Tomheten

I helgen sprangs årets sista riktiga tävling för mig, Smålandskavlen. Jag avslutade på ett bra och stabilt sätt och var endast 2 min efter Halden på etappen. Till sträckseger lite mera dock... Säsongen startade rekordtidigt för mig i södra Sverige i slutet av mars så den blev 7 månader lång. Den har varit lång tung och jobbig och fantastisk givande. Jag har varit nära vid flera tillfällen att platsa i första laget men det har alltid saknats lite och någon gång tyckte jag faktiskt laget var fel uttaget. Jag hade visserligen hoppats på en lite större "klubbyte effekt" som vissa brukar få och göra en fantastisk säsong. Kroppen var ännu i år inte helt med på den svenska modellen att träna så jag har haft en pendel i form som jag normalt inte brukar ha och har haft svårt att styra formen.
Nu är det viloperiod. Tomheten som uppstår när man inte tränar på kvällarna och kan skriva detta meningslösa inlägg. Iallafall skall jag ta hela denna vecka utan träning. Ja förutom Torsdag då när det är föreningsdag med 90min distans. Och så förståss Höstlunken på söndag. Men annars helt utan träning. Nästa vecka ännu lugnt och ladda batterieran, men sen kör vi igång! Kommer att bli en lång tuff vinter med många jobbiga pass, men målet är att stå på startlinjne i April bättre än nogonsin! Eller som finnen sa:
- Ens kausi!

Snart rullar träningen igång och motivationen brukar vara 110% på vintern för man vet ju hur jävla fort man skall springa nästa säsong, drömmarna att man kommer att regera tvivlar man aldrig på under vintern. Då skall man ta plakett på FM, platsa i huippuliiga, vinna alla nationella tävlingar man springer, råna banken, täten i jukola. Sen efter första tävlingen märker man att allt är som vanligt, Martomaa vinner och man tappar 1 min/km..


//Beckis