måndag 20 oktober 2014

Kytäjä Ultralånga

Efter att ha laddat opp hela orienteringssäsongen för en enda tävling, hade jag konstigt svårt att sätta ett klart mål för årets ultralånga FM. Tids- och placeringsmässigt är det svårt att sätta absoluta mål, men kvällen innan fick tränare-Axling ett SMS: Tid snabbare än 2x vinnaren, placering bättre än 45e (2013 placering) och inte sist.

Före start:
Temperaturen -6 på morgonen gjorde att även den hårdaste H21-orienteriare drog på sig craft-skjorta under tävlingströjan. Åt min morgongröt samt förvandlade gårdagens potatismos till omelett. Ca 1h bilfärd till TC, inräknat att Maxi glömt EMIT och vi hamnade svänga tillbaka strax om Nickby. Klädval var det hetaste ämnet på TC och kön till bajamajorna var lång. Träffade på NOKs starke man Viljam, som inte packat opp sina orienteringsskor efter 25-manna så de var genomblöta och iskalla. Hälsade på min kompanjon från förra årets Ultralånga, Leo, på startlinjen och skämtsamt sa att vi ses på upploppet. Hur rätt jag hade visste jag inte då...
  

K-1:
Vid startskotten delades fältet upp i 3 klungor och jag gick höger. Tempot var som vanligt högt, men jag bestämde mig att hänga på åtmistone tills jag får tillbaka känseln i fingrarna. Terrängen var onödigt bökig för att springa så fort och när vi kom ut på stigen började flickor springa förbi. Sprang förbi vätskekontrollen utan att dricka och fortsatte vägen rakt. Rätt nära 14 över träsket men kom efter det för långt norrut och fick fast mig igen vid träsket ovanför 31an, via Piilolampi, en liten krok i ringen och Leo kommer förbi och stämplar före.


1-3:
Springer med Leo och diskuterar vägvalen till 1an. Orienteringen känns lätt fastän höjderna är småklottriga på 1:15 000 kartan.

3-5:
För att undvika lämna efter i salmiaken ökar jag tempot över mossarna, samtidigt som jag försöker hålla fötterna torra och Leo lämnar efter. Lugnt och säkert tar jag kontrollerna och stannar på ett glas iskallt vatten.

5-8:
Victor kommer in till vätskekontrollen medan jag joggar iväg. Han hade sprungit förbi 1an i tron att den var gafflad och inte hans, så han svär lite över detta. Han har samma slinga på salmiaken, fastän han redan sprungit ena, så jag hänger efter i det lite högre tempot.

8-10:
Victor svänger mot 13 och jag mot min 9a. Har sällskap av några juniorer och plötsligt kommer damernas tätklunga förbi... Stämplar före jag stannar på dricka och arrangören erbjuder VARMT vatten, som han sparat i sin personliga termos till damtäten.

10-12:
11an går förvånandsvärt bra via mossarna, men bommar istället ordentligt på 12an, ca 10min fastän jag varit via den med Victor tidigare.


12-15:
Vätska och säkert till 13, via mossen opp till 14 och kötta till 15. Frågar på vätskekontrollen vad klockan är och räknar på något vis att jag sprungit helt bra: 0-7-15-22-30-37... 2/5 på dryga 2h... 5h i mål?


15-24:
Salmiak nästan helt ensam och bommar friskt. Huvudet kan inte koppla ihop kartan med varken omgivning eller riktning. Citatet "Jag är GUD!" från filmen "Naken" är det enda som snurrar i mitt huvud, på repeat. Vad hände med musiken?


24-25:
Riktning vägen, löpningen känns rätt bra än och pustar ut att salmiaken äntligen är över. Stannar vid vätskekontrollen och dricker. Frågar om Leo kommit förbi redan, för så friskt bommade jag i salmiaken att vem som helst skulle kunna slinka förbi. Han är tydligen bakom ännu, så lämnar hälsningar att det inte går att avbryta i detta skede mera. Får till svar att vi nog borde skynda oss förrän målet stänger, för klockan är redan 15. Försäkrar att vi nog hinner och säger skämtsamt "Olen selvästi voittamassa tätä, kun muut ei näy missään enää" när jag joggar iväg mot första hjälp. "Sull on selvästi oikea asenne, mutta suunta on eri asia..." Tittar på kartan och svänger tillbaka. 25an var inte alltför svår med upptrampat spår in, men vänster framlår krampar nu lätt i backarna.

25-26:
Ut från kontrollen på riktning och framlåret meddelar att om det finns möjlighet att runda så är detta att föredra. Är inte säker om jag hamnade utanför kartan här, men får inget att stämma upp från mossen. Alla stup ser likadana ut, beslutar mig för att börja om söderifrån, men varje stup som tar slut ser rätt ut och jag börjar söka. Ca 15min inom samma tum på kartan...


26-30:
Stannade och lugnade nerverna/pissade ett par meter från kontrollen, så jag inte skulle missa ifall någon/Leo kommer förbi, men helt tyst i skogen. Riktning 27 och konstaterar än en gång att mossarna stämmer bättre än höjderna. Mossen mot stigen, stigen via sjön och söderut. Känns tryggt med stig så jag fortsätter till korsningen mot 30. Opp mellan backarna och försöker läsa stup som alla ser likadana ut. Morrar för mig själv och kryssar på random runt i omgivningen. Plötsligt kommer en annan orienterare emot. "Öööööh..." "Joo, toss takana" Vild av iver att äntligen se någon annan dundrade jag iväg i riktningen min vän kom ifrån, stämplar och kämpar mot kramper och andra spöken för att få rygg på honom. Möter Leo, så jag stannar och förklarar var 28an är. Inser att jag inte kommer ikapp så hamnar orientera själv till 29an, vilket naturligtvis blir en liten bom. Fast besluten att inte bomma 30 följer jag vägen och sedan säkert via kärret in.


30-32:
31an går dock inte lika bra, utan jag hamnar söka på flera olika kärr, förrän jag hittar det största och därifrån lyckas hitta. Väg och vätska, men arrangörerna håller på att städa undan. Jag frågar klockan, de skriver opp startnummer och frågar om jag sett andra. Jag säger Leo är på väg och köttar vidare. Vad stark jag känner mig på väg! Viker in och tangerar det förbjudna kärret, lätt. Bommar ändå 32 och hamnar söka en stund.


32-33:
Tar det försikigt nu i backarna och huvudet lyckas fokusera max 5s åt gången. Går aningen ryckigt när jag glömmer vad jag håller på, stannar kollar kartan, kollar framför mig, kollar kursen, fortsätter och glömmer. Kommer opp på backen och tycker mig vara nära, så jag börjar söka. Lite fram, lite tillbaka, lite hitåt, lite ditåt... Då ser jag Leo slött joggande. M:"Hei! 32, eikö?" L:"33!" M: "Niin...niin!" Lägger mig bakom och försöker utvärdera läget. Leo orkar knappt jogga och jag skulle inte hitta en kontroll fastän den skulle hänga framför näsan. Vi hittar 33an...

33-35:
Tar riktning mot vägen men Leo lämnar direkt efter. Jag litar inte på egen orienteringsförmåga och frågar om han inte får kallt när han nästan bara går. Han meddelar att energin är helt slut och funderat på att avbyta flera gånger. Jag kollar fickan och fiskar opp mina sista 2 påsar gel, ger en åt Leo, kollar kartan och tar den andra själv. Jag springer snabbare, men Leo kommer rakt på kontrollerna, så jag springer före men korrigerar kursen enligt vad Leo gör. Stämplar 34an. Det kommer en pigg orienterare emot som undrar om jag sett någon annan. Jag pekar på Leo och frågar om det saknas fler. Tydligen är det oklart med en löpare till, så han rekommenderar att vi använder stigarna nu eftersom han kom rakt genom riset. 35an stämplar jag före Leo, fastän han definitivt hade bättre mikrovägval. Ner till vätskekontrollen och frågar vad klockan är. 17:20 och jag konstaterar "Ehditään vielä" och kollar vart Leo lämnat.


35-Mål:
Ojdå, Leo hade ökat tempot och stannade inte på dricka så han hade arbetat opp ett litet försprång. Väglöpning är fortfarande lätt så jag kämpar mig ikapp före vi ska svänga in mot skogen till 36an. Jag meddelar vad klockan är och följer en upptrampad stig in i skogen. Jag är osäker och hamnar stanna flera gånger och läsa kartan, men Leo lämnar bakom mig. Läser även in om det finns möjlighet att börja spurta, men konstaterar det bäst att avvakta ännu. Stämplar 36an och fortsätter på samma stig, men är osäker vilket vägval jag ska göra om stigen delar sig. Stigen blir lite större så jag känner det är läge att öka försiktigt. Kommer lite för långt fram, men när jag märker det, har inte Leo ännu hunnit vika av heller och jag ser kontrollen. Känner av farten och kommer rätt lätt först till stämplingen, men med Leo tätt efter. Ökar ännu lite och benen protesterar inte ens, vänder mig om och märker att med denna fart lämnar Leo redan. Springer stabilt och tittar över axeln ett par gånger medan jag försöker på ögonen på målstämpeln bland jobbande och hejande arrangörer. Vinsten över Leo är ett faktum även detta år och nöjda går vi mot resultat-avläsningen... 58e plats, tid 6h 4min 29s och +3h 26min 50s till vinnande Boström

Efter mål:
Högtidligt överräcker en arrangör varsin smörgås åt oss och vi diskuterar slutdelen av banan. Jag är nöjd att ha klarat åtminstone ett av tre mål för dagen. Konstaterar att rum för förbättring finns främst inom orienteringstekniken och disciplinen. Leo lovade att han ska vara med även nästa år, så vi ser fram emot nya dueller av det längre slaget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar