Om sanningen ska fram... del 3

Tredje delen är helt färsk och har inte blivit publicerad någonstans tidigare. Maja Alm har varit på förslag redan länge, men efter en kanonsäsong i år så var det äntligen dags. Ifall man vill ha fortsättning på serien får man lämna förslag i kommentarsfältet.

(foto: T. Utzon + TOW2015)

Gik din sæson i 2015 som planlagt?
Individuellt hade jag en bra säsong, med 48e plats på Ultralånga FM som höjdpunkt, men stafetterna var det endast Jukola som jag sprang i ett lag med godkänt slutresultat. I alla andra stafetter har mitt lag blivit diskat (fastän jag är nöjd med insatsen på egen sträcka) eller så platsade jag inte i något lag.

Det er motiverer mig til at løbe orienteringsløb er, at blive bedre samtidig med at jeg synes det er virkelig sjovt. Hvad motiverer dig?
Min främsta motivering är att jag vill hålla mig i form och orientering är mycket bra träning. Dessutom är det alltid spännande i skogen och skoj att jämföra mellantider efteråt. Jag hade aldrig börjar om det inte vore för orienterande vänner och knappast fortsatt utan gemenskapen i gänget.

Jeg har løbet orienteringsløb i 28 forskellige lande, her i blandt Finland. Har du løbet i Danmark og andre lande udenfor Finland?
Jag har tyvärr inte orienterat i Danmark ännu, men förutom Finland i följande länder: Sverige, Norge, Storbritannien, Italien, Österrike, Ungern, Kroatien, Slovenien och Estland

2015 blev jo året, hvor Søren Bobach mødte en bjørn i Canada. Har du nogensinde mødt en bjørn eller andre farlige dyr i de finske skove?
Inget så farligt som en björn har jag sett i skogen, men älgar, rådjur, ormar och en ilsken tjäder. Dessutom sprang jag på kossor i Österrike och ett par vildsvin i Ungern, men tror det var ungar eftersom de var rätt små.

Min yndlingsdistance er jo sprint. Hvad synes du om sprint?
Jag är inte tillräckligt snabb för sprint, varken i benen eller kartläsningen. Dessutom är det frustrerande att hela tiden fundera var det är tillåtet att springa, så man inte blir diskad. Jag springer hellre långa uthållighetsdistanser i skogen, där man inte behöver kolla kartan var man till exempel får hoppa nedför ett stup.

Min hurtigste tid på 5000 m er 16.28. Hvad er din bedste tid?
Har inte testat springa 5000m, men sprang en 10km tävling på 45min i sommar. 16.28 ska jag försöka slå någon gång...

Jeg fik i dag et spørgsmål fra et lille barn om, hvor mange autografer jeg havde skrevet hele mit liv. Jeg svarede måske 5000.
Hvor mange autografer har du skrevet?
Jag har inte skrivit riktigt lika många som du (om man inte räknar kassakvitton), men minns faktiskt jag har skrivit 1...

Om sanningen ska fram... del 2

Andra delen i intervjuserien kom 2012 och publicerades även det i Femmans orienteringstidning, fastän jag vid publicering redan bytt klubb till Sibbo Vargarna. Denna gång var det Jenny Johansson, som vi träffat på i Skottland sommaren 2011, som ställde frågorna.

Jenny och Mathias på 25-manna 2011. Foto: JJ

Vad var det som fick dig att prova orientering "på äldre dar" och framför allt vad fick dig att fortsätta?
Jag hade några vänner som orienterade och de föreslog jag skulle pröva på orientering, som ett intressantare alternativ till jogging. Nya kompisar, roliga tävlingsresor och bra träning fick mig att fortsätta.

Har din bild av orienterare och sporten orientering förändrats sedan du själv började?
Jag trodde nog att det var svårare än det är och sedan att det finns så många olika nivåer av orienterare. Trodde att alla som höll på siktade mot toppen, men i själva verket finns det minst lika många som håller på för motionen.

Jag började orientera som 7-åring och lärde mig orientering succesivt under ungdomsåren. Vad tror du är svårast att lära sig när man börja orientera som vuxen?
Jag tror svårast för mig var att förstå färgerna på kartan, dvs i vilken terrängtyp jag borde vara på. Gult, ljusgrönt och vitt på kartan men allt verkade se likadant ut i naturen. När man börjar som barn så antar jag att man börjar kunna springa snabbare och läsa kartan snabbare samtidigt. Jag hade full fart i benen från början, men hamnar ta det mycket lugnt för att inte tappa bort mig på kartan.

Vilken är den roligaste terräng du sprungit i?
Jag har ingen direkt favorittävling eller plats, men gillar inte alltför öppen och snabb terräng. Sedan vill jag gärna ha tydliga saker att läsa fast mig på ifall jag kommit vilse.

Orientering är som musik när det flyter på. Men vilken låt/vilka låtar brukar du ofrivilligt få i tankarna under ett lopp? (För det händer väl alla..?)
"Kenta - Just idag är jag stark" brukar ofta snurra i huvudet och av någon anledning har "Eric Amarillo - Om sanningen ska fram" förekommit mycket i somras. Går det riktigt tungt försöker jag höja stämningen med att i huvudet upprepa hejarklacksramsor, främst Vasa Sports ishockeyramsor.

Hur mycket vet du som ny i sporten om dagens elitorienterare? T.ex. om du fick sätta ihop ett drömlag som du skulle kunna vinna Jukola tillsammans med, vilka lagkamrater skulle du då välja?
Några namn är ju välkända, men mycket få som jag skulle kunna känna igen på bild. Vinna Jukola kommer jag inte göra fastän jag skulle springa i samma lag som världseliten, så hellre springer jag med ett kompisgäng.

Bryr du dig mycket om vart i resultatlistan du hamnar på en tävling eller är du nöjd om du själv tycker att du gjort ett bra lopp?
Normalt så bryr jag mig inte om resultatlistan, men visst är det roligt om man varit lite snabbare än någon man känner.

Snart nytt år. Vad är dina mål som orienterare under 2012?
Det första och stora målet för nästa säsong är att klara mig genom FM Ultralång i Kortesjärvi i Maj. Sedan hoppas jag naturligtvis slå Christian Granholm i Croatia Open i Juli.

Om sanningen ska fram... del 1

Jag har haft nöjet att bli intervjuad av några av världen bästa orienterare. Det började år 2011 med Minna Kauppi, som publicerades i Femmans orienteringstidning. Nedan kan ni ta del av den intervjun och mer intervjuer följer inom kort.

Samma födelseår, samma land, samma initialer och samma sport men ändå väldigt olika resultat: Minna Kauppi intervjuar Mathias Karlå om hans orienteringskarriär.

Varför valde du/skall man välja just orientering?
För 2 år sedan började jag känna att jag måste röra på mig mera eftersom jag sitter på kontor hela dagarna. Jag började jogga på kvällarna men tröttnade snabbt för det kändes så meningslöst att bara springa utan mål. En arbetskompis tipsade om orientering och sa att jag borde komma med på Skärmträff på torsdagar. På den vägen är det… Jag, liksom säkert många andra, trodde orientering var jättesvårt men märkte snart att man lär sig ganska snabbt.

Vad är det finaste och det tråkigaste med orientering?
Det finaste är att alla får springa enligt sin egen förmåga, man hittar alltid en bana och tempo som passar en själv. Det tråkigaste är om man missar en kontroll riktigt ordentligt och har svårt att hitta sig på kartan igen.

Vilka är dina mål som orienterare?
Att ha roligt, hålla mig i form och undvika skador. Jag satsar på att ständigt utvecklas och mitt långsiktiga mål är en top 10 placering i finska rankingen i H80 klassen när jag kommer så långt.

Hur mycket tränar du per vecka/dag eller år?
Jag försöker träna 45-90 min 3-4 gånger i veckan. Jag tränar mest skidåkning på vintern och orientering/löpning på sommaren, men simning är skön omväxling. Jag ska också försöka cykla till jobbet så ofta som möjligt i sommar.

Vad betyder naturen för dig?
Naturen ger kraft och inspiration som får mig att fortsätta. Härligt med frisk skog som arena varje gång man orienterar och ingen plats är den andra lik. För ytterligare variation försöker jag också orientera utomlands, till exempel träning med lokala orienteringsklubben på arbetsresa i Norge eller orienteringstävlingen 6 days of Tyrol sommaren 2010.

Vad är det roligaste/ mest spännande som hänt när du orienterat?
Jag hade startsträckan i IF Femman 2 på 25-manna 2010 och starten där var mycket spännande. Det var min första masstart och knappa 400 orienterare som startade samtidigt. Jag hade planerat att inte stressa och läsa in kartan ordentligt på startområdet, men på grund av all nervositet så var huvudet tomt och planerna som bortblåsta när jag i full fart sprang in i skogen efter de andra orienterarna.

Behöver man vara klok för att kunna vara bra orienterare?
För att bli bäst krävs nog att man tränar upp hjärnan för snabba beslut, vägval och taktik, men för att orientera på motionsnivå krävs inga särskilda egenskaper. När jag berättade åt min pappa att jag börjat med orientering var hans första kommentar: ”Det var modigt, med tanke på ditt lokalsinne”. Jag klarar mig bra i skogen så länge jag har karta och kompass, fastän jag sedan kan gå vilse redan i större affärer.

Hur mycket springer du i cooper?
Jag tror inte jag sprungit cooper test sedan armén 2001 och då sprang jag 2900m, om jag inte minns fel. Idag skulle jag förhoppningsvis klara lite mer.