände sig trygg i sin uppgift. Att Finlands 36e bästa orienterare var i 3e laget säger en hel del om vilken nivå lagena höll. Teamklädseln jag och Karlå delade ut vid lagpresentationen gjorde succe och och vi hade en avslappnad och trygg stämning i truppen kvällen innan.
Förmiddagens tävling i Pannon O-days sprang vi plikttroget igenom men det kändes som alla redan hade fokus på större saker. Hem en sväng och personligen åt jag bara ett lätt mellanmål för att känna mig lätt till tävlingen. En timme före start gick vi i samlad trupp i vår nya teamklädsel till tävlingen i full harmoni, och det kändes som en tystnad la sig över tävlingsplatsen nät Team Finland lag 1-3 äntrade tävlingsplatsen.
Kval
Karlå i lag 3 gör en fantastisk insats i svepningen om kommer iväg först trots dålig startposition. Även Kicken är snabb i starten medan Axling kommer iväg i mitten av fältet. När klungan kommer till sista kontrollen får vi en fingervisning om att laguttagningarna har lyckats, alla idrottsmän kommer lätt och stabilt rullande i tätklungan! Sticker ut själv på andra sträckan och tar tidigt kommandot men gör en stor miss på 2an och blev lite orolig. Vid sista kontrollen ropar de dock jag är 5 och skall spara på krafter, joggar in i mål avslappnat. Lag 2 med Kicken och Jens platsen före oss lite oturligt vilket betyder det blir dödens grupp i kvarten då vi möts. Black runner som hamnade att hoppa in i 3e laget trots stora bensmärtor p.g.a Andreas förkylning men gör en heroisk insats med sina smärtor men även Black runner är mänsklig och det räcker ej till final. (Med risk för att få på käften black runner men kom ihåg: Vi är alla lite limin...)
Kvartsfinal
Joggar lätt med Axling mellan kval och final och diskuterar taktik. Jag tycker han behöver sätta press på Kicken på startsträckan för Jens känns farlig på sista. Det hade han redan planerat så det känns tryggt.
Axling river lite avstånd till Kicken men inte så mycket för Kicken springer på toppen av sin förmåga. Ser Jens just bakom mig hela tiden och laddar allt jag har i nerförsbacken till sista. Jens hade lång gaffel på nästsista så lämnade där. Finland lag 1 vidare till kvartsfinal, Finland lag 2 tyvärr utslaget. Skulle de mött något annat lag tror jag dock de skulle gått vidare.
Semifinal
I semifinalen möter vi ett ökänt lag från sånahär sammanhang, Italienska Skodeg. Fullt fokus mellan loppen på joggning vätska och pepptalk med lagkamraterna. Det fulla support som de övriga Finska lagmedlemmarna nu bjuder på är något av det största jag har sett inom idrott, man blir nästan rörd. Säger åt Axling innan start: Stay in the Bubble! Andreas säger åt mig då jag joggar att jag börjar se övertaggad ut, gränsen är hårfin.. Axling skickar ut mig stabilt i tät och jag springer som i trans och har varje meter allt på koll och ser aldrig Italienaren. Vilken känsla när man bombar ner för backen till sista och lagkamraternas rop bryter ut. Får order av Karlå att jogga in och spara krafter till finalen vilket jag givetvis gör. Lyfter tummen på upploppet för att signalera att det var under kontroll.
Final
Vi är i Final men är man i final vill man också vinna den. Vi förstår dock att det kommer att krävas vårt yttersta, Tyska Heeressportverein Orientierungslauf Wiener Neustadt lag 1 har också imponerat hela vägen. Fortsätter de redan invanda förberedelserna mellan loppen tillsammans med Axling. Före finalen skakar Tysken och Axling hand som de stora idrottsmän de är. Här skall man nu dricka 1 liter i final som gör det ännu lite svårare. Axling hamnar lite efter men är snabbt ikapp. Tysken biter sig dock fast som en igel och kommer strax efter Axling till växling. Öppnar på min vanliga svepfart 6 sekunder, black runer ropar mellantid, och lite lugnare på den andra 8 sek. För ett litet försprång till Tysken men han har kortare etta och är förbi. Springer ikapp honom till 2an och pang, attackerar till 3an. Känns som han lämnar och det visade sig han också hade längre gaffling. Laddar allt jag har i sista backen och kamraternas jubel utbryter när jag fortfarande är i skogen (hur kan de se mig?) och förstår det är avgjort! High fivar de på upploppet och möter Axling halvvägs på upploppet och vi joggar jublandes tillsammans på upploppet. Vilken känsla! Möter upp Marcus Plohn när han kommer imål och vi gratulerar varandra, en motståndare jag respekterar högt. Efteråt är uppståndelsen stor och glädjeeufori utbryter.
Till sist vill jag tacka för den fantastiska stöttningen, servicen och supporten som resekamraterna bjöd på under hela tävlingen när er tävling tog slut, utan er skulle det aldrig gått!
//Bäckis
-So do you consider yourself good drinkers? - Yeah i think so, I think we just beat Skodeg!
I samband med beer relay arrangerades också 3 dagars tävlingen Pannon O-days. Axling sprang bra och var 3e totalt. Beckis 5a Andreas 6a, Kicken 12a. Jens, Mathias och Blackie hade ej godkänt resultat.
Efter del 2 i kvalet kvällen innan sammanträdde jag och Karlå och själva uttagningarna var ganska klara. Det som vållede lite huvudbry var Jensas diskning på tävlingen innan men vi valde att se lite mellan fingrarna där för det var ett bra lopp. Det som var kanske svårare var löpordningen i laget men vi fick framdiskuterat ett bra mönster i alla lag och det kändes som alla idrotsmän kände sig trygg i sin uppgift. Att Finlands 36e bästa orienterare var i 3e laget säger en hel del om vilken nivå lagena höll. Teamklädseln jag och Karlå delade ut vid lagpresentationen gjorde succe och och vi hade en avslappnad och trygg stämning i truppen kvällen innan.
Förmiddagens tävling i Pannon O-days sprang vi plikttroget igenom men det kändes som alla redan hade fokus på större saker. Hem en sväng och personligen åt jag bara ett lätt mellanmål för att känna mig lätt till tävlingen. En timme före start gick vi i samlad trupp i vår nya teamklädsel till tävlingen i full harmoni, och det kändes som en tystnad la sig över tävlingsplatsen nät Team Finland lag 1-3 äntrade tävlingsplatsen.
Kval
Karlå i lag 3 gör en fantastisk insats i svepningen om kommer iväg först trots dålig startposition. Även Kicken är snabb i starten medan Axling kommer iväg i mitten av fältet. När klungan kommer till sista kontrollen får vi en fingervisning om att laguttagningarna har lyckats, alla idrottsmän kommer lätt och stabilt rullande i tätklungan! Sticker ut själv på andra sträckan och tar tidigt kommandot men gör en stor miss på 2an och blev lite orolig. Vid sista kontrollen ropar de dock jag är 5 och skall spara på krafter, joggar in i mål avslappnat. Lag 2 med Kicken och Jens platsen före oss lite oturligt vilket betyder det blir dödens grupp i kvarten då vi möts. Black runner som hamnade att hoppa in i 3e laget trots stora bensmärtor p.g.a Andreas förkylning men gör en heroisk insats med sina smärtor men även Black runner är mänsklig och det räcker ej till final. (Med risk för att få på käften black runner men kom ihåg: Vi är alla lite limin...)
Kvartsfinal
Joggar lätt med Axling mellan kval och final och diskuterar taktik. Jag tycker han behöver sätta press på Kicken på startsträckan för Jens känns farlig på sista. Det hade han redan planerat så det känns tryggt.
Axling river lite avstånd till Kicken men inte så mycket för Kicken springer på toppen av sin förmåga. Ser Jens just bakom mig hela tiden och laddar allt jag har i nerförsbacken till sista. Jens hade lång gaffel på nästsista så lämnade där. Finland lag 1 vidare till kvartsfinal, Finland lag 2 tyvärr utslaget. Skulle de mött något annat lag tror jag dock de skulle gått vidare.
Semifinal
I semifinalen möter vi ett ökänt lag från sånahär sammanhang, Italienska Skodeg. Fullt fokus mellan loppen på joggning vätska och pepptalk med lagkamraterna. Det fulla support som de övriga Finska lagmedlemmarna nu bjuder på är något av det största jag har sett inom idrott, man blir nästan rörd. Säger åt Axling innan start: Stay in the Bubble! Andreas säger åt mig då jag joggar att jag börjar se övertaggad ut, gränsen är hårfin.. Axling skickar ut mig stabilt i tät och jag springer som i trans och har varje meter allt på koll och ser aldrig Italienaren. Vilken känsla när man bombar ner för backen till sista och lagkamraternas rop bryter ut. Får order av Karlå att jogga in och spara krafter till finalen vilket jag givetvis gör. Lyfter tummen på upploppet för att signalera att det var under kontroll.
Final
Vi är i Final men är man i final vill man också vinna den. Vi förstår dock att det kommer att krävas vårt yttersta, Tyska Heeressportverein Orientierungslauf Wiener Neustadt lag 1 har också imponerat hela vägen. Fortsätter de redan invanda förberedelserna mellan loppen tillsammans med Axling. Före finalen skakar Tysken och Axling hand som de stora idrottsmän de är. Här skall man nu dricka 1 liter i final som gör det ännu lite svårare. Axling hamnar lite efter men är snabbt ikapp. Tysken biter sig dock fast som en igel och kommer strax efter Axling till växling. Öppnar på min vanliga svepfart 6 sekunder, black runer ropar mellantid, och lite lugnare på den andra 8 sek. För ett litet försprång till Tysken men han har kortare etta och är förbi. Springer ikapp honom till 2an och pang, attackerar till 3an. Känns som han lämnar och det visade sig han också hade längre gaffling. Laddar allt jag har i sista backen och kamraternas jubel utbryter när jag fortfarande är i skogen (hur kan de se mig?) och förstår det är avgjort! High fivar de på upploppet och möter Axling halvvägs på upploppet och vi joggar jublandes tillsammans på upploppet. Vilken känsla! Möter upp Marcus Plohn när han kommer imål och vi gratulerar varandra, en motståndare jag respekterar högt. Efteråt är uppståndelsen stor och glädjeeufori utbryter.
Till sist vill jag tacka för den fantastiska stöttningen, servicen och supporten som resekamraterna bjöd på under hela tävlingen när er tävling tog slut, utan er skulle det aldrig gått!
//Bäckis
-So do you consider yourself good drinkers? - Yeah i think so, I think we just beat Skodeg!
I samband med beer relay arrangerades också 3 dagars tävlingen Pannon O-days. Axling sprang bra och var 3e totalt. Beckis 5a Andreas 6a, Kicken 12a. Jens, Mathias och Blackie hade ej godkänt resultat.
onsdag 1 augusti 2012
Beer-relay from the Silver medallists' point of view
För de som kan tyska finns på nedanstående länk en utförlig beskrivning över Beer-relay med videolänkar från finalen och allt. Längst ned har de även nämnd deras totala placeringar i Pannon O-days som en liten parentes. :) Det gäller att fokusera på det väsentliga!
http://www.hsvwrn-ol.at/mmxi/pages/read.php?403&n
//Mattis
http://www.hsvwrn-ol.at/mmxi/pages/read.php?403&n
//Mattis
söndag 15 juli 2012
3 dagar KVAR!!!
Snart smäller det!! Kommer alla lyckas ställa väckarklockan rätt och vakna i tid? Är kalsongerna packade? Hinner alla hem från Ollis i tid för avfärd till flygfältet?
Tidigt tidigt, usch fy vad tidigt på torsdag morgon lär vi få svar på dessa frågor!
Årets motto är :
Detta motto följer vi i vått och torrt!
Skiter det sej tar varje krigare till plan B:
Tidigt tidigt, usch fy vad tidigt på torsdag morgon lär vi få svar på dessa frågor!
Årets motto är :
Detta motto följer vi i vått och torrt!
Skiter det sej tar varje krigare till plan B:
tisdag 10 juli 2012
Preparations
Vår egen lagerchefsförvaltare har gått in i sista förberedelsefasen, nu sker de sista formtoppningarna även på jobbet
torsdag 5 juli 2012
New runner presentation!
Detaljerna för resan börjar vara klara, man får börja pusta ut och luta sig tillbaka och invänta höjdpunkten på året. Vad passar då bättre än att presentera vår nya deltagare. Vi har alltså återigen glädjen att ha med en ny löpare, Finlands 30e bästa orienterare, Andreas Hall!
Vem är då denna atletiskt byggda stridsmaskin? Can he take the pressure, för denna resa måste maskineriet gå på alla cylindrar (för att citera Cadel Ewans i touren). Och det räcker inte alltid med starka idrottsresultat man måste inneha andra kvaliteter. Ta t.ex Kickens vackra om blott jag får framförande, Axlings outtröttliga letande efter lagkamrater i en miljonstad, Karlås problemlösningsförmåga i trängda lägen, JJs förmåga att äta choko i alla lägen, och black runner, what can i say about black runner..
Inte sedan första resan har vi haft något ärende till prisutdelning då undertecknad gjorde sin livs vecka och var tvåa. Dock hade en klåpare (en simpel uppgift) beställt båt till Belfast så jag fick inte mitt pris, som enligt rykten skulle ha varit en 16årig rökig vän, men jag är inte bitter. Men iår har jag faktist den känslan att vi har en som kommer att stå på podium och ta emot fansens jubel. På midsommar såg vi också andra viktiga förmågor som kommer att krävas.
Vi har gjort en kort intervju:
Vad ser du som din främsta idrottsmerit:
-Historiens första tour de korsholm som jag vann. Team Porokämppä satte hela tävlingen en nästan omänsklig press på oss i Bröderna brothers. Men i den sista avgörande backen lyckades jag vända allt till min fördel. Men i really felt for Beckis that day, att förlora touren med någon sekund efter att ha gjort allt rätt var grymt.
Vad är största idrottsliga målet denna resa:
- Att vinna min första sprint utanför Finland
Siktar du på 1a laget i Beer relay?
- Valitsijat valitsee ja urheilijat juoksee
Till sist, will there be any gifts:
- NO GIFTS!
Välkommen med!
//Beckis
Vem är då denna atletiskt byggda stridsmaskin? Can he take the pressure, för denna resa måste maskineriet gå på alla cylindrar (för att citera Cadel Ewans i touren). Och det räcker inte alltid med starka idrottsresultat man måste inneha andra kvaliteter. Ta t.ex Kickens vackra om blott jag får framförande, Axlings outtröttliga letande efter lagkamrater i en miljonstad, Karlås problemlösningsförmåga i trängda lägen, JJs förmåga att äta choko i alla lägen, och black runner, what can i say about black runner..
Inte sedan första resan har vi haft något ärende till prisutdelning då undertecknad gjorde sin livs vecka och var tvåa. Dock hade en klåpare (en simpel uppgift) beställt båt till Belfast så jag fick inte mitt pris, som enligt rykten skulle ha varit en 16årig rökig vän, men jag är inte bitter. Men iår har jag faktist den känslan att vi har en som kommer att stå på podium och ta emot fansens jubel. På midsommar såg vi också andra viktiga förmågor som kommer att krävas.
Vi har gjort en kort intervju:
Vad ser du som din främsta idrottsmerit:
-Historiens första tour de korsholm som jag vann. Team Porokämppä satte hela tävlingen en nästan omänsklig press på oss i Bröderna brothers. Men i den sista avgörande backen lyckades jag vända allt till min fördel. Men i really felt for Beckis that day, att förlora touren med någon sekund efter att ha gjort allt rätt var grymt.
Vad är största idrottsliga målet denna resa:
- Att vinna min första sprint utanför Finland
Siktar du på 1a laget i Beer relay?
- Valitsijat valitsee ja urheilijat juoksee
Till sist, will there be any gifts:
- NO GIFTS!
Välkommen med!
//Beckis
lördag 30 juni 2012
Missar Aldrig en taklagsfest!
http://www.youtube.com/watch?v=n_o637JpiTA
Framför allt så e jag mera säker på att 2012 kommer att ge mig mera i Croatia än Skottland 2011
Vissa tror att de kommer att gå bra för black runner på beer-relay, däför vet jag att de kommer gå dåligt
Min ända chans är att låta löpare som Mats Haldin och Beckis ställa upp igen, då tror ja de finns möjlighet till en fram skjuten placering, kanske inte sportslig men framför allt party mässigt
Men visst gav Karlå mig en par härliga duster i Skottland, men inte har han gett mig champagne som Kicken som har ett eget whiskey förråd.
Guld? Karlå tog aldrig nåt guld i skottland, men vi minns honom ändå me värme och att han aldrig missade någon grundranson eller efterfest
Tänk på de Karlå, var va du på taklagsfesten?
// Black Runner
fredag 29 juni 2012
Black Love
Hittade denna bild i skvallerpressen:
Black Runners stora kärlek, kärleken till sporten!
//Mathias
tisdag 26 juni 2012
The Black Runner - The Early days
Men vad är nu detta? The Red Runner?
Den andra bilden är lite suddig, men notera kartan i hand, just kommen ur skogen... Iförd rött!!
Det vankas skandal!
Kommentarer på detta?
/Brandmanpaparazzi
torsdag 31 maj 2012
En 7-timmars dag i svettiga kalsonger - Dagen som inte räckte till
Laddad med pizza till morgonmål anlände jag taggad till ett varmt Kortesjärvi och vi bekantade oss lite med TC. Spände fast skorna MYCKET hårt, eftersom det är en MYCKET viktig tävling. Försökte gå via toaletten 2 gånger före start, men V18-konfiguration (eller var det mer?) ger inte den ro som behövs för lyckat resultat om man inte är nödig. I starten försökte jag främst lugna ner mig, men nervositeten var så påtaglig att knäna skakade. Ställde mig vid min karta och tittade på Kickens plats som stod tom. "Så han sjukskrev sig faktiskt...", tänkte jag med sorgsen lättnad. Hade hört redan på fredag att han var sjuk i halsen och på lördag att han inte kommer, men vågade ändå inte tro att min motståndare inte ställde upp. PANG!
K-1 (14min 25s) Sprang i pärlbandet av löpare men var noggrann med att inte ryckas med i för hård fart, så vid 1an var vi bara 2st. Krokade lite men inget att orda desto mera om.
1-2 (3,18) Förvånad hittade jag en vätskekontroll redan på 1-2 och beslöt att smaka lite på deras utbud(1).
2-3 (3,52) Hann tänka på hur lätt det kändes idag... "Det blir en bra dag idag"
3-4 (3,45) Stig och jag var full av förtjusning hur bra jag är på att orientera och detta på FM-tävling!
4-5 (5,21) Också ruskigt lätt och man får springa på väg och allt.
5-6 (5,13) Det är ju bara stig, tänkte jag. Vid trakterna av kontrollen kom ett gäng galanta damer förbi, som tydligen störde min koncentration lite. Krokade runt lite förrän jag hittade kontrollen.
6-7 (3,05) Skärpt av min miss fortsatte jag och tänkte att några minuters miss inte är så farligt när man sprider ut den på 5 timmar. Kompasskurs och iväg!
7-8 (7,55) "Over the hills and far away..." Väg och 2 vätskekontroller(2&3). Några juniorer bränner förbi på väg in i skogen och jag följer dem lite för långt. Tänker att jag borde sluta följa random folk eftersom sannolikheten är så liten att de har samma kontroll.
8-9 (28,30) Kompasskurs och lugnt mot 9an. Allt ser likadant ut och tappar rätt snabbt kontakten med kartan. Frågar en gubbe som inte heller vet var han är och söker en annan kontroll. Hittar en annan kontroll och frågar en dam var kontrollen finns på kartan. Riktning egen kontroll, men inte länge förrän jag glidit ur kurs igen. En galant dam i Rasti-Lukko tröja frågar var vi är. Kan inte direkt svara men det visar sig att vi söker samma kontroll, så det är ju lovande. Antar vilket håll kontrollen borde vara och springer tillsammans ditåt... ingen kontroll. Antar vi kommit för långt så vi svänger. Hittar en kontroll men det är inte vår. Frågar en gubbe som stämplar denna kontrollen var vi är. Den galanta damen häver ur sig könsord och tar riktning "skogen". Bäst att följa efter fastän jag inte fick klart för mig var vi är. Missar tydligen kontrollen igen för nu svänger vi. Och där hittar vi äntligen vår kontroll. Tackar för hjälpen och frågar vilken hon ska till som nästa. Tyvärr inte samma så jag får fortsätta ensam.
9-10 (10,54) Tänker att det nog var tur att Kicken inte startade idag, för 15min bommar straffar alltid sig mot en så säker löpare som honom. Efter dikeskant i grönområdet glider jag ur kurs och kommer till en kontroll rätt långt norrut från min egen. Hittar mig själv på kartan och söker mig utmed kanten mot kontrollen. It's like running on a track...
10-11 (4,07) Följer noggrannt beståndsgränsen mot 11an och tar den nästan felfritt. Drömmer om mellantidsanalysen på ett sådant felfritt avstånd medan jag skuttandes mot vätskekontrollen suger i mig en gel.
11-12 (4,33) Personalen småpratar om vädret, vilket de tycker är lite hett nu utan vind. Jag ger dem inte min åsikt eftersom jag svettas som en sumobrottare i bastun utan kastar snabbt i mig ett glas.(4) Tar stigen med ett par skutt i buskarna för att ingen ska tycka jag sprang på den prickade åkern. Svänger av mot kontrollen perfekt och spikar ännu en kontroll lätt.
12-13 (5,53) Riktning stigen, men det gröna känns tungt nu. Tänker det är övergående tills gelen kommer i blodomloppet och pressar genom. "Kung för en dag" på stigen och går upp rätt för en nästan perfekt kontrolltagning.
13-14 (9,36) Hur går man till 14? Kände mig kung på stigen till 13 så den fungerar säkert bra nu också. Tog upp mot kontrollen men inte perfekt så det blev en sväng in i det gröna. "Hipp hurra för här kommer bumbi-björnarna..."
14-15 (3,44) Vätskekontroll i sikte. Tar ett glas(5) medan något som ser ut som tätklungan kommer förbi. Är de redan på andra varvet? Fortsätter utmed vägen och tar 15 lugnt och försiktigt.
15-16 (15,40) Hur ska man hitta den då? Känns hopplöst så jag tar riktning och skjuter opp bekymrena en stund. Hittar till och från punkter där jag tror jag är på kartan i allafall och bara en liten runda vid kontrollen räknas som ett mirakel med tanke på strategin.
16-17 (17,03) Börjar bli ordentligt hett. "Du ska inte tro det blir sommar" mot vätskekontrollen och plaskar lite extra i diket för svalkning. Gel nr 2 och ett glas vatten(6). Springer väg förbi galanta damer och gamlingar för nu är vi på topp igen. Andra vätskekontrollen på sträckan och tar ett glas vatten även där (7), för man vill ju inte göra någon ledsen med att springa förbi deras vätskekontroll utan att dricka. Hittade 17 utan problem eftersom det var andra som stämplade den också. Snöt mig och såg en inre bild av publikhavet som hejade fram mig vid kartbyteskontrollen... Ut på åkern och med modiga steg springandes mot vätskekontrollen. Men var är publiken? Kanske eliten snart kommer i mål så de redan flyttat sig dit... Vilket antiklimax! Rev opp min påse som jag tejpat fast på min personliga vattenflaska. Klämde in en koffein gel, en påse Hesburger-salt och sköljde ner allt med ett glas vatten(8). Fyllde inte på vätskebältet eftersom jag bara tagit 2 klunkar ur ena flaskan av tre, men tog med mera gel. Sprang mot kartplanket, men nu hade benen hunnit styvna till...
17-18 (16,15) Vid kartplanket var det lugnt och stilla. Kollade på ett ungefär hur många kartor som fanns kvar av H21 och konstaterade att 7-8 hade avbrutit eller var efter mig. Kickens karta hängde inte där, så kartorna som hängde där tillhörde såna som startat. Benen kändes som betongpelare och löpningen blev till lufsande, så jag belöt att det var dags för lite magnesium. Smakade kräkningsmedel med ett stänk cirton, så jag sköljde ner med både salt och enervit-tablett (var väl upp i 10+ såna nu). Höll mig lugnt och försiktigt långt österut medan benen mjuknade.
18-19 (24,28) Kutar vidare mot 19 och tycker det är lite vått här och där i skogen, men förstår något våtområde fel och söker kontrollen för tidigt. Hittar en kontroll och frågar en dam om hon har tid att visa mig var den är på kartan. Tog riktning rakt mot kontrollen över våtområdet men drog till höger och hamnade snett... Samma procedur som tidigare: Hittar en kontroll och ber en gubbe visa var hans kontroll är på kartan. Riktning egen kontroll och denna gång nästan rakt på. Äntligen. Dit for ännu en oförlåtlig 15min i den imaginära kampen mot Kicken.
19-20 (10,18) Söker något bomsäkert karttecken vid 20de kontrollen och får syn på en pool vid ändan av prick-åkern. Håller till höger för att inte missa den och tänker inte på vad som vore lättast. "We're not gonna take it" Diken och buskar forceras med envishet fastän både vrister och knän visar tecken på att säga upp kontraktet. Rakt på till vilket pris som helst, fast på detta sätt bommade jag inget i orienteringen.
20-21 (7,15) Riktning grått och håll till höger. Like running on a track! Lite av mitt självförtroende återvänder, men stor försiktighet att inte tappa sig på kartan krävs.
21-22 (13,58) Ner på stig och mot vätskekontrollen(9). Trött i kropp och huvud, så jag klämmer in en gel på väg till andra vätskekontrollen(10). Klokare än förra gången och mycket tröttare springer jag på säkra gränser så mycket som möjligt och tar denna kontrollen med zic-zac tekniken. Skrattar lite åt min trötta genialitet att utveckla egna tekniker för att avsöka hela kontrollcirkeln.
22-23 (6,08) Antar helt kallt att jag inte kommer kunna hålla kompasskurs utan siktar på att träffa någonstans på staketet för att därifrån ta kontrollen säkrare. Med stor måltavla så pressar jag upp farten till anständig nivå efter att lufsandet blivit standardhastighet. Hittar staketet, följer det och går sedan ut från hörnet mot 23an. Nästan perfekt kontrolltagning, men det ökade tempot ger begynnande kramper i vaderna och baklåren. Bäst att ta det försiktigt nu...
23-24 (13,06) Ingen klar strategi utan friskt yrande lugnt mot riktningen där jag tror kontrollen är. Började gå efter stigen men gick ändå förbi.
24-25 (5,23) Haven't I seen this before? Bommar ändå och känns tungt att zic-zac:a i backe. När jag hittar kontrollen stämplar jag extra länge för att säkert folk ska se min online-stämpling som ett tecken på liv. Känns som om jag är ensam i skogen nu. Får en inre bild av hur folk hemma sitter och uppdaterar online resultaten oroligt och glädjen är oerhörd när de ser jag kommit såhär långt.
25-26 (4,08) Vrider in en gel medan jag nynnandes "Om sanningen ska fram" skuttar nerför backen till vätskekontrollen. Tar 2 glas vatten (11&12) medan jag frågar om det finns andra löpare ute än. De meddelar att det varit lugnare nu en tid. Bara en liten bit kvar, säger jag och joggar vidare. Nästan felfritt till kontrollen.
26-27 (8,30) Stig! Lättnaden av en lättare kontroll är oerhörd och jag försöker höja farten igen. Fat chance... Vristerna orkar inte lyfta tårna, knäna inte fötterna och höfterna inte benen. Biter ihop och snabb-lufsar fram genom skogen på något som verkar sämsta vägvalet i historien. Stig och sedan opp till kontrollen. Halvkramp av backen som jag snabbt skakar ur vaderna och snurrar lite mellan höjderna.
27-28 (8,04) Stig! Möter en TuMe-senior som häver ur sig otrevligheter i långa ramsor. Jag nickar leende som hälsning men svordomarna och könsorden fortsätter i oändlighet. Hade antagligen rundat stort och fått skavsår på otrevliga ställen. Söker en stund förrän jag hittar kontrollen, men i detta skede verkar det inte så farligt.
28-29 (9,40) Glad att se vätskekontrollen på kartan och lufsar vidare mot den. Vägvalet igen oplanerat och rätt dåligt, men huvudet presterar inte alls nu just. Erkänner åt vätskepersonalen att det är dubbelt tyngre andra varvet så jag behöver 2 glas vatten (13&14). De tittar på klockan och skrattar. Man får inte lufsa på väg tänker jag och försöker desperat springa som folk. Kontrolltagningen räknas med tanke på omständigheter godkänt.
29-30 (6,33) Vecklar upp kartan för att se hela förödelsen som folk kallar salmiak-gaffling. Intalar mig att detta kommer gå snabbt eftersom jag bara snurrar runt på samma område och ger mig iväg. Försöker räkna hur länge jag varit ut och hur många kontroller jag tagit för att få en uppskattning hur långt jag har kvar. Huvudet fungerar inte för räknande, så jag klämmer in en gel och siktar in mig på kontrollen. Efter en stunds snurrande ser jag Petteri Suominen, en studiekamrat från Åbo, som stämplar min kontroll men är för långt ifrån för att fråga om han är första, andra eller tredje gången på kontrollen.
30-31 (5,09) Kort avstånd, borde vara lätt. Springer förbi flera gånger och har svårt att få fast mig på kartan igen. Beslutar mig att det är OK att promenera om det ser svårt ut.
31-32 (4,26) Promenerar hela avståndet men ändå blir det en liten krok.
32-33 (10,55) "4-sekunder, underbart e kort..." Långt avstånd och ingen klar gräns mellan vitt och grönt runt kontrollen, tycker jag iaf, så det blir bommar med stora svängar fastän jag promenerar stor del av avståndet. Kollar klockan och konstaterar att det kan bli knappt att hinna i mål, så jag måste försöka springa lite fastän det betyder större sannolikhet att bomma. Fast ja bommar ju gåendes nu också...
33-34 (5,59) Lufsar förbi kontrollen och svänger flera gånger om för att till sist hitta kontrollen nästan i misstag. Ingen aning hur jag sprungit så en GPS tracker hade varit intressant här. Utritat rutten ungefär som det kändes.
34-35 (8,54) Promenerar igen men inget verka hjälpa i detta skede och bommar stort även denna gång. Vätskebältet är nu tomt vilket tar ner på humöret ytterligare.
35-36 (23,43) Promenerar rakt enligt kompasskurs, men kommer av oförklarlig anledning ner i träsket. Märker mitt misstag och styr längs med, medan nyfikna tankar om varför det är förbjudet område snurrar i huvudet. Styr opp från träsket för tidigt och kommer till trakterna av 31an innan jag inser mitt misstag. Riktar om och efter en liten stunds snurrande hittar jag 30/36/41 igen.
36-37 (9,48) Vänster sko verkar vara för hårt spänd för det värker irriterande mycket ovanpå foten. Drar i skosnäret för att på något sätt få trycket att flytta på sig och gräver ur en halv skog med barr och mossa som tryckts in i skon. Bommar kraftigt på kompassriktningen igen och snurrar stora cirklar runt höjderna med kontrollen förrän jag hittar den. Tittar hopplöst på klockan.
37-38 (19,03) Väg! Jag kan ju inte missa om jag springer väg. Nu ska det gå undan, så finns det en teoretisk chans att komma genom på utsatt tid. "Just idag är jag stark..." löpandes förbi stugor och uthus med så stolta steg som kroppen bara kan prestera i detta skede. Olidligt törstig också... fast gårdarna är ju förbjudet område så att be om påfyllning är otänkbart. Passar också på att skaka ur alla barr och kvistar som kommit innanför skjortan och skaver under vätskebältet. Sökte bara lite i cirkeln här och kunde konstatera att går alla kontroller lika bra så hinner jag kanske springa hela banan.
38-39 (6,50) Väg? Nej, jag måste hitta det stora gråa området utan att ta vägen. Plaskar lite i blötområdet och promenerar nästan perfekt till kontrollen. Hostar nästan ut lungorna och konstaterar att det känns tungt även att gå.
39-40 (17,40) Vätskestation. Ingen personal så jag kollar klockan för att försäkra mig om att den inte är över 18. Nope, förundrad och övergiven kastar jag direkt in 2 glas (15&16) och ett över ryggen för att svalka ner mig. Vecklar ut kartan för att se var nästa vätskekontroll är, om jag måste fylla egen flaska också. Konstaterar att jag får vätska på två ställen avståndet 41-42, så jag häller bara i mig ett tredje glas(17). Promenerar lugnt ut från vätskestationen och tänker att jag tar 40an med säkerhet denna gång... men nej. Om möjligt ännu större cirklar denna gång. Hittar en kontroll som inte är min och lyckas inte hitta den på kartan. Yrar vidare. En harunge bara 1,5 meter ifrån! Vill plötsligt fånga den för att krama om den lurviga luddiga härligheten, men konstaterar att rätt mycket energi och tid skulle gå åt till denna manöver. Dessutom har den kanske sin mamma nära som skulle bli orolig. Undrar om folk är oroliga för mig? Äh, maxtiden har ju inte gått ut än. Yrar runt tills jag nästan av en slump hittar min kontroll. Kollar klockan. Ska jag bara springa direkt till mål eller ska jag ta 30/36/41 en gång till för att sedan söka mig mot 42 och mål? Att ta alla 46 förrän kl 18 är omöjligt, men svaret blir ändå: Kämpa för Axling och fosterland! Aldrig ge upp!
40-41 Tänker på mördar-kaninen i Monty Python och "Always look on the bright side of life" spelar. Ologiskt, eftersom de förekommer i olika MP-filmer, men så funkar hjärnan i detta skede. Funkar även så dåligt att jag plötsligt står framför den förbjudna våtmarken och skrapar mig i huvudet. Nåja, jag vet ju i alla fall var jag är. Följer kanten och tar sedan opp mot kontrollen för att ändå missa den med flera hundra meter. Kommer ner till trakterna av 37an förrän jag märker hur fel jag gått. Svänger och kommer troligtvis rätt nära förbi. Svänger och zic-zac:ar tillbaka tills jag hittar 31an. Klockan är nu 18.05... Tar riktning kontrollen en sista gång men när denna missar måste jag ge upp.
Skogen-TC) Konstaterar jag är ganska nära 28-29 vätskekontrollen, så jag kunde antagligen hitta någon där som meddelar att sökpartull är onödig och kanske skjutsar mig till TC. Joggar med vad som känns som mina sista krafter till vätskekontrollen bara för att hitta den övergiven. Kastar in 2 glas (18&19), vecklar ut kartan och konstaterar att med nuvarande hastighet skulle det ta mig minst 30 min att komma de ca 3km raka vägen till TC. Tar till plan B så inte sökpatrullen behöver leta mig så länge och springer mot huset vid större vägen. Ingen hemma, men utanför kartan andra sidan vägen finns ett annat hus. Ringer på men dörrklockan verkar sönder... går till köksdörren, öppnar och ropar "päivää!" Hela famlijen kommer och kollar och jag ber om ett glas vatten och en telefon. Får ett glas vatten(20) men de tycker så synd om mig, som varit ut över 7h, att de själva skjutsar mig till TC. Anmäler mig till målet, men det är nedplockat och jag kan inte ens stämpla in som Hyl. Duschen är nedplockad, men damerna i det nedplockade cafét säger det finns en innedusch jag får använda. Ringer Bäckström som med Matias L troget väntar vid publikkontrollen före sista kontrollerna. Tar mig småjoggande fram till duschen, eftersom det är sättet som gör minst ont. Efter duschen får vi broilerpasta, dricka och glass. Bäckström meddelar att eftersom jag inte gav upp utan tiden tog slut så räknas det som vinst för Axling i vadet om vem som vinner av Kicken och mig. Jag försöker hitta min drickaflaska jag lämnat vid kartbytet, men blir istället erbjuden en full Lidl-dricka. Får skjuts till parkeringsplatsen med Banläggaren, som skrattar hjärtligt åt min historia från dagen. Han anser dock inte att det är hans fel att jag var ute så länge. Jag skrattar och konstaterar att nästa år borde max-tiden nog förlängas, så att även de lite långsammare orienterarna har en chans.
Pizza på Kauhavas inneställe där både plakett-Bäckström och jag av kramper tvingas stiga opp mitt i ätandet. Bäckström berättar även hur sökpatrullen gått runt kontrollerna 42-46 ropandes "Karlå!", fastän han förklarat att det nog bara tar såhär länge för mig utan att jag villat bort mig totalt. Ett trött men muntert gäng styr kosan hemåt med nya mål i siktet.
K-1 (14min 25s) Sprang i pärlbandet av löpare men var noggrann med att inte ryckas med i för hård fart, så vid 1an var vi bara 2st. Krokade lite men inget att orda desto mera om.1-2 (3,18) Förvånad hittade jag en vätskekontroll redan på 1-2 och beslöt att smaka lite på deras utbud(1).
2-3 (3,52) Hann tänka på hur lätt det kändes idag... "Det blir en bra dag idag"
3-4 (3,45) Stig och jag var full av förtjusning hur bra jag är på att orientera och detta på FM-tävling!
4-5 (5,21) Också ruskigt lätt och man får springa på väg och allt.
5-6 (5,13) Det är ju bara stig, tänkte jag. Vid trakterna av kontrollen kom ett gäng galanta damer förbi, som tydligen störde min koncentration lite. Krokade runt lite förrän jag hittade kontrollen.
6-7 (3,05) Skärpt av min miss fortsatte jag och tänkte att några minuters miss inte är så farligt när man sprider ut den på 5 timmar. Kompasskurs och iväg!
7-8 (7,55) "Over the hills and far away..." Väg och 2 vätskekontroller(2&3). Några juniorer bränner förbi på väg in i skogen och jag följer dem lite för långt. Tänker att jag borde sluta följa random folk eftersom sannolikheten är så liten att de har samma kontroll.
9-10 (10,54) Tänker att det nog var tur att Kicken inte startade idag, för 15min bommar straffar alltid sig mot en så säker löpare som honom. Efter dikeskant i grönområdet glider jag ur kurs och kommer till en kontroll rätt långt norrut från min egen. Hittar mig själv på kartan och söker mig utmed kanten mot kontrollen. It's like running on a track...
10-11 (4,07) Följer noggrannt beståndsgränsen mot 11an och tar den nästan felfritt. Drömmer om mellantidsanalysen på ett sådant felfritt avstånd medan jag skuttandes mot vätskekontrollen suger i mig en gel.
11-12 (4,33) Personalen småpratar om vädret, vilket de tycker är lite hett nu utan vind. Jag ger dem inte min åsikt eftersom jag svettas som en sumobrottare i bastun utan kastar snabbt i mig ett glas.(4) Tar stigen med ett par skutt i buskarna för att ingen ska tycka jag sprang på den prickade åkern. Svänger av mot kontrollen perfekt och spikar ännu en kontroll lätt.
12-13 (5,53) Riktning stigen, men det gröna känns tungt nu. Tänker det är övergående tills gelen kommer i blodomloppet och pressar genom. "Kung för en dag" på stigen och går upp rätt för en nästan perfekt kontrolltagning.
13-14 (9,36) Hur går man till 14? Kände mig kung på stigen till 13 så den fungerar säkert bra nu också. Tog upp mot kontrollen men inte perfekt så det blev en sväng in i det gröna. "Hipp hurra för här kommer bumbi-björnarna..."
14-15 (3,44) Vätskekontroll i sikte. Tar ett glas(5) medan något som ser ut som tätklungan kommer förbi. Är de redan på andra varvet? Fortsätter utmed vägen och tar 15 lugnt och försiktigt.15-16 (15,40) Hur ska man hitta den då? Känns hopplöst så jag tar riktning och skjuter opp bekymrena en stund. Hittar till och från punkter där jag tror jag är på kartan i allafall och bara en liten runda vid kontrollen räknas som ett mirakel med tanke på strategin.
17-18 (16,15) Vid kartplanket var det lugnt och stilla. Kollade på ett ungefär hur många kartor som fanns kvar av H21 och konstaterade att 7-8 hade avbrutit eller var efter mig. Kickens karta hängde inte där, så kartorna som hängde där tillhörde såna som startat. Benen kändes som betongpelare och löpningen blev till lufsande, så jag belöt att det var dags för lite magnesium. Smakade kräkningsmedel med ett stänk cirton, så jag sköljde ner med både salt och enervit-tablett (var väl upp i 10+ såna nu). Höll mig lugnt och försiktigt långt österut medan benen mjuknade.
18-19 (24,28) Kutar vidare mot 19 och tycker det är lite vått här och där i skogen, men förstår något våtområde fel och söker kontrollen för tidigt. Hittar en kontroll och frågar en dam om hon har tid att visa mig var den är på kartan. Tog riktning rakt mot kontrollen över våtområdet men drog till höger och hamnade snett... Samma procedur som tidigare: Hittar en kontroll och ber en gubbe visa var hans kontroll är på kartan. Riktning egen kontroll och denna gång nästan rakt på. Äntligen. Dit for ännu en oförlåtlig 15min i den imaginära kampen mot Kicken.
19-20 (10,18) Söker något bomsäkert karttecken vid 20de kontrollen och får syn på en pool vid ändan av prick-åkern. Håller till höger för att inte missa den och tänker inte på vad som vore lättast. "We're not gonna take it" Diken och buskar forceras med envishet fastän både vrister och knän visar tecken på att säga upp kontraktet. Rakt på till vilket pris som helst, fast på detta sätt bommade jag inget i orienteringen.20-21 (7,15) Riktning grått och håll till höger. Like running on a track! Lite av mitt självförtroende återvänder, men stor försiktighet att inte tappa sig på kartan krävs.
21-22 (13,58) Ner på stig och mot vätskekontrollen(9). Trött i kropp och huvud, så jag klämmer in en gel på väg till andra vätskekontrollen(10). Klokare än förra gången och mycket tröttare springer jag på säkra gränser så mycket som möjligt och tar denna kontrollen med zic-zac tekniken. Skrattar lite åt min trötta genialitet att utveckla egna tekniker för att avsöka hela kontrollcirkeln.
22-23 (6,08) Antar helt kallt att jag inte kommer kunna hålla kompasskurs utan siktar på att träffa någonstans på staketet för att därifrån ta kontrollen säkrare. Med stor måltavla så pressar jag upp farten till anständig nivå efter att lufsandet blivit standardhastighet. Hittar staketet, följer det och går sedan ut från hörnet mot 23an. Nästan perfekt kontrolltagning, men det ökade tempot ger begynnande kramper i vaderna och baklåren. Bäst att ta det försiktigt nu...
23-24 (13,06) Ingen klar strategi utan friskt yrande lugnt mot riktningen där jag tror kontrollen är. Började gå efter stigen men gick ändå förbi.
24-25 (5,23) Haven't I seen this before? Bommar ändå och känns tungt att zic-zac:a i backe. När jag hittar kontrollen stämplar jag extra länge för att säkert folk ska se min online-stämpling som ett tecken på liv. Känns som om jag är ensam i skogen nu. Får en inre bild av hur folk hemma sitter och uppdaterar online resultaten oroligt och glädjen är oerhörd när de ser jag kommit såhär långt.25-26 (4,08) Vrider in en gel medan jag nynnandes "Om sanningen ska fram" skuttar nerför backen till vätskekontrollen. Tar 2 glas vatten (11&12) medan jag frågar om det finns andra löpare ute än. De meddelar att det varit lugnare nu en tid. Bara en liten bit kvar, säger jag och joggar vidare. Nästan felfritt till kontrollen.
26-27 (8,30) Stig! Lättnaden av en lättare kontroll är oerhörd och jag försöker höja farten igen. Fat chance... Vristerna orkar inte lyfta tårna, knäna inte fötterna och höfterna inte benen. Biter ihop och snabb-lufsar fram genom skogen på något som verkar sämsta vägvalet i historien. Stig och sedan opp till kontrollen. Halvkramp av backen som jag snabbt skakar ur vaderna och snurrar lite mellan höjderna.
27-28 (8,04) Stig! Möter en TuMe-senior som häver ur sig otrevligheter i långa ramsor. Jag nickar leende som hälsning men svordomarna och könsorden fortsätter i oändlighet. Hade antagligen rundat stort och fått skavsår på otrevliga ställen. Söker en stund förrän jag hittar kontrollen, men i detta skede verkar det inte så farligt.
28-29 (9,40) Glad att se vätskekontrollen på kartan och lufsar vidare mot den. Vägvalet igen oplanerat och rätt dåligt, men huvudet presterar inte alls nu just. Erkänner åt vätskepersonalen att det är dubbelt tyngre andra varvet så jag behöver 2 glas vatten (13&14). De tittar på klockan och skrattar. Man får inte lufsa på väg tänker jag och försöker desperat springa som folk. Kontrolltagningen räknas med tanke på omständigheter godkänt.
29-30 (6,33) Vecklar upp kartan för att se hela förödelsen som folk kallar salmiak-gaffling. Intalar mig att detta kommer gå snabbt eftersom jag bara snurrar runt på samma område och ger mig iväg. Försöker räkna hur länge jag varit ut och hur många kontroller jag tagit för att få en uppskattning hur långt jag har kvar. Huvudet fungerar inte för räknande, så jag klämmer in en gel och siktar in mig på kontrollen. Efter en stunds snurrande ser jag Petteri Suominen, en studiekamrat från Åbo, som stämplar min kontroll men är för långt ifrån för att fråga om han är första, andra eller tredje gången på kontrollen.
30-31 (5,09) Kort avstånd, borde vara lätt. Springer förbi flera gånger och har svårt att få fast mig på kartan igen. Beslutar mig att det är OK att promenera om det ser svårt ut.
31-32 (4,26) Promenerar hela avståndet men ändå blir det en liten krok.
32-33 (10,55) "4-sekunder, underbart e kort..." Långt avstånd och ingen klar gräns mellan vitt och grönt runt kontrollen, tycker jag iaf, så det blir bommar med stora svängar fastän jag promenerar stor del av avståndet. Kollar klockan och konstaterar att det kan bli knappt att hinna i mål, så jag måste försöka springa lite fastän det betyder större sannolikhet att bomma. Fast ja bommar ju gåendes nu också...
33-34 (5,59) Lufsar förbi kontrollen och svänger flera gånger om för att till sist hitta kontrollen nästan i misstag. Ingen aning hur jag sprungit så en GPS tracker hade varit intressant här. Utritat rutten ungefär som det kändes.
34-35 (8,54) Promenerar igen men inget verka hjälpa i detta skede och bommar stort även denna gång. Vätskebältet är nu tomt vilket tar ner på humöret ytterligare.
36-37 (9,48) Vänster sko verkar vara för hårt spänd för det värker irriterande mycket ovanpå foten. Drar i skosnäret för att på något sätt få trycket att flytta på sig och gräver ur en halv skog med barr och mossa som tryckts in i skon. Bommar kraftigt på kompassriktningen igen och snurrar stora cirklar runt höjderna med kontrollen förrän jag hittar den. Tittar hopplöst på klockan.
37-38 (19,03) Väg! Jag kan ju inte missa om jag springer väg. Nu ska det gå undan, så finns det en teoretisk chans att komma genom på utsatt tid. "Just idag är jag stark..." löpandes förbi stugor och uthus med så stolta steg som kroppen bara kan prestera i detta skede. Olidligt törstig också... fast gårdarna är ju förbjudet område så att be om påfyllning är otänkbart. Passar också på att skaka ur alla barr och kvistar som kommit innanför skjortan och skaver under vätskebältet. Sökte bara lite i cirkeln här och kunde konstatera att går alla kontroller lika bra så hinner jag kanske springa hela banan.
38-39 (6,50) Väg? Nej, jag måste hitta det stora gråa området utan att ta vägen. Plaskar lite i blötområdet och promenerar nästan perfekt till kontrollen. Hostar nästan ut lungorna och konstaterar att det känns tungt även att gå.
39-40 (17,40) Vätskestation. Ingen personal så jag kollar klockan för att försäkra mig om att den inte är över 18. Nope, förundrad och övergiven kastar jag direkt in 2 glas (15&16) och ett över ryggen för att svalka ner mig. Vecklar ut kartan för att se var nästa vätskekontroll är, om jag måste fylla egen flaska också. Konstaterar att jag får vätska på två ställen avståndet 41-42, så jag häller bara i mig ett tredje glas(17). Promenerar lugnt ut från vätskestationen och tänker att jag tar 40an med säkerhet denna gång... men nej. Om möjligt ännu större cirklar denna gång. Hittar en kontroll som inte är min och lyckas inte hitta den på kartan. Yrar vidare. En harunge bara 1,5 meter ifrån! Vill plötsligt fånga den för att krama om den lurviga luddiga härligheten, men konstaterar att rätt mycket energi och tid skulle gå åt till denna manöver. Dessutom har den kanske sin mamma nära som skulle bli orolig. Undrar om folk är oroliga för mig? Äh, maxtiden har ju inte gått ut än. Yrar runt tills jag nästan av en slump hittar min kontroll. Kollar klockan. Ska jag bara springa direkt till mål eller ska jag ta 30/36/41 en gång till för att sedan söka mig mot 42 och mål? Att ta alla 46 förrän kl 18 är omöjligt, men svaret blir ändå: Kämpa för Axling och fosterland! Aldrig ge upp!
40-41 Tänker på mördar-kaninen i Monty Python och "Always look on the bright side of life" spelar. Ologiskt, eftersom de förekommer i olika MP-filmer, men så funkar hjärnan i detta skede. Funkar även så dåligt att jag plötsligt står framför den förbjudna våtmarken och skrapar mig i huvudet. Nåja, jag vet ju i alla fall var jag är. Följer kanten och tar sedan opp mot kontrollen för att ändå missa den med flera hundra meter. Kommer ner till trakterna av 37an förrän jag märker hur fel jag gått. Svänger och kommer troligtvis rätt nära förbi. Svänger och zic-zac:ar tillbaka tills jag hittar 31an. Klockan är nu 18.05... Tar riktning kontrollen en sista gång men när denna missar måste jag ge upp.
Skogen-TC) Konstaterar jag är ganska nära 28-29 vätskekontrollen, så jag kunde antagligen hitta någon där som meddelar att sökpartull är onödig och kanske skjutsar mig till TC. Joggar med vad som känns som mina sista krafter till vätskekontrollen bara för att hitta den övergiven. Kastar in 2 glas (18&19), vecklar ut kartan och konstaterar att med nuvarande hastighet skulle det ta mig minst 30 min att komma de ca 3km raka vägen till TC. Tar till plan B så inte sökpatrullen behöver leta mig så länge och springer mot huset vid större vägen. Ingen hemma, men utanför kartan andra sidan vägen finns ett annat hus. Ringer på men dörrklockan verkar sönder... går till köksdörren, öppnar och ropar "päivää!" Hela famlijen kommer och kollar och jag ber om ett glas vatten och en telefon. Får ett glas vatten(20) men de tycker så synd om mig, som varit ut över 7h, att de själva skjutsar mig till TC. Anmäler mig till målet, men det är nedplockat och jag kan inte ens stämpla in som Hyl. Duschen är nedplockad, men damerna i det nedplockade cafét säger det finns en innedusch jag får använda. Ringer Bäckström som med Matias L troget väntar vid publikkontrollen före sista kontrollerna. Tar mig småjoggande fram till duschen, eftersom det är sättet som gör minst ont. Efter duschen får vi broilerpasta, dricka och glass. Bäckström meddelar att eftersom jag inte gav upp utan tiden tog slut så räknas det som vinst för Axling i vadet om vem som vinner av Kicken och mig. Jag försöker hitta min drickaflaska jag lämnat vid kartbytet, men blir istället erbjuden en full Lidl-dricka. Får skjuts till parkeringsplatsen med Banläggaren, som skrattar hjärtligt åt min historia från dagen. Han anser dock inte att det är hans fel att jag var ute så länge. Jag skrattar och konstaterar att nästa år borde max-tiden nog förlängas, så att även de lite långsammare orienterarna har en chans.
Pizza på Kauhavas inneställe där både plakett-Bäckström och jag av kramper tvingas stiga opp mitt i ätandet. Bäckström berättar även hur sökpatrullen gått runt kontrollerna 42-46 ropandes "Karlå!", fastän han förklarat att det nog bara tar såhär länge för mig utan att jag villat bort mig totalt. Ett trött men muntert gäng styr kosan hemåt med nya mål i siktet.
onsdag 30 maj 2012
And what a dream podium..
Sade Lance... Kortesjärvi UltralångFinskaMästerskap, 28,2km kärlek. Hade jag något där att göra? Jag hade gjort ett minutschema hur jag skulle träna de 2 vecckorna efter 10Mila. Sanningen blev den att det enda jag gjorde som hade med träning att göra de veckorna var att kolla på Giro Italia pga förkylning. Blev jag via TV vänjd vid deras smärta? Jag sprang KP och Lakeuden viesti trots lite förkylning, vi vann båda! Men jag fick gå långt ner i källaren på båda trots ganska lätta sträckor. Skall sanningen fram tvivlade jag när jag stod på startlinjen att jag skulle springa hela. Jag avbryter om det inte går bra. Under första slingan letade jag efter tecken på att att jag var seg, sjuk, kramp, trött osv men hittade inget. Det kändes fantastiskt. Jag tog min tomatgel och sköljde ner den med kokad coca cola vid varvning. Orienteringssupporter nr 1 Micke Bäck ropar jag är 20e. Momentum!
Ut på samma gaffling som T Joensuu. Bra, han är stabil på de sista plakettplatserna. Men så långt fram kan vi ju ändå inte komma. Salmiakkgaffling, helt själv på mina, håll i det! 5 km själv, inte en själ syns, ödemark, inget som kan leda till kilometerlånga diskussioner på sunnistus.net om överhoppade blomrabatter och vägval genom förbjudna grindar som någon idiot helt omdömeslöst har öppnat (!!) fast han bara skulle in till sin gård men vad fan vet han om sprintorienteringskultur, bara ren och skär orientering, så som det var från början. In till samlingskontroll för sista gång. Där är Aleksi Leskinen och Joensuu. Bra,
Långt avstånd hem, börjar bli trött. Men känner mig säker, jag orkar, 4km går fast hur trött man är. Börjar som cyklister förbereda mig för spurt, kastar vätskebältet! Momentum!
Varvning 300m före mål, hör speakern säga 7e man gå i mål. 7e? WTF?? Pessimisten slår till, säkert 5 löpare före oss nog. Sista kontroll, Micke Bäck ropar igen, denna gång med mer frenesi: Där far plaketten och pekar på löparen framför mig. Plaket? Holy macarony! Jag är ju inte en som kan ta plakett i H21? Eller är jag? Att spurta efter 28,2 km är lite jobbigt. Men tankarna under upploppet är klara, den här chansen kommer knappast igen, det är nu eller aldrig! Springer klassens 3e bästa spurtid. Kastar mig ner, nöjd, trött, många tankar, euphoria. Har jag lyckats individuellt på ett FM? Blir som asplövet när han ser en bra långdistansbana, fuktig på de rätta ställena. Resultatkaos utbryter, 11a ena minuten 10 andra och 11a igen. Intalar mig att 11a är bra också. Inners inne on fire. Efter 30min kommer resultaten, 10a. -YESS! Momentum!
Prisutdelning, and what a dream podium. You should stand around and belive in these athtletes sade Lance. Jag håller med. Idag 10e bäst i Finland, imorgon är en annan dag.
//beckis
Ut på samma gaffling som T Joensuu. Bra, han är stabil på de sista plakettplatserna. Men så långt fram kan vi ju ändå inte komma. Salmiakkgaffling, helt själv på mina, håll i det! 5 km själv, inte en själ syns, ödemark, inget som kan leda till kilometerlånga diskussioner på sunnistus.net om överhoppade blomrabatter och vägval genom förbjudna grindar som någon idiot helt omdömeslöst har öppnat (!!) fast han bara skulle in till sin gård men vad fan vet han om sprintorienteringskultur, bara ren och skär orientering, så som det var från början. In till samlingskontroll för sista gång. Där är Aleksi Leskinen och Joensuu. Bra,
Långt avstånd hem, börjar bli trött. Men känner mig säker, jag orkar, 4km går fast hur trött man är. Börjar som cyklister förbereda mig för spurt, kastar vätskebältet! Momentum!
Varvning 300m före mål, hör speakern säga 7e man gå i mål. 7e? WTF?? Pessimisten slår till, säkert 5 löpare före oss nog. Sista kontroll, Micke Bäck ropar igen, denna gång med mer frenesi: Där far plaketten och pekar på löparen framför mig. Plaket? Holy macarony! Jag är ju inte en som kan ta plakett i H21? Eller är jag? Att spurta efter 28,2 km är lite jobbigt. Men tankarna under upploppet är klara, den här chansen kommer knappast igen, det är nu eller aldrig! Springer klassens 3e bästa spurtid. Kastar mig ner, nöjd, trött, många tankar, euphoria. Har jag lyckats individuellt på ett FM? Blir som asplövet när han ser en bra långdistansbana, fuktig på de rätta ställena. Resultatkaos utbryter, 11a ena minuten 10 andra och 11a igen. Intalar mig att 11a är bra också. Inners inne on fire. Efter 30min kommer resultaten, 10a. -YESS! Momentum!
Prisutdelning, and what a dream podium. You should stand around and belive in these athtletes sade Lance. Jag håller med. Idag 10e bäst i Finland, imorgon är en annan dag.
//beckis
lördag 26 maj 2012
onsdag 23 maj 2012
Säsongen ha börjat!
föregående lördan så entrade "black runner" lakeuden viest, mörkande var över.
En del höjde på ögonbrynen och andra bugade och tackade för möjligheten att få löpa i samma tävling som undertecknad.
Resultatet blev å andra sidan en besvikelse. Men som den laglöpare jag är så uppmuntrade ja dom mina i laget med orden " If you don't win, you might as well HYL the whole event, and remember NO GIFTS"
"Why did i choose to become a orienteere?
Good question
Speed?
I could have been a top class cross country skiier
Fame?
I could have been a soccer player
Sacrifice?
I could have run a marathon
The Truth is orienteering chose me!"
// The Black Runner
En del höjde på ögonbrynen och andra bugade och tackade för möjligheten att få löpa i samma tävling som undertecknad.
Resultatet blev å andra sidan en besvikelse. Men som den laglöpare jag är så uppmuntrade ja dom mina i laget med orden " If you don't win, you might as well HYL the whole event, and remember NO GIFTS"
"Why did i choose to become a orienteere?
Good question
Speed?
I could have been a top class cross country skiier
Fame?
I could have been a soccer player
Sacrifice?
I could have run a marathon
The Truth is orienteering chose me!"
// The Black Runner
lördag 19 maj 2012
Olika sorters vinnare
Först några tankar om Karkki-rastit. Försenade mig nästan till start och höll på att fästa nummerlappen på startlinjen när mina start-piip började. Försökte ta det verkligt lugnt och säkert till 1an, men gick en kulle för långt i alla fall. Kalle som startade 2min efter mig kom förbi, men han tog ett dåligt vägval till 2an och ordningen var återställd. Med växelvist bommande så var vi ännu tillsammans vid 7an, men till 8an på första långavståndet drog jag opp en lucka som sedan bara växte. Rundade väg där det var möjligt trots att terrängen var snabb, eftersom undertecknad har en oerhörd förmåga att bomma i snabb skog. Pål hade startnummer 26 och startade 44min efter mig, så nervositeten började stiga när startnummer 20 och 23 syntes i skogen. Kom i mål på en fenomenal tid på 1.58.36, men till min fasa fanns Pål redan på resultatlistan. Han hade vunnit mig med 45min och obemärkt tagit sig förbi till sista kontrollen. Antagligen hade han sett mig och avsiktligt rundat mig för att undvika en spurtstrid... Pål blev tredje och fick till sin stora förtjusning ett Mölkky-spel. Kalle kom i mål ca en halvtimme efter mig och han hade njutit av terrängen in i det sista.
Sammanfattning i Karlå vs Sverige kampen:
Undertecknad fick inte en enda vinst, men är ändå en vinnare! Härliga tävlingar som stärker både kropp och själ inför Ultralånga FM.
Axling klarade av allt med strålande resultat. Snöslask, bastu, öl och världens hårdaste "gå folk på nerverna terräng", inget var för tufft för Axling. Gillar Axlings kommentar: "Jag var ju lite orolig före första dagens start, då man aldrig vet vad som kan ha hänt under en hel vinters träning, så det var nog en skön känsla när jag sen sprang ikapp Karlå 8 minuter på tio minuters löpning." Om inte annat lyckades jag tydligen motivera till goda resultat med min utmaning.
Pål visade även sig vara en hårding och vem skulle inte känna sig som en vinnare efter att fått sitt livs första Mölkky-spel. Pål var även så vänlig att han gav mig tips hur jag skulle lyckas bättre i min kamp mot svenskarna. "Du måste komma på tävling till Sverige, där finns det massor med svenskar att klå." Vilken kille! Får ta upp den utmaning senare och återkomma med Sverige vs Karlå. Bortamatch...
Stort tack till alla inblandade!
//Mathias
Sammanfattning i Karlå vs Sverige kampen:
Undertecknad fick inte en enda vinst, men är ändå en vinnare! Härliga tävlingar som stärker både kropp och själ inför Ultralånga FM.
Axling klarade av allt med strålande resultat. Snöslask, bastu, öl och världens hårdaste "gå folk på nerverna terräng", inget var för tufft för Axling. Gillar Axlings kommentar: "Jag var ju lite orolig före första dagens start, då man aldrig vet vad som kan ha hänt under en hel vinters träning, så det var nog en skön känsla när jag sen sprang ikapp Karlå 8 minuter på tio minuters löpning." Om inte annat lyckades jag tydligen motivera till goda resultat med min utmaning.
Pål visade även sig vara en hårding och vem skulle inte känna sig som en vinnare efter att fått sitt livs första Mölkky-spel. Pål var även så vänlig att han gav mig tips hur jag skulle lyckas bättre i min kamp mot svenskarna. "Du måste komma på tävling till Sverige, där finns det massor med svenskar att klå." Vilken kille! Får ta upp den utmaning senare och återkomma med Sverige vs Karlå. Bortamatch...
Stort tack till alla inblandade!
//Mathias
fredag 18 maj 2012
Mellandagstankar, inför Karkki-rastit
Katastrofen som underteckad råkade ut för i Prisma-rastit kan bara jämföras med Sveriges katastrof i hockey-VM...
Psykologiskt började detta genast jag fick reda på att jag av någon oförklarlig anledning inte fick springa i elit-klassen med Pål. Motivationen föll ett par pinnhål redan då och med världens hösnuva på tävlingsdagen var det inte någon taggad löpare som lufsade till start. Redan till första kontrollen brakade helvetet lös: 15min bom med alla kryddor: Underteckand hamnade söka sig tillbaka mot start för att få en ny start. 2an missades sedan med 5min pga. grubblande varför jag missade 1an. Resten av loppet gick bra, men farten i den lättlöpta terrängen bromsades av hösnuvan som effektivt ströp syretillförseln till ett minimum. Funktionärerna höll på att plocka undan när jag kom spurtande över ängen. Av tidtagningsteamet fick jag sen det glada beskedet: "OK...du är inte ens sist!" 5,7 km på 1h 41min (17,7min/km) räknas ändå som en katastrof, fastän man inte kom sist. Hem och slicka såren samt bota hösnuvan med Fernet.
Hur gick det då för Pål? Mycket bättre, men ingen seger för honom heller. 23e plats med tiden 44min (6,3km = 6,9min/km). Pål har inte varit anträffbar för någon kommentar, men jag antar han själv kommenterar detta snart. Vann gjorde Sibbo-Vargarnas Jörgen Wickholm på 37min och övriga löpare värda att nämna är Femmans Otto Sund, som knep en hedersvärd 4e plats.
Vad är då förväntningarna inför Karkki-rastit? Jag antar skillnaden i km-tid kommer att jämnas ut märkbart, men Pål verkar för tillfället vara marginellt starkare i löpningen, främst på grund av min kraftiga hösnuva. Eftersom undertecknad startar 10.07 medan Pål har starttid 10.51 kommer Pål även kunna dra fördel av den senare starten, men kan han med dessa två äss i rockärmen hinna jaga ikapp på 11,1km? För att detta ska ske måste skillnaden i km-tid vara minst 4min/km till Påls fördel. Kommer vi få se en spurtstrid på målrakan, trots 44min skillnad i starttid? Själv hoppas undertecknad vara ombytt och med en kisamakkara i handen när Pål kommer instormande mot mål, men det hänger mycket på dagsformen.
Host & snörvel,
Mathias
PS. Doktorn sa att varken vila eller sprit hjälper mot allergi, så det är full fart som gäller!
Psykologiskt började detta genast jag fick reda på att jag av någon oförklarlig anledning inte fick springa i elit-klassen med Pål. Motivationen föll ett par pinnhål redan då och med världens hösnuva på tävlingsdagen var det inte någon taggad löpare som lufsade till start. Redan till första kontrollen brakade helvetet lös: 15min bom med alla kryddor: Underteckand hamnade söka sig tillbaka mot start för att få en ny start. 2an missades sedan med 5min pga. grubblande varför jag missade 1an. Resten av loppet gick bra, men farten i den lättlöpta terrängen bromsades av hösnuvan som effektivt ströp syretillförseln till ett minimum. Funktionärerna höll på att plocka undan när jag kom spurtande över ängen. Av tidtagningsteamet fick jag sen det glada beskedet: "OK...du är inte ens sist!" 5,7 km på 1h 41min (17,7min/km) räknas ändå som en katastrof, fastän man inte kom sist. Hem och slicka såren samt bota hösnuvan med Fernet.
Hur gick det då för Pål? Mycket bättre, men ingen seger för honom heller. 23e plats med tiden 44min (6,3km = 6,9min/km). Pål har inte varit anträffbar för någon kommentar, men jag antar han själv kommenterar detta snart. Vann gjorde Sibbo-Vargarnas Jörgen Wickholm på 37min och övriga löpare värda att nämna är Femmans Otto Sund, som knep en hedersvärd 4e plats.
Vad är då förväntningarna inför Karkki-rastit? Jag antar skillnaden i km-tid kommer att jämnas ut märkbart, men Pål verkar för tillfället vara marginellt starkare i löpningen, främst på grund av min kraftiga hösnuva. Eftersom undertecknad startar 10.07 medan Pål har starttid 10.51 kommer Pål även kunna dra fördel av den senare starten, men kan han med dessa två äss i rockärmen hinna jaga ikapp på 11,1km? För att detta ska ske måste skillnaden i km-tid vara minst 4min/km till Påls fördel. Kommer vi få se en spurtstrid på målrakan, trots 44min skillnad i starttid? Själv hoppas undertecknad vara ombytt och med en kisamakkara i handen när Pål kommer instormande mot mål, men det hänger mycket på dagsformen.
Host & snörvel,
Mathias
PS. Doktorn sa att varken vila eller sprit hjälper mot allergi, så det är full fart som gäller!
tisdag 15 maj 2012
NO MORE GIFTS!!
Every morning the black runner gets up and asks himself the question, what do you wont the most? For me the answear couldnt be easier: I want to win Karlå in Croatia.
And i have a confession to make, because I like Karlå. And I have a lot of respect for him. I felt like it was a gift (to Karlå) in Scotland. And I also feel like it was a mistake to give the gift. He's a great runner, he's a great champion and he's a great athlete. But he wasn't the best man in Scotland. And anybody that watched the race will know it. In Croatia, there will be NO GIFTS!
“No gifts, no gifts this year. I’ve given gifts in the Scottish 6 days and very rarely has it ever come back to help me. And this is the biggest orienteering race in the world and it means more than any orienteering race in the world. And I wanna win. No gifts.”
//The black runner
And i have a confession to make, because I like Karlå. And I have a lot of respect for him. I felt like it was a gift (to Karlå) in Scotland. And I also feel like it was a mistake to give the gift. He's a great runner, he's a great champion and he's a great athlete. But he wasn't the best man in Scotland. And anybody that watched the race will know it. In Croatia, there will be NO GIFTS!
“No gifts, no gifts this year. I’ve given gifts in the Scottish 6 days and very rarely has it ever come back to help me. And this is the biggest orienteering race in the world and it means more than any orienteering race in the world. And I wanna win. No gifts.”
//The black runner
måndag 14 maj 2012
Tankar efter första ronden
Axling visade sig vara en för hård nöt för undertecknad att knäcka. Han klarade sig bra både på och utanför tävlingarna. Lyckligtvis fanns det andra hårda typer i gänget så han inte kunde fira någon definitiv seger.
Kärppäjahti började med att reseledaren försenade sig 2 minuter. För att kompensera detta körde han lite för fort och fastnade i statens fotoarkiv. Vädergudarna var på sitt bästa humör med +3 grader och nederbörden på gränsen till slask när vi skulle till start. Uppvärmningen till start blev mera som en kamp för överlevnad, men när man väl kom igång så kändes det OK. Axling kom om mig rätt tidigt och i samma veva skymtade jag Kicken. Lyckades hålla undan Kicken en bra bit men mot slutet började allt kännas segt och då kom han upp mig. Jens sprang om rätt i slutet och på upploppet kunde jag se Kicken framför, Bäckström bakom, men hade ingen kraft i benen att spurta. Inbördes placering: Bäckström, Axling, Jens, Kicken, Mathias
YKV bjöd på sin bästa terräng på vårens medeldistans. Jag citerar Jens redogörelse i träningsdagboken. "400 första metrarna jättefint, sedan 400m väg, lätt tråkit, sist 4,8km våldsam forsering av världens hårdaste 'gå folk på nerverna terräng'. Mjuk tung botten med 99999hål och gröpper + buskar och skit ivägen överallt helatiden." Smått utmattad av den krävande terrängen kom jag i mål efter att endast sett Jens i skogen redan i början. Inbördes placering: Jens, Axling, Kicken, Mathias. Bäckström + Iso-G: DNS! Bäckström var på plats men hade sjuk hals, Iso-G vågade sig inte till tävlingen efter Kickens motiverande meddelanden om den stundande kampen. Black Runner såg vi bara på lördagens vätskekontroll, men där såg han i alla fall vältränad ut.
Undertecknad tackar alla inblandade för en härlig helg! Hoppas bara Pål vågar sig hit denna vecka... På lördagens Karkki-Rastit finns i alla fall en svensk redan, Anders Åkerman, så där har jag i alla fall något att ta sikte på. Kampen fortsätter...
Fridens Liljor,
Mathias Karlå
Kärppäjahti började med att reseledaren försenade sig 2 minuter. För att kompensera detta körde han lite för fort och fastnade i statens fotoarkiv. Vädergudarna var på sitt bästa humör med +3 grader och nederbörden på gränsen till slask när vi skulle till start. Uppvärmningen till start blev mera som en kamp för överlevnad, men när man väl kom igång så kändes det OK. Axling kom om mig rätt tidigt och i samma veva skymtade jag Kicken. Lyckades hålla undan Kicken en bra bit men mot slutet började allt kännas segt och då kom han upp mig. Jens sprang om rätt i slutet och på upploppet kunde jag se Kicken framför, Bäckström bakom, men hade ingen kraft i benen att spurta. Inbördes placering: Bäckström, Axling, Jens, Kicken, Mathias
YKV bjöd på sin bästa terräng på vårens medeldistans. Jag citerar Jens redogörelse i träningsdagboken. "400 första metrarna jättefint, sedan 400m väg, lätt tråkit, sist 4,8km våldsam forsering av världens hårdaste 'gå folk på nerverna terräng'. Mjuk tung botten med 99999hål och gröpper + buskar och skit ivägen överallt helatiden." Smått utmattad av den krävande terrängen kom jag i mål efter att endast sett Jens i skogen redan i början. Inbördes placering: Jens, Axling, Kicken, Mathias. Bäckström + Iso-G: DNS! Bäckström var på plats men hade sjuk hals, Iso-G vågade sig inte till tävlingen efter Kickens motiverande meddelanden om den stundande kampen. Black Runner såg vi bara på lördagens vätskekontroll, men där såg han i alla fall vältränad ut.
Undertecknad tackar alla inblandade för en härlig helg! Hoppas bara Pål vågar sig hit denna vecka... På lördagens Karkki-Rastit finns i alla fall en svensk redan, Anders Åkerman, så där har jag i alla fall något att ta sikte på. Kampen fortsätter...
Fridens Liljor,
Mathias Karlå
fredag 4 maj 2012
"Att förlora mot en finne..."
Det är svaret de flesta svenska orienterare skulle ge på frågan: "Vad är din värsta mardröm?" Detta faktum har bevisats empiriskt i flera oberoende undersökningar. Vi finländare har dock inte samma mindervärdeskomplex, utan klarar av att förlora mot vilka nationaliteter som helst i en orienteringstävling utan att påverkas nämnvärt. Detta ger oss finska orienterare alltså en enormt bra position att slå ifrån, helt utan insats.
Inspirerad av denna upptäckt beslutade jag mig att ta saken i egna händer och försöka vinna över en svensk orienterare. Lat och upptagen som jag är, så tänkte jag begränsa mina försök till tävlingar i Finland. Efter intensivt detektivarbete och ett par insider-tips hittade jag 4 möjligheter på 2 veckor att visa svenskarna var skåpet ska stå. Redan bekräftade uppgifter är att Anders Axling, känd för sin kämparglöd och hunger, ska ställa upp i Kärppäjahti 12.5 och YKVn kevätkeskimatka 13.5. Ännu obekräftade rykten är att Pål Skogtjärn, känd för sitt gentlemannamässiga uppträdande och går i Finland under namnet Tukkajumala (hårguden), skall ställa upp i Prisma-rastit 17.5 och Karkki-rastit 19.5.
Undertecknad lovar härmed att ställa upp i ovannämnda tävlingar och göra sitt yttersta för att vinna över dessa svenskar. Rapportering här på Kapakkan följer...
Högaktningsfullt,
Mathias Karlå
Inspirerad av denna upptäckt beslutade jag mig att ta saken i egna händer och försöka vinna över en svensk orienterare. Lat och upptagen som jag är, så tänkte jag begränsa mina försök till tävlingar i Finland. Efter intensivt detektivarbete och ett par insider-tips hittade jag 4 möjligheter på 2 veckor att visa svenskarna var skåpet ska stå. Redan bekräftade uppgifter är att Anders Axling, känd för sin kämparglöd och hunger, ska ställa upp i Kärppäjahti 12.5 och YKVn kevätkeskimatka 13.5. Ännu obekräftade rykten är att Pål Skogtjärn, känd för sitt gentlemannamässiga uppträdande och går i Finland under namnet Tukkajumala (hårguden), skall ställa upp i Prisma-rastit 17.5 och Karkki-rastit 19.5.
Undertecknad lovar härmed att ställa upp i ovannämnda tävlingar och göra sitt yttersta för att vinna över dessa svenskar. Rapportering här på Kapakkan följer...
Högaktningsfullt,
Mathias Karlå
fredag 27 april 2012
Spekulationer i vårtider
När stor del av årets deltagare visat formprov såhär under försäsongen är det dags att spekulera lite i kommande säsong:
Definitivt positivt formbesked kom från Kicken, som fick sig anmäld till Croatia redan sista dagen före första deadline. Alla andra klarade också av denna deadline, men jag ville ändå lyfta fram Kicken i detta sammanhang. Starkt jobbat! Vidare har underteckad lyckats anmäla sig med rätt klubbnamn till både Ungern och Kroatien. Samma gäller Bäckström, som även han bytt klubb till detta år. Dock springer Black Runner för 5an i Ungern, vilket antagligen beror på påtryckningar hemifrån, så att han inte ska skämma ut egen klubb när han misslyckas i Beer Relay.
Orienteringsmässigt har alla utom Black Runner och underteckad visat mycket positiva resultat, så det lovar gott i elitklasserna. Även Mango har synts till i orienteringsskogen, fastän han inte kommer med på årets resa. Att Black Runner inte går att hitta på resultatlistorna ännu är antagligen för att han, liksom tidigare år, mörkar formen in i det sista. Troligtvis kommer detta pågå längre än vanligt detta år, efter att han träffat mörkningens mästare Mr Carter i Skottland ifjol. Själv har jag inte vågat visa min form ännu, utan körde tidlöst på gårdagens "skärmträff". Vill ju inte avslöja mig före Black Runner... Nu på FinnSpring lär det inte heller komma några resultat, eftersom Black Runner inte är anmäld och undertecknad fungerar som funktionär. Spänningen stiger...
Ultralånga FM närmar ju sig också med stormsteg och med Kickens fina form nu så sitter nog Axlings malt-shake hårt åt, men undertecknad lovar att göra mitt yttersta för att klå Kicken i detta stryrkeprov. Höga insatser och hårda drabbningar.
lördag 3 mars 2012
En sjutimmarsdag i vindtäta kalsonger
Inspirerad av allas vår idol A Vestergårds berättelse från BotniaVasan 2011 ska jag berätta om mina upplevelser dagen jag skidade Tartu Marathon.
Vaknade i vårt, efter Bäckströms justering av termostatet, glödheta hotellrum och snorade iväg mot frukost. Förkylningen kändes helt OK nu efter 2 dagars medicinering med Fireball, men känslan var långt ifrån toppform. Jag lyckades nätt och jämt klämma i mig en grötportion och gick sedan till rummet för att komplettera frukosten med en Immodium. Fireball verkar inte lugna magen så mycket. Smetade på sista lagret pikaluisto och klädde på mig. Checkade ut och lade extra väskor i bilen. Med skidor och stavar på axlarna traskade vi iväg mot starten.
På skidstadion blåste en kall vind genom märg och ben. Jag sände min tacksamhet till underställ-experten på MySports som rekommenderade att köpa skidkalsonger med vindtätt tyg frampå, så vinden inte slapp åt de känsligaste delarna. Temperaturen -8 var annars perfekt för långlopp och inte lika kallt som när undertecknad och AV skidade BotniaVasan ifjol. Åt min banan och tog bort skyddstejpen från fästvallan medan jag väntade att klockan skulle gå. Varför ville folk komma i så god tid till start? När jag väl ställde mig i startfållan försökte jag komma ganska i mitten av startfältet. Jag anade att yttre kurvan i hästskon på stadion skulle flyta bättre, men säkrade och tog mitten ifall jag gissat fel. Funktionärerna tog ner bandena mellan startleden och alla sökte sig långsamt framåt, alla utom en herreman med långt hår som kom springandes förbi alla med skidorna i händerna. Han hade tydligen bråttom och tyckte han blivit satt i fel led.
Där gick startskottet och till vänster kunde man skymta de snabbare skidåkarna susa iväg andra sidan staketet. På min sidan om planket masade vi oss i motsatt riktining mot hästskon som förde oss mot startlinjen. Yttre kurvan drog bättre och i mitten var det helt OK att vara. Tempot var förvånansvärt bra när vi väl kom över startlinjen och man fick nästan upp värmen stakandes mot första backen. Sen var det stopp! Folk i kön före uppförsbacken blev desperata och genade bredvid spåret i >50cm djup pudersnö. Det var underhållande att se på för oss som hade tålamod. En ung man iklädd Ior-dräkt (åsnan i Nalle Puh) hade problem med att folk skidade honom på svansen i trängseln, så han måste hålla upp den med ena handen. När sedan värsta trängseln gav med sig var det vinden som ställde gav värsta motståndet. Jag sökte stora, långa män som jag kunde ligga i vindskydd bakom för att undvika mesta motvinden. I och med dessa ryggar fick jag också utprövat vilket dagens tempo kommer att vara: Mycket lugnt! Andningen satte stopp för varje försök att höja tempot och redan 3-4 ordentliga parstakningar gjorde mig smått yr. Nåväl, huvudsaken att man kommer genom hela loppet oskadd.
Vid första saftkontrollen (Matu) kände jag att jag nog tankat vätska aningen för flitigt före loppet. Tog 2 muggar blåbärsoppa och fortsatte skidandet. På väg till andra kontrollen skidade jag förbi en ängel, Ior och en riktig krutgubbe med gamla hedeliga ankfot-bindningar. Alla höll ett väldigt irriterande skidtempo, genom att staka på allt vad tygen höll nedför (vilket ibland resulterade i vurpor) och sedan snigla sig uppför backarna så att det bildades köer nere i dalarna. Stark som man är trippade man ju lätt förbi alla uppför och vilade sig sedan nedför. Vid andra saftkontrollen (Ande) började jag blir riktigt pissnödig, men tänkte att jag måste hålla ut halva loppet, så att jag inte behöver stanna 2 gånger.
Skidade upp en flicka som helt tydligt tränade mycket, men inte skidåkning. Hon såg mycket klen ut, med små händer, smala armar, inga lårmuskler...men vilka vader! Hon hade nästan lika grova vader som mina lår, medan hennes lår var som mina datanörd-underarmar. "Kanske hon dansar balett, för de trippar mycket på tå.", tänkte jag i mitt stilla sinne. Hon höll högt tempo trots klara brister i teknik, men som alla andra var hon mycket långsam uppför. Lämnade henne bakom mig i nästa backe...
Tredje saftkontrollen (Kuutse) och halva loppet bakom sig. 2 muggar blåbärsoppa och lite bröd och sedan iväg. Efter nästa krök skidade jag ut bredvid spåret och tog fram min mest skyddade kroppsdel. Vinden gjorde siktandet mycket utmanande och när stavarna blåste omkull framför mig hade jag ännu en sak att inte träffa... Lättad knäppte jag byxorna och fick se balettdanösen som just åkte förbi. Skidade vidare och njöt av att för omväxlings skull inte vara pissnödig alls. Då hände det plötsligt... vårt skidspår gick ihop med 30km skidarna, som tydligen just startat. De hade naturligtvis bråttom och knuffade, trängdes och körde på folk som var ens lite långsammare än de. Den lilla dansösen blev riktigt irriterad på en herre som knuffade sig förbi och hävde ut sig någon på estniska som fritt översatt skulle vara: "Far åt helvete och väx upp, jävla homosexuella sprinter". "Vilket temperament dom har...", tänkte jag och skidade vidare. Mina tankar flöt iväg till funderingar om huruvida homosexualitet och sprint har något samband, för 30 km är ju helt klart sprint-sträcka ifall man själv skidar 63km. Jag har ju själv klara åsikter om vem sprint-orientering är ämnat för, så kanske det låg något i detta även för skidåkning. Det blev så att 63km-åkarna körde i ett spår och sprinteråkarna skidade i de övriga 3-5. Plötsligt där i trängseln kommer en saftstation (Peebu). Förvånad av att ha skidat så långt redan tog jag en frusen banan, en brödbit och 2 muggar blåbärsoppa.
Vinden började driva fast spåren ganska ordentligt, så när trängsel lättade var jag lite smyg-glad över sprinteråkarna som hjälpte till att hålla opp spåren. Förundrade mig över hur lätt dagen kändes och undrade över hur länge jag varit ut egentligen. Jag räknade hur många energi-tabletter jag borde ha kvar och hur många jag skulle behöva ännu. Försökte även räkna lite kilometerhastigheter och jämföra med BotniaVasan. Tänkte också på hur vi ska göra med denna reseskildring till bloggen. Beslöt mig för att den absolut måste bli skriven, om inte av andra orsaker så för dansösens vredesutbrott på sprintåkaren. Fnissade ännu en gång när jag tänkte på det. Gled sedan in på nästsista riktiga saftkontrollen (Palu). Här hade de preparerat gurkor, bröd och allt med ett ordentligt tockt lager salt. Äckligt men kändes som att kroppen behövde det. Sköjlde ner allt med 2 muggar blåbärsoppa.
15km kvar och igen mycket pissnödig. Kan jag hålla mig 1,5h ännu? Svaret blev nej så jag stannade vid nästa krök och lättade på trycket. Nu kom hon förbi igen, dansösen, och nu hade hon ökat tempot. Nu gällde det att tänka ut en taktik för resten av loppet. Efter sista riktiga kontrollen gäller det att ha krafter kvar. Vätsketankningen var det i alla fall inget fel på, men energinivån kunde eventuellt bli ett problem på slutet. Jag funderade fram och tillbaka hur jag bäst skulle använda mina krafter och en bit före Hellenurme hade jag taktiken klar. Klämde i mig 1 geltub just före, några välsaltade limpskivor och en mugg blåbärsoppa och fortsatte i ökat tempo.
Min taktik gick ut på att inte stanna vid Kohvipunkt, där det bara fanns saft och kaffe, utan istället slå in stöten och köra förbi så många som möjligt. Knaprade i mig en tablett just före och försökte sedan börja ta mig förbi de som inte heller stannat på kaffe. Spåren var dåliga och bruna av sand, benen gav tecken på att vilja börja krampa och den låga syrenivån i blodet gjorde att jag låg på gränsen till yrsel och illamående. Tänkte på vad min tränare Jens sa: " I slutet när du e som tröttast ska du ök tempo, så får du si hu he känns." Och det kändes minsann underbart. Över stockar och stenar skidade jag och tog skalp efter skalp medan Kenta sjöng i mitt huvud. "Just idag e jag stark, just idag mår jag bra...". Mellan varven fnissade jag lite åt dansösens vrederutbrott på sprintern.
1km kvar... Vågar man ge allt än? Hade jag något att ge? 2 herremän i min ålder skidade i god fart framför mig och hade gjort så en längre tid. Hur kommer jag förbi? I kröken före upploppet hörde jag Bäckström ropa: "Spurtin nu Karlå! Du får vila sen!" De 2 herremännen behagade köra i bredd och en långsam sprinter i tredje spår. Jag hopppade mellan spåren och försökte staka mig förbi. Ursinnigt stakande likt Gunde Svan med olyckan i byxorna knappade jag in centimeter för centimeter på gossarna. Skulle det räcka? NEJ! Alla 3 klockades på 6.57.43, men jag var den sista över linjen. Vinglade framåt till någon som tog av mig tidtagningschipet och vidare mot medaljutdelning. Gav en lång kram åt damen som delade ut medaljerna, för att få vila min trötta kropp. Fortsatte framåt...mådde inte bra. Fick inte av mig skidorna... kunde man ta av sig hela skon? Bäckström kom och hjälpte mig få av skidorna och hämtade en varm öl. Nöjd med prestationen och aningen törstig, men varm mörk öl är nog inte gott i alla fall. Bytte på torra kläder och sedan mot bubbelpoolen i Tallinn. I bilen undrade vi vad AV skulle ha tyckt om måldrickan, när enda alternativen var kaffe eller varm öl...
//Mattis
Vaknade i vårt, efter Bäckströms justering av termostatet, glödheta hotellrum och snorade iväg mot frukost. Förkylningen kändes helt OK nu efter 2 dagars medicinering med Fireball, men känslan var långt ifrån toppform. Jag lyckades nätt och jämt klämma i mig en grötportion och gick sedan till rummet för att komplettera frukosten med en Immodium. Fireball verkar inte lugna magen så mycket. Smetade på sista lagret pikaluisto och klädde på mig. Checkade ut och lade extra väskor i bilen. Med skidor och stavar på axlarna traskade vi iväg mot starten.
På skidstadion blåste en kall vind genom märg och ben. Jag sände min tacksamhet till underställ-experten på MySports som rekommenderade att köpa skidkalsonger med vindtätt tyg frampå, så vinden inte slapp åt de känsligaste delarna. Temperaturen -8 var annars perfekt för långlopp och inte lika kallt som när undertecknad och AV skidade BotniaVasan ifjol. Åt min banan och tog bort skyddstejpen från fästvallan medan jag väntade att klockan skulle gå. Varför ville folk komma i så god tid till start? När jag väl ställde mig i startfållan försökte jag komma ganska i mitten av startfältet. Jag anade att yttre kurvan i hästskon på stadion skulle flyta bättre, men säkrade och tog mitten ifall jag gissat fel. Funktionärerna tog ner bandena mellan startleden och alla sökte sig långsamt framåt, alla utom en herreman med långt hår som kom springandes förbi alla med skidorna i händerna. Han hade tydligen bråttom och tyckte han blivit satt i fel led.
Där gick startskottet och till vänster kunde man skymta de snabbare skidåkarna susa iväg andra sidan staketet. På min sidan om planket masade vi oss i motsatt riktining mot hästskon som förde oss mot startlinjen. Yttre kurvan drog bättre och i mitten var det helt OK att vara. Tempot var förvånansvärt bra när vi väl kom över startlinjen och man fick nästan upp värmen stakandes mot första backen. Sen var det stopp! Folk i kön före uppförsbacken blev desperata och genade bredvid spåret i >50cm djup pudersnö. Det var underhållande att se på för oss som hade tålamod. En ung man iklädd Ior-dräkt (åsnan i Nalle Puh) hade problem med att folk skidade honom på svansen i trängseln, så han måste hålla upp den med ena handen. När sedan värsta trängseln gav med sig var det vinden som ställde gav värsta motståndet. Jag sökte stora, långa män som jag kunde ligga i vindskydd bakom för att undvika mesta motvinden. I och med dessa ryggar fick jag också utprövat vilket dagens tempo kommer att vara: Mycket lugnt! Andningen satte stopp för varje försök att höja tempot och redan 3-4 ordentliga parstakningar gjorde mig smått yr. Nåväl, huvudsaken att man kommer genom hela loppet oskadd.
Vid första saftkontrollen (Matu) kände jag att jag nog tankat vätska aningen för flitigt före loppet. Tog 2 muggar blåbärsoppa och fortsatte skidandet. På väg till andra kontrollen skidade jag förbi en ängel, Ior och en riktig krutgubbe med gamla hedeliga ankfot-bindningar. Alla höll ett väldigt irriterande skidtempo, genom att staka på allt vad tygen höll nedför (vilket ibland resulterade i vurpor) och sedan snigla sig uppför backarna så att det bildades köer nere i dalarna. Stark som man är trippade man ju lätt förbi alla uppför och vilade sig sedan nedför. Vid andra saftkontrollen (Ande) började jag blir riktigt pissnödig, men tänkte att jag måste hålla ut halva loppet, så att jag inte behöver stanna 2 gånger.
Skidade upp en flicka som helt tydligt tränade mycket, men inte skidåkning. Hon såg mycket klen ut, med små händer, smala armar, inga lårmuskler...men vilka vader! Hon hade nästan lika grova vader som mina lår, medan hennes lår var som mina datanörd-underarmar. "Kanske hon dansar balett, för de trippar mycket på tå.", tänkte jag i mitt stilla sinne. Hon höll högt tempo trots klara brister i teknik, men som alla andra var hon mycket långsam uppför. Lämnade henne bakom mig i nästa backe...
Tredje saftkontrollen (Kuutse) och halva loppet bakom sig. 2 muggar blåbärsoppa och lite bröd och sedan iväg. Efter nästa krök skidade jag ut bredvid spåret och tog fram min mest skyddade kroppsdel. Vinden gjorde siktandet mycket utmanande och när stavarna blåste omkull framför mig hade jag ännu en sak att inte träffa... Lättad knäppte jag byxorna och fick se balettdanösen som just åkte förbi. Skidade vidare och njöt av att för omväxlings skull inte vara pissnödig alls. Då hände det plötsligt... vårt skidspår gick ihop med 30km skidarna, som tydligen just startat. De hade naturligtvis bråttom och knuffade, trängdes och körde på folk som var ens lite långsammare än de. Den lilla dansösen blev riktigt irriterad på en herre som knuffade sig förbi och hävde ut sig någon på estniska som fritt översatt skulle vara: "Far åt helvete och väx upp, jävla homosexuella sprinter". "Vilket temperament dom har...", tänkte jag och skidade vidare. Mina tankar flöt iväg till funderingar om huruvida homosexualitet och sprint har något samband, för 30 km är ju helt klart sprint-sträcka ifall man själv skidar 63km. Jag har ju själv klara åsikter om vem sprint-orientering är ämnat för, så kanske det låg något i detta även för skidåkning. Det blev så att 63km-åkarna körde i ett spår och sprinteråkarna skidade i de övriga 3-5. Plötsligt där i trängseln kommer en saftstation (Peebu). Förvånad av att ha skidat så långt redan tog jag en frusen banan, en brödbit och 2 muggar blåbärsoppa.
Vinden började driva fast spåren ganska ordentligt, så när trängsel lättade var jag lite smyg-glad över sprinteråkarna som hjälpte till att hålla opp spåren. Förundrade mig över hur lätt dagen kändes och undrade över hur länge jag varit ut egentligen. Jag räknade hur många energi-tabletter jag borde ha kvar och hur många jag skulle behöva ännu. Försökte även räkna lite kilometerhastigheter och jämföra med BotniaVasan. Tänkte också på hur vi ska göra med denna reseskildring till bloggen. Beslöt mig för att den absolut måste bli skriven, om inte av andra orsaker så för dansösens vredesutbrott på sprintåkaren. Fnissade ännu en gång när jag tänkte på det. Gled sedan in på nästsista riktiga saftkontrollen (Palu). Här hade de preparerat gurkor, bröd och allt med ett ordentligt tockt lager salt. Äckligt men kändes som att kroppen behövde det. Sköjlde ner allt med 2 muggar blåbärsoppa.
15km kvar och igen mycket pissnödig. Kan jag hålla mig 1,5h ännu? Svaret blev nej så jag stannade vid nästa krök och lättade på trycket. Nu kom hon förbi igen, dansösen, och nu hade hon ökat tempot. Nu gällde det att tänka ut en taktik för resten av loppet. Efter sista riktiga kontrollen gäller det att ha krafter kvar. Vätsketankningen var det i alla fall inget fel på, men energinivån kunde eventuellt bli ett problem på slutet. Jag funderade fram och tillbaka hur jag bäst skulle använda mina krafter och en bit före Hellenurme hade jag taktiken klar. Klämde i mig 1 geltub just före, några välsaltade limpskivor och en mugg blåbärsoppa och fortsatte i ökat tempo.
Min taktik gick ut på att inte stanna vid Kohvipunkt, där det bara fanns saft och kaffe, utan istället slå in stöten och köra förbi så många som möjligt. Knaprade i mig en tablett just före och försökte sedan börja ta mig förbi de som inte heller stannat på kaffe. Spåren var dåliga och bruna av sand, benen gav tecken på att vilja börja krampa och den låga syrenivån i blodet gjorde att jag låg på gränsen till yrsel och illamående. Tänkte på vad min tränare Jens sa: " I slutet när du e som tröttast ska du ök tempo, så får du si hu he känns." Och det kändes minsann underbart. Över stockar och stenar skidade jag och tog skalp efter skalp medan Kenta sjöng i mitt huvud. "Just idag e jag stark, just idag mår jag bra...". Mellan varven fnissade jag lite åt dansösens vrederutbrott på sprintern.
1km kvar... Vågar man ge allt än? Hade jag något att ge? 2 herremän i min ålder skidade i god fart framför mig och hade gjort så en längre tid. Hur kommer jag förbi? I kröken före upploppet hörde jag Bäckström ropa: "Spurtin nu Karlå! Du får vila sen!" De 2 herremännen behagade köra i bredd och en långsam sprinter i tredje spår. Jag hopppade mellan spåren och försökte staka mig förbi. Ursinnigt stakande likt Gunde Svan med olyckan i byxorna knappade jag in centimeter för centimeter på gossarna. Skulle det räcka? NEJ! Alla 3 klockades på 6.57.43, men jag var den sista över linjen. Vinglade framåt till någon som tog av mig tidtagningschipet och vidare mot medaljutdelning. Gav en lång kram åt damen som delade ut medaljerna, för att få vila min trötta kropp. Fortsatte framåt...mådde inte bra. Fick inte av mig skidorna... kunde man ta av sig hela skon? Bäckström kom och hjälpte mig få av skidorna och hämtade en varm öl. Nöjd med prestationen och aningen törstig, men varm mörk öl är nog inte gott i alla fall. Bytte på torra kläder och sedan mot bubbelpoolen i Tallinn. I bilen undrade vi vad AV skulle ha tyckt om måldrickan, när enda alternativen var kaffe eller varm öl...
//Mattis
söndag 1 januari 2012
Nyårs-kvarters-natt-minnes-orientering, med ca 0,6 i handikapp (ev. litet lägre)
Detta är en mycket intensiv skildring kring en ensam killes kamp för att få sova i egen säng. En berättelse om beslutsamhet, envishet, och det faktum att man aldrig skall ge upp. Trägen vinner, sträva alltid frammåt och framförallt: tro på dej själv! En berättelse vinklad till ett orienteringsperspektiv. En episk thriller om viljans kamp mot allt som dagens snedvridna samhälle anser som förnuftigt.
Senaste kväll spenderades ju genom nyårstuparit hos Tunis i nya Böle. Det var en trevlig kväll och klockan gick sin gilla gång, plötsligt var det alltså sent. Heikki började ringa efter taxi men det gick ju sisådär, dvs. det gick åt hlvt med det. Herrskapet hade redan gått och lagt sej, bäckis och Pernilla hade tagit varsit rum, mattis tvingades ner i en soffa och Heikki med dam bestämde sej för att promenera hem till damens som tydligen låg i närheten. Själv fudnerade jag flera gånger om, hur jag själv skulle göra. Hade ju varit skönt att lägga sej direkt men jag ville verkligen ner i egen säng! Jag fick flera vaga antydninger om vartåt skidspåret vid skogsberget låg i förhållande till huset men inget jag riktigt hade större hjälp av...
Men Heikkis skulle promenera förbi spåret så jag hakade på med dem, för hittade jag en gång till spåret skulle det inte vara något problem att hitta hem sedan. Nåväl, ungefär 05:30 bar det av:
K-1
Första sträckan, ut till skidspåret. Ett kort kontrollavstånd men det absolut osäkraste momentet i nattens strapats. Jag promenerade iväg från huset med Heikkis men våra vägar skiljdes efter ~50m då jag siktade i en riktning där jag misstänkte spåret låg. Han såg ganska orolig ut, trodde väl jag var lite rundare under fötterna än det verkliga läget. Men jag utstrålade absolut självsäkerhet och försäkrade om att det nog går vägen.
Skidspåret låg ju nog inte så jäkla enkelt som de flesta ville få det att verka... Men jag följde en väg till slutet, vek av över en gård med någons halvfärdiga nybygge och trampade genom någons halvfärdiga bakgård. Tetsade genom 4 meter skog ut på en upplyst gångbana som ledde ut till lekplatsen som ligger intill skidspåret! Success!! Utmaningen låg ju i att dethär området är nybyggt och konstigt och man inte hittar ett sk*t här längre...
Är litet osäker på startplatsen, men ungefär där bor dom väl, den upplysta vägen innan lekplatsen, och lekplatsen med är inte märkta på kartan, hittade i alla fall en karta med dom nya vägarna utritade.
1-2
Andra kontrollavståndet, en kort transportsträcka ut till parkeringen till skidspåret. Jag dristade mej till och med till att jogga ca 300m längs den härliga spånbanan i skogen med ett leende på läpparna. Fick dock lite för varmt. Väl framme vid parkeringen var det slut på det roliga för nästa riktigt stora utmaning låg framför fötterna.
Tvåan var det inget konstigt med.
2-3
Tredje kontrollen, en riktig långsträcka. Jag är erkänt lite svag på riktiga långsträckor då takten ofta slipper att mattas av till ett malande i stället för att hållas aggressiv. Nu skulle jag ända ner till alskatvägen vid metvikstranden. Det var alltså bara att bita ihop och kämpa nu! Jag låg på hårt och gick fram mycket aggressivt i ständig attack för att inte tappa tempot på denna sträcka. Efter ca 2/3 började ansträngningen göra sej påmind. Dessutom blev jag plötsligt akut skitnödig. Jag styrde bort tankarna från allt oväsentligt och höll blicken fäst på horisonten, eftersom denna del av sträckan är ganska högt belägen kunde jag redan skymta slutsträckorna långt där framme. Trots att tröttheten gjorde sej påmind körde jag hårt och belönades ganska snart då jag kom fram till korsningen vid metviken. Tredje kontrollen tagen och jag kände mej mycket nöjd och siktade vidare.
1,7km enligt google maps, tuff, kuperad sträcka!
3-4
Fjärde kontrollen, den sista, denna låg redan mycket mycket nära hem, nämligen korsningen mellan Metviksgatan och Wolffskavägen. Jag stegade iväg längs cykelbanan längs metviksstranden. Fortfarande upplyft efter den lyckade förra sträckan kände jag mej stark och självsäker. Halvvägs in längs inre metviken såg jag mustamaja (snuten) komma körande på cykelbanan mellan de två metvikssjöarna. Jag lekte för en kort stund med tanken på om de skulle föra hem mej om jag slängde en snöboll på rutan. Av två anledningar lät jag dock bli:
- De hade antagligen kört mej till butkan direkt...
- I det skede jag nådde inom kastradie från var jag såg bilen först hade den redan försvunnit utom synhåll för 5min sedan...
Jag fick abrupt överge denna tanke då en gammal nemesis åter gjorde sej påmind. Jag var skitnödig igen... Jag bet ihop och kämpade vidare. Pipandet från trafikljusen vid sista kontrollen sporrade mej vidare. Vid halva metviken kom ett stort dilemma jag inte hade kommit ihåg att analysera på förhand. Man skall ju alltid på kartan ligga en bit framför sin possition så man vet vad som komma skall, men minnesol är mycket krävande. Frågan var nu som följer, tar jag gångbanan genom parken som kanske är lerig, eventuelt mycket våt och klottig, en stor risk? Eller skall jag ta den betydligt längre omvägen att runda med cykelbanan till Metviksgatan och gå längs trottoaren där framkomligheten med säkerhet är god.
Eftersom jag vid det här laget hade nästan helt obehindrad sikt fram till sista kontrollen blev det varken trottoar eller vindlande gångbana, det blev den rakaste och kortaste vägen rakt mot kontrollen som det geometriskt är möjligt att uppnå! Det blev alltså lite bana, mest snöig gräsmatta, lite trottoar, fuskade med linjen då jag skulle över gatan, sneddade lite brantare, lite onödigt då det inte fanns annan trafik men det kändes ändå säkrast så.
Då jag närmade mej kontrollen beslöt jag jag dessutom flytta den, från korsnignen till ämbetsverkets parkeringsplats som jag sneddade över. Dett innebar en del obanad terräng, dock med bra botten, men framför allt en avsevärd avkortning av kvarvarande sträcka.
Första delen, halvvägs till sista kontrollen.
4-M
Upploppet, nu var det panik, till wc, bara ett hundratal metrar kvar, men det knep rejält. Farten ökade rejält på upploppet och jag stampade in i lägenheten i sista stund. Det kändes fantastiskt att ha klarat av denna strapatsfyllda färd. Men det är bara ett till i raden av bevis för vad som är möjligt att klara av då man beslutar sej för att genomföra något och inte låter sej rubbas i sin övertygelse. Efter detta satte jag uppe några minuter till och lät pulsen lägga sej, hinkade en del vatten. Har tyvärr inte den exakta tiden eller mellantider men jag uppskattar färdtiden till något mellan 45-50min.
Sneddade som sagt av betydligt tidigare än korsningen i och med den flyttade sista kontrollen, ett genidrag då jag annars nog inte hunnit till dasset i tid.
Men i egen säng fick jag alltså lägga mej och sedan fick jag sova ut utan att behöva stressa över att behöva stiga upp i främmande territorium för transport hem... Alltså: Helt klart värt mödan!!
/JJ
/JJ
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)