K-1 (14min 25s) Sprang i pärlbandet av löpare men var noggrann med att inte ryckas med i för hård fart, så vid 1an var vi bara 2st. Krokade lite men inget att orda desto mera om.1-2 (3,18) Förvånad hittade jag en vätskekontroll redan på 1-2 och beslöt att smaka lite på deras utbud(1).
2-3 (3,52) Hann tänka på hur lätt det kändes idag... "Det blir en bra dag idag"
3-4 (3,45) Stig och jag var full av förtjusning hur bra jag är på att orientera och detta på FM-tävling!
4-5 (5,21) Också ruskigt lätt och man får springa på väg och allt.
5-6 (5,13) Det är ju bara stig, tänkte jag. Vid trakterna av kontrollen kom ett gäng galanta damer förbi, som tydligen störde min koncentration lite. Krokade runt lite förrän jag hittade kontrollen.
6-7 (3,05) Skärpt av min miss fortsatte jag och tänkte att några minuters miss inte är så farligt när man sprider ut den på 5 timmar. Kompasskurs och iväg!
7-8 (7,55) "Over the hills and far away..." Väg och 2 vätskekontroller(2&3). Några juniorer bränner förbi på väg in i skogen och jag följer dem lite för långt. Tänker att jag borde sluta följa random folk eftersom sannolikheten är så liten att de har samma kontroll.
9-10 (10,54) Tänker att det nog var tur att Kicken inte startade idag, för 15min bommar straffar alltid sig mot en så säker löpare som honom. Efter dikeskant i grönområdet glider jag ur kurs och kommer till en kontroll rätt långt norrut från min egen. Hittar mig själv på kartan och söker mig utmed kanten mot kontrollen. It's like running on a track...
10-11 (4,07) Följer noggrannt beståndsgränsen mot 11an och tar den nästan felfritt. Drömmer om mellantidsanalysen på ett sådant felfritt avstånd medan jag skuttandes mot vätskekontrollen suger i mig en gel.
11-12 (4,33) Personalen småpratar om vädret, vilket de tycker är lite hett nu utan vind. Jag ger dem inte min åsikt eftersom jag svettas som en sumobrottare i bastun utan kastar snabbt i mig ett glas.(4) Tar stigen med ett par skutt i buskarna för att ingen ska tycka jag sprang på den prickade åkern. Svänger av mot kontrollen perfekt och spikar ännu en kontroll lätt.
12-13 (5,53) Riktning stigen, men det gröna känns tungt nu. Tänker det är övergående tills gelen kommer i blodomloppet och pressar genom. "Kung för en dag" på stigen och går upp rätt för en nästan perfekt kontrolltagning.
13-14 (9,36) Hur går man till 14? Kände mig kung på stigen till 13 så den fungerar säkert bra nu också. Tog upp mot kontrollen men inte perfekt så det blev en sväng in i det gröna. "Hipp hurra för här kommer bumbi-björnarna..."
14-15 (3,44) Vätskekontroll i sikte. Tar ett glas(5) medan något som ser ut som tätklungan kommer förbi. Är de redan på andra varvet? Fortsätter utmed vägen och tar 15 lugnt och försiktigt.15-16 (15,40) Hur ska man hitta den då? Känns hopplöst så jag tar riktning och skjuter opp bekymrena en stund. Hittar till och från punkter där jag tror jag är på kartan i allafall och bara en liten runda vid kontrollen räknas som ett mirakel med tanke på strategin.
17-18 (16,15) Vid kartplanket var det lugnt och stilla. Kollade på ett ungefär hur många kartor som fanns kvar av H21 och konstaterade att 7-8 hade avbrutit eller var efter mig. Kickens karta hängde inte där, så kartorna som hängde där tillhörde såna som startat. Benen kändes som betongpelare och löpningen blev till lufsande, så jag belöt att det var dags för lite magnesium. Smakade kräkningsmedel med ett stänk cirton, så jag sköljde ner med både salt och enervit-tablett (var väl upp i 10+ såna nu). Höll mig lugnt och försiktigt långt österut medan benen mjuknade.
18-19 (24,28) Kutar vidare mot 19 och tycker det är lite vått här och där i skogen, men förstår något våtområde fel och söker kontrollen för tidigt. Hittar en kontroll och frågar en dam om hon har tid att visa mig var den är på kartan. Tog riktning rakt mot kontrollen över våtområdet men drog till höger och hamnade snett... Samma procedur som tidigare: Hittar en kontroll och ber en gubbe visa var hans kontroll är på kartan. Riktning egen kontroll och denna gång nästan rakt på. Äntligen. Dit for ännu en oförlåtlig 15min i den imaginära kampen mot Kicken.
19-20 (10,18) Söker något bomsäkert karttecken vid 20de kontrollen och får syn på en pool vid ändan av prick-åkern. Håller till höger för att inte missa den och tänker inte på vad som vore lättast. "We're not gonna take it" Diken och buskar forceras med envishet fastän både vrister och knän visar tecken på att säga upp kontraktet. Rakt på till vilket pris som helst, fast på detta sätt bommade jag inget i orienteringen.20-21 (7,15) Riktning grått och håll till höger. Like running on a track! Lite av mitt självförtroende återvänder, men stor försiktighet att inte tappa sig på kartan krävs.
21-22 (13,58) Ner på stig och mot vätskekontrollen(9). Trött i kropp och huvud, så jag klämmer in en gel på väg till andra vätskekontrollen(10). Klokare än förra gången och mycket tröttare springer jag på säkra gränser så mycket som möjligt och tar denna kontrollen med zic-zac tekniken. Skrattar lite åt min trötta genialitet att utveckla egna tekniker för att avsöka hela kontrollcirkeln.
22-23 (6,08) Antar helt kallt att jag inte kommer kunna hålla kompasskurs utan siktar på att träffa någonstans på staketet för att därifrån ta kontrollen säkrare. Med stor måltavla så pressar jag upp farten till anständig nivå efter att lufsandet blivit standardhastighet. Hittar staketet, följer det och går sedan ut från hörnet mot 23an. Nästan perfekt kontrolltagning, men det ökade tempot ger begynnande kramper i vaderna och baklåren. Bäst att ta det försiktigt nu...
23-24 (13,06) Ingen klar strategi utan friskt yrande lugnt mot riktningen där jag tror kontrollen är. Började gå efter stigen men gick ändå förbi.
24-25 (5,23) Haven't I seen this before? Bommar ändå och känns tungt att zic-zac:a i backe. När jag hittar kontrollen stämplar jag extra länge för att säkert folk ska se min online-stämpling som ett tecken på liv. Känns som om jag är ensam i skogen nu. Får en inre bild av hur folk hemma sitter och uppdaterar online resultaten oroligt och glädjen är oerhörd när de ser jag kommit såhär långt.25-26 (4,08) Vrider in en gel medan jag nynnandes "Om sanningen ska fram" skuttar nerför backen till vätskekontrollen. Tar 2 glas vatten (11&12) medan jag frågar om det finns andra löpare ute än. De meddelar att det varit lugnare nu en tid. Bara en liten bit kvar, säger jag och joggar vidare. Nästan felfritt till kontrollen.
26-27 (8,30) Stig! Lättnaden av en lättare kontroll är oerhörd och jag försöker höja farten igen. Fat chance... Vristerna orkar inte lyfta tårna, knäna inte fötterna och höfterna inte benen. Biter ihop och snabb-lufsar fram genom skogen på något som verkar sämsta vägvalet i historien. Stig och sedan opp till kontrollen. Halvkramp av backen som jag snabbt skakar ur vaderna och snurrar lite mellan höjderna.
27-28 (8,04) Stig! Möter en TuMe-senior som häver ur sig otrevligheter i långa ramsor. Jag nickar leende som hälsning men svordomarna och könsorden fortsätter i oändlighet. Hade antagligen rundat stort och fått skavsår på otrevliga ställen. Söker en stund förrän jag hittar kontrollen, men i detta skede verkar det inte så farligt.
28-29 (9,40) Glad att se vätskekontrollen på kartan och lufsar vidare mot den. Vägvalet igen oplanerat och rätt dåligt, men huvudet presterar inte alls nu just. Erkänner åt vätskepersonalen att det är dubbelt tyngre andra varvet så jag behöver 2 glas vatten (13&14). De tittar på klockan och skrattar. Man får inte lufsa på väg tänker jag och försöker desperat springa som folk. Kontrolltagningen räknas med tanke på omständigheter godkänt.
29-30 (6,33) Vecklar upp kartan för att se hela förödelsen som folk kallar salmiak-gaffling. Intalar mig att detta kommer gå snabbt eftersom jag bara snurrar runt på samma område och ger mig iväg. Försöker räkna hur länge jag varit ut och hur många kontroller jag tagit för att få en uppskattning hur långt jag har kvar. Huvudet fungerar inte för räknande, så jag klämmer in en gel och siktar in mig på kontrollen. Efter en stunds snurrande ser jag Petteri Suominen, en studiekamrat från Åbo, som stämplar min kontroll men är för långt ifrån för att fråga om han är första, andra eller tredje gången på kontrollen.
30-31 (5,09) Kort avstånd, borde vara lätt. Springer förbi flera gånger och har svårt att få fast mig på kartan igen. Beslutar mig att det är OK att promenera om det ser svårt ut.
31-32 (4,26) Promenerar hela avståndet men ändå blir det en liten krok.
32-33 (10,55) "4-sekunder, underbart e kort..." Långt avstånd och ingen klar gräns mellan vitt och grönt runt kontrollen, tycker jag iaf, så det blir bommar med stora svängar fastän jag promenerar stor del av avståndet. Kollar klockan och konstaterar att det kan bli knappt att hinna i mål, så jag måste försöka springa lite fastän det betyder större sannolikhet att bomma. Fast ja bommar ju gåendes nu också...
33-34 (5,59) Lufsar förbi kontrollen och svänger flera gånger om för att till sist hitta kontrollen nästan i misstag. Ingen aning hur jag sprungit så en GPS tracker hade varit intressant här. Utritat rutten ungefär som det kändes.
34-35 (8,54) Promenerar igen men inget verka hjälpa i detta skede och bommar stort även denna gång. Vätskebältet är nu tomt vilket tar ner på humöret ytterligare.
36-37 (9,48) Vänster sko verkar vara för hårt spänd för det värker irriterande mycket ovanpå foten. Drar i skosnäret för att på något sätt få trycket att flytta på sig och gräver ur en halv skog med barr och mossa som tryckts in i skon. Bommar kraftigt på kompassriktningen igen och snurrar stora cirklar runt höjderna med kontrollen förrän jag hittar den. Tittar hopplöst på klockan.
37-38 (19,03) Väg! Jag kan ju inte missa om jag springer väg. Nu ska det gå undan, så finns det en teoretisk chans att komma genom på utsatt tid. "Just idag är jag stark..." löpandes förbi stugor och uthus med så stolta steg som kroppen bara kan prestera i detta skede. Olidligt törstig också... fast gårdarna är ju förbjudet område så att be om påfyllning är otänkbart. Passar också på att skaka ur alla barr och kvistar som kommit innanför skjortan och skaver under vätskebältet. Sökte bara lite i cirkeln här och kunde konstatera att går alla kontroller lika bra så hinner jag kanske springa hela banan.
38-39 (6,50) Väg? Nej, jag måste hitta det stora gråa området utan att ta vägen. Plaskar lite i blötområdet och promenerar nästan perfekt till kontrollen. Hostar nästan ut lungorna och konstaterar att det känns tungt även att gå.
39-40 (17,40) Vätskestation. Ingen personal så jag kollar klockan för att försäkra mig om att den inte är över 18. Nope, förundrad och övergiven kastar jag direkt in 2 glas (15&16) och ett över ryggen för att svalka ner mig. Vecklar ut kartan för att se var nästa vätskekontroll är, om jag måste fylla egen flaska också. Konstaterar att jag får vätska på två ställen avståndet 41-42, så jag häller bara i mig ett tredje glas(17). Promenerar lugnt ut från vätskestationen och tänker att jag tar 40an med säkerhet denna gång... men nej. Om möjligt ännu större cirklar denna gång. Hittar en kontroll som inte är min och lyckas inte hitta den på kartan. Yrar vidare. En harunge bara 1,5 meter ifrån! Vill plötsligt fånga den för att krama om den lurviga luddiga härligheten, men konstaterar att rätt mycket energi och tid skulle gå åt till denna manöver. Dessutom har den kanske sin mamma nära som skulle bli orolig. Undrar om folk är oroliga för mig? Äh, maxtiden har ju inte gått ut än. Yrar runt tills jag nästan av en slump hittar min kontroll. Kollar klockan. Ska jag bara springa direkt till mål eller ska jag ta 30/36/41 en gång till för att sedan söka mig mot 42 och mål? Att ta alla 46 förrän kl 18 är omöjligt, men svaret blir ändå: Kämpa för Axling och fosterland! Aldrig ge upp!
40-41 Tänker på mördar-kaninen i Monty Python och "Always look on the bright side of life" spelar. Ologiskt, eftersom de förekommer i olika MP-filmer, men så funkar hjärnan i detta skede. Funkar även så dåligt att jag plötsligt står framför den förbjudna våtmarken och skrapar mig i huvudet. Nåja, jag vet ju i alla fall var jag är. Följer kanten och tar sedan opp mot kontrollen för att ändå missa den med flera hundra meter. Kommer ner till trakterna av 37an förrän jag märker hur fel jag gått. Svänger och kommer troligtvis rätt nära förbi. Svänger och zic-zac:ar tillbaka tills jag hittar 31an. Klockan är nu 18.05... Tar riktning kontrollen en sista gång men när denna missar måste jag ge upp.
Skogen-TC) Konstaterar jag är ganska nära 28-29 vätskekontrollen, så jag kunde antagligen hitta någon där som meddelar att sökpartull är onödig och kanske skjutsar mig till TC. Joggar med vad som känns som mina sista krafter till vätskekontrollen bara för att hitta den övergiven. Kastar in 2 glas (18&19), vecklar ut kartan och konstaterar att med nuvarande hastighet skulle det ta mig minst 30 min att komma de ca 3km raka vägen till TC. Tar till plan B så inte sökpatrullen behöver leta mig så länge och springer mot huset vid större vägen. Ingen hemma, men utanför kartan andra sidan vägen finns ett annat hus. Ringer på men dörrklockan verkar sönder... går till köksdörren, öppnar och ropar "päivää!" Hela famlijen kommer och kollar och jag ber om ett glas vatten och en telefon. Får ett glas vatten(20) men de tycker så synd om mig, som varit ut över 7h, att de själva skjutsar mig till TC. Anmäler mig till målet, men det är nedplockat och jag kan inte ens stämpla in som Hyl. Duschen är nedplockad, men damerna i det nedplockade cafét säger det finns en innedusch jag får använda. Ringer Bäckström som med Matias L troget väntar vid publikkontrollen före sista kontrollerna. Tar mig småjoggande fram till duschen, eftersom det är sättet som gör minst ont. Efter duschen får vi broilerpasta, dricka och glass. Bäckström meddelar att eftersom jag inte gav upp utan tiden tog slut så räknas det som vinst för Axling i vadet om vem som vinner av Kicken och mig. Jag försöker hitta min drickaflaska jag lämnat vid kartbytet, men blir istället erbjuden en full Lidl-dricka. Får skjuts till parkeringsplatsen med Banläggaren, som skrattar hjärtligt åt min historia från dagen. Han anser dock inte att det är hans fel att jag var ute så länge. Jag skrattar och konstaterar att nästa år borde max-tiden nog förlängas, så att även de lite långsammare orienterarna har en chans.
Pizza på Kauhavas inneställe där både plakett-Bäckström och jag av kramper tvingas stiga opp mitt i ätandet. Bäckström berättar även hur sökpatrullen gått runt kontrollerna 42-46 ropandes "Karlå!", fastän han förklarat att det nog bara tar såhär länge för mig utan att jag villat bort mig totalt. Ett trött men muntert gäng styr kosan hemåt med nya mål i siktet.
