Om sanningen ska fram... del 1

Jag har haft nöjet att bli intervjuad av några av världen bästa orienterare. Det började år 2011 med Minna Kauppi, som publicerades i Femmans orienteringstidning. Nedan kan ni ta del av den intervjun och mer intervjuer följer inom kort.

Samma födelseår, samma land, samma initialer och samma sport men ändå väldigt olika resultat: Minna Kauppi intervjuar Mathias Karlå om hans orienteringskarriär.

Varför valde du/skall man välja just orientering?
För 2 år sedan började jag känna att jag måste röra på mig mera eftersom jag sitter på kontor hela dagarna. Jag började jogga på kvällarna men tröttnade snabbt för det kändes så meningslöst att bara springa utan mål. En arbetskompis tipsade om orientering och sa att jag borde komma med på Skärmträff på torsdagar. På den vägen är det… Jag, liksom säkert många andra, trodde orientering var jättesvårt men märkte snart att man lär sig ganska snabbt.

Vad är det finaste och det tråkigaste med orientering?
Det finaste är att alla får springa enligt sin egen förmåga, man hittar alltid en bana och tempo som passar en själv. Det tråkigaste är om man missar en kontroll riktigt ordentligt och har svårt att hitta sig på kartan igen.

Vilka är dina mål som orienterare?
Att ha roligt, hålla mig i form och undvika skador. Jag satsar på att ständigt utvecklas och mitt långsiktiga mål är en top 10 placering i finska rankingen i H80 klassen när jag kommer så långt.

Hur mycket tränar du per vecka/dag eller år?
Jag försöker träna 45-90 min 3-4 gånger i veckan. Jag tränar mest skidåkning på vintern och orientering/löpning på sommaren, men simning är skön omväxling. Jag ska också försöka cykla till jobbet så ofta som möjligt i sommar.

Vad betyder naturen för dig?
Naturen ger kraft och inspiration som får mig att fortsätta. Härligt med frisk skog som arena varje gång man orienterar och ingen plats är den andra lik. För ytterligare variation försöker jag också orientera utomlands, till exempel träning med lokala orienteringsklubben på arbetsresa i Norge eller orienteringstävlingen 6 days of Tyrol sommaren 2010.

Vad är det roligaste/ mest spännande som hänt när du orienterat?
Jag hade startsträckan i IF Femman 2 på 25-manna 2010 och starten där var mycket spännande. Det var min första masstart och knappa 400 orienterare som startade samtidigt. Jag hade planerat att inte stressa och läsa in kartan ordentligt på startområdet, men på grund av all nervositet så var huvudet tomt och planerna som bortblåsta när jag i full fart sprang in i skogen efter de andra orienterarna.

Behöver man vara klok för att kunna vara bra orienterare?
För att bli bäst krävs nog att man tränar upp hjärnan för snabba beslut, vägval och taktik, men för att orientera på motionsnivå krävs inga särskilda egenskaper. När jag berättade åt min pappa att jag börjat med orientering var hans första kommentar: ”Det var modigt, med tanke på ditt lokalsinne”. Jag klarar mig bra i skogen så länge jag har karta och kompass, fastän jag sedan kan gå vilse redan i större affärer.

Hur mycket springer du i cooper?
Jag tror inte jag sprungit cooper test sedan armén 2001 och då sprang jag 2900m, om jag inte minns fel. Idag skulle jag förhoppningsvis klara lite mer.