Jizerska 50km

Det var två tappra krigare som möttes i Stockholm fredagen före loppet. Lite problem att hitta Kicken i centrum men angör Arlanda i god tid. Kicken föreslår en pilsner och undertecknad är väl inte helt trädog..
Vid påstigning till planet ser jag ”det evigt gröna trädet” som han kallas i China framför mig, Jan-Ove Waldner! Kicken känner inte igen han fast jag säger namnet, men jag är inte mera förvånad över okunskapen.. Samma fortsätter när vi står och pinkar på flygfältet i Prag bredvid herr Daniel Tynell, dock erkänner Kicken efter att han såg hård ut efter att jag har messat åt halva telefonboken min om bangningen.
Efter vi har fått hämtat vår hyrbil och börjar vår färd mot inkvarteringen i Jablonec nad Nisau börjar en yrsel på hög nivå som jag aldrig har varit med om tidigare. Det känns som vi kör fel i varje korsning och vägskyltarna stämmer inte det minsta och vi ger nästan upp med att hitta ut ur Prag men till sist reder det upp sig. Efter en stund somnar min kartläsare och det skulle vara osjyst att väcka honom så jag kör enligt kartminne. Kicken vaknar 5 min före hotellet och säger snart skall vi svänga av motorvägen. Jag kontrar och säger det gjorde vi för 20 min sen.

Nästa morgon börjar vi med något sån enkelt som att hämta nummerlapparna, tänkte vi.. Men detta verkar vara yrseln land nummer 2 efter vive le France . Efter en timme hittar vi det självklara stället i Liberecs största köpcentrum där man delar ut nummerlappar och får även uppseedad kicken till starled fem efter att han spänt armmusklerna för flickan som hade hand om seedningen. Sedan susar vi iväg till Bedrichov för att testa skidor. Efter en omvallning är vi nöjda, åker en timme i första stigningen, konstaterar detta blir tufft, och åker hem. Kvällen ägnas åt skidvallning samt material och persedelvård samt allmänt softande och chillande.

Tävlingsmorgon och väckning kl 6. Iväg med buss till tävlingsplatsen och så leta sin plats i startfållan. Kommer iväg halvbra i starten och efter en km ropar någon heja Anders. Passerar då Sundom IF:s Camilla Andersson som har rivstartat. Första 15km går sakta uppför men det är sån skidåkning som passar mig så ännu går det bra. Sedan på toppen kommer en fin parstakningsdel men nu skruvas farten upp mot mitt max och får slita, lite efter 20km känner jag mig nästan färdig för dagen. Sen kommer en lång nerförsbacke, tvär sväng och sen skall vi upp för hela härligheten igen. Och nu börjar det bli jobbigt på riktig. Biter i men tappar lite placeringar hela tiden. Vid sista saftkontrollen ser jag min klubbkamrat i SNO, tjecken Michael Horrachek stå och tynga i sig en banan. Förstår han är slut om han har kommit i skedet så man måste äta så jag mobiliserar mina sista krafter de sista 10km och lyckas faktiskt vinna han. Känslan att komma imål på ett skidlånglopp är lika skön som vanligt! Efter det blir det faktiskt ett fältombyte ala orienteringstävling, första gången man upplever det på skidlånglopp. Sen mat med Horrachec för att sen gå och vänta in Kicken. Kicken meddelade han siktar på lite över 4 h, om vem kommer inte som klockan där om inte stridsmaskinen från Voitila! Dom andra ser plågade ut men Kicken ler ända vägen in i kaklet.
Direkt efter fortsätter vi till vår inkvartering i Prag, spahotellet hade flyttat och bytt namn men efter endast 30min yrsel är vi framme. Kvällen tillbringas i bastu och spaavdelningen, liksom nästa morgon och sen iväg hem. Nästa är är vi ännu starkare på Tartu ski Marathon, vi verkar iallafall bli dubbelt fler då Karlå och JJ redan anmält inträsse. Kanske vi även får dammat av Granholm?


//Beckis