Eftersom träningen här hemma är lite platt så beslöt jag mig att ett utlandsläger till behövs före Oban. Ryan's flygbolag hade flygbiljetter för 26€ till Oslo och jag har en kompis som nyss flyttat ut till Langöyene utanför Oslo på sommarbete, så det blev Oslomarka som får agera träningsterräng. Eftersom "den vinner som är trägen" så kommer det inte ges mycket tid att "lalla runt på Karl-Johan", utan det fokuseras 100% på träningen.
Kartorna jag tänkte springa hör till tur-OL paketet Stifinner'n som består av 5 kartor. Jag flyger till Oslo på onsdagsmorgonen, hämtar mina kartor och installerar mig på inkvarteringen. Flyget tillbaka är på söndagsmorgonen, vilket ger mig 3 hela dagar av hård orienteringsträning. Kanske jag också har tid att filma lite till årets träningsvideo, för detta är ingen arbetsresa.
//Mattis
tisdag 31 maj 2011
tisdag 24 maj 2011
Ultralånga 2011: en njutning utan dess like
För att ge lite kontrast till Beckis mardrömshistoria skall jag skildra min egen resa genom årets ultra kontroll för kontroll. För att visa att det går att njuta sej runt denna bana, att kramp i hela kroppen inte är den enda vägen att gå, att man kan vara glad och relativt pigg i mål.
Det gäller självklart att träna lite inför detta lopp. Själv hade jag haft denna dag i baktankarna enda sedan oktober 2010. Detta var mitt första stora mål för säsongen, kulmineringen av vårsäsongen. Har varit ganska ofokuserad på annat hela veckan innan. I det undermedvetna har nerverna stramats åt inför denna urladdning. Det är en lång bilfärd ner till Joensuu på fredag, men väl framme kör jag och Mathias Lund en kort kvällslänk för att skaka loss bilsittarsegheten ur benen.
"Dagen före ultra är den dag på året man blir pissnödig lika många gånger som under en normal vecka..."
Vätsketankningen är en hel vetenskap i sej, livsviktig! Så på den stora dagen vid TC ställer vi oss i ordning för att dra iväg till bussen som kör oss till startplatsen. Den privata flaskan vid varvningen placeras ut på en stubbe. Det är trångt vid kartplanket men det går. Startskottet ljuder och landets 63 tuffaste orienterare ger sej iväg på årets längsta bana.
K-1
Bara att kolla kontrollen och ställa sej i ledet, en bit väg, över en smal mosse, upp för första backen, mera mosse och pang där sitter ettan. Ser Beckis rygg några meter framför mej, samma början.
1-2
Mera mosse, klungan jag springer i går kanske en aning hårt med tanke på att det är 25.4km kvar. Efter mossen far vi över en vägstump och äntrar dagens andra backe. Över toppen, ner på andra sidan, en liten brant längst ner i den motsatta sluttningen. Beckis rygg ca 20m framför, bra klunga.
2-3
Upp tillbaks på backen, sprigner högst upp längs med backen mot nästa, mycket fin terräng här. För första gången via kontroll 112 vid branten, skall där via två gånger till.
3-4
Ner för backen över vägen och dagens fjärde och första riktiga stigning. Det är något tungt uppför här och pulsen går för hög. Ryggarna framför mej försvinner in bland träden och backen fortsätter. Här gör jag dagens första miss och följer några ryggar jag tror hör till samma klunga. Stämmer kanske men jag borde kollat noggrannare på kartan. Jag kommer 150m fel. Läser dock fast mej direkt och vänder mot den egna kontrollen. Svär tyst för mej själv då jag stämplar men detta var nog bara bra. Klungan slapp iväg nu och jag är ganska ensam, men jag får börja koncentrera mej på egen farthållning och börjar metodiskt arbeta ner pulsen till en hållbar nivå.
4-5
Fin terräng, det går lite upp och ner och jag springer över några mossar. Stämplar första gången på den lilla höjden mitt i mossen som jag skall återvända till 2 gånger till. I något skede under första slingan kollar jag på kontrollangivelsen, 3.8km??? Det betyder ju att sista slingan kommer att vara över halva banan!! Ojojoj...
5-6
Ner för backen, runda en höjd 50m, snedda ut över en mosse, hoppar över två diken och fortsätter på skrå i högersluttningen av en liten höjd in till kontrollen. Nu är jag inte ensam längre, tror det är Tuomo Laine som stämplar strax bakom mej.
6-7
Det är bara att harva vidare, det kommer en stigning till, har tappat räkningen nu. Ner i sluttningen, längst ut på en liten höjd och in mot kontrollen, håller dock aningen sned kurs och har svårt att tolka terrängen, hamnar ca 70m från kontrollen i ett stenfält. Vänder blicken uppåt och ser skärmen i backen.
7-8
Sista kontrollen på första slingan. Något bitter över två bommar på första slingan. Lätt kontroll i en sänka, sedan följer snitsling till kartbytet. Hinner just se nästa start springa iväg, en halvtimme har runnit redan. In via den egna flaskan med sportdryck, spiller en portion maxim gel över fingrarna, får i mej en portion och sparar den sista till nästa varv...
8-9
Med kladdiga fingrar är det lite småjobbigt att få kontroll på kartan till slinga 2. Kort bit vänster med väg, in via ett litet sandtag, längs sluttningen mot en mycket liten brant. Hittar säkert.
9-10
Flakt, över en mosse, några steg på väg, Peter Sundelin susar förbi i en klunga över vägen. Jag viker dock in och upp för nästa sluttning. Över och ner på andra sidan, kontrollen är en liten höjd efter en liten mosse, tar den noga.
10-11
Andra gången för dagen till kontroll 112.
11-12
Ner för backen, över vägen, upp för nästa sluttning, skall åt ett annat håll nu så jag får klättra betydligt mer denna gång. Hittar den lilla stenen bra. Resan fortsätter i ensamhetens tecken. Men farten är passlig och kroppen känns mycket bättre än under första slingan.
12-13
Litet nerför, över en smal mosse och upp mot 106 för andra gången idag.
13-14
Kommer längs sluttningen på två små mossar, den ena med en stor sten brevid, vet precis var jag är. Dock har jag för brått och viker av för brant ner i sluttningen och kommer på en sänka 60m från kontrollen. Är något osäker, det går sakta, tar mej frammåt. Nu är jag ovanför rätt sänka men det tar ännu en stund förrän jag får syn på kontrollen. f*n...
14-15
Jobbigare avstånd följer, uppåt, rundar en brant stupkantad sänka ovanom och får en ganska gemytlig löpsträcka fram till kontrollen.
15-16
Ner för sluttningen, här har jag återigen någon med mej men har inget behov av att kolla vem. Här någonstans hörs nästa startskott, en timme har förflutit. hittar kontrollen utan problem, den är inte svår.
16-17
Sista kontrollen på andra slingan. Bara att köra på.
17-18
Andra kartbytet, mera vätska och en gelportion till. In en kort bit med skogsvägen, över en liten sträckad höjd och upp i sluttningen, det går uppför ända till kontrollen.
18-19
Härlig fin sträcka, brant sluttning på vänster sida, större mosse på höger sida, perfekt mitt emellan, här njuuuter jag max!!
19-20
Brant åt höger ut från kontrollen, över mossen, ner för backen, över vägen och upp för nästa backe för tredje gången. Ner mot en sten, blir dock litet osäker, Fröbergs röst ropar någonstans ifrån att jag skall fortsätta. Ner till stenen och stämpling, här möter jag någon okänd kille som tidigare sprang förbi mej ut från kartbytet. Han har varit för långt ner i sluttningen.
20-21
Tacksam över Frölles hjälp fortsätter jag längs sluttningen mot nästa kontroll, fast besluten över att möta upp med honom.
21-22
Sista gången mot branten och 112. Sluter upp med Frölle här och konstaterar att vi till två följande har samma kontroller.
22-23
Ner för backen än en gång och över vägen och upp på andra sidan. Skall nu ner till stenen jag kom till då jag skulle till fyran. Hittar kontrollen bra, men Fröberg håller på att stanna vid sänkan 30m för tidigt, båda koderna slutade ju med 3. Då vi är vid denna kontroll passerar Muukkonen, han är vid första kontrollen på sista slingan, vi ligger en bit efter. Han ser lugn och samlad ut.
23-24
Vi fortsätter upp mot den lilla höjden bland mossarna, för tredje och sista gången. Här skiljs dock våra vägar åt. Med hopp om att åter sluta upp inför sista slingan fortsätter vi åt var sitt håll.
24-25
Jag har en synkkä gaffling nu, låter dock inte detta påverka. Ner för sluttningen, över en mosse, hoppar över 3 diken och fortsätter upp för sluttningen på andra sidan. Tar det lugnt och försiktigt här. Kommer lite för långt åt höger men har full koll och korrigerar.
25-26
Kort sträcka, längs backen, tar det noga.
26-27
Ner för backen och en härlig lättlöpt sträcka mot nästa kontroll. En brant i en sluttning som går bra.
27-28
För sista gången mot sänkan som varit sista kontroll på alla korta slingor.
28-29
Sista kartbytet, de korta slingorna är över, men mer än hälften kvar ännu. Här är det några fler löpare tillsammans. Jag tar det mycket lugnt vid min egna flaska, tömmer den, det var ca hälften kvar, och tar min första squeezy med koffein. Har ännu inte rört flaskorna i det egna vätskebältet jag släpar på.
Sista slingan, först nu börjar det på allvar! Första kontrollen är mentalt och löpmässigt ganska slitsam medan orienteringsmässigt ganska enkel. Här är vi en större klunga och Fröberg ansluter också.
29-30
Ett riktigt shockavstånd. Ner, över en mosse, upp för en sluttning, mera mosse och sedan svag stigning en lång bit innan kontrollen skall letas fram i en vag sluttning.
30-31
Kort sträcka genom mossa och grönt och ris. Vi har anslutit med totalt 3 killar från Pellon Ponsi och i en såpass stor klunga behöver man själv inte fundera mycket på orienteringen, är dessutom ganska borta så tacksamt är det andra som hittar till kontrollen genom all grönska.
31-32
Kort sträcka genom mera grönt och väta. Vätskekontroll dessutom, knäpper en till squeezy med koffein här.
32-33
Lätt sträcka där man inte behöver fundera mycket, uppför en liten sluttningen och längs med en prickad linje in till kontrollen. Mitt på denna sträcka kommer min första varning. Lyfter benet högt för att få upp foten på en liggande trädstamm och det naffsar för första gången till litet i vänstra baklåret. Inget farligt men ändå en liten förvarning, hädanefter ganska noga med hur jag lyfter fötterna.
33-34
Dagens bästa kontrollsträcka, ca 5km fågelvägen. Jag och Fröberg är nu ensamma med vårt vägval, för att mentalt slippa ifrån litet kör vi upp på backen ganska nära 30e kontrollen, och ner på andra sidan till närmaste väg. Sedan kör vi runt med väg hela vägen till en liten stig som vike in strax och går tätt förbi följande kontroll. Ungefär halvvägs på avståndet kommer vi förbi en vätskekontroll och min tredje squeezy slinker ner.
Påväg in mot kontrollen springer mitt i sluttningen genom en grop med en kontroll, här tänkte Frölle återigen vika av alltför tidigt mot nästa. Ett tecken på att det börjar bli tungt, för vi är i början av en brant sluttning och vår kontroll är längst nere..
Såhär i efterhand borde man gått vänsterom men det är sak samma, jag sprang ju inte för seger utan för en stabil prestation. Efter denna monstersträcka är målet närmare än någonsin.
34-35
Nu kommer en riktigt härlig sluttning då vi skall upp tillbaka. Skämtsamt undrar jag med vilken steglängd Muukkonen flygit upp för denna backe.. Frölle får nu problem med krampande lår och uppför backen går jag ifrån honom. Dock får jag själv också vara försiktig för dom egna kramperna är nog itne alltför långt borta. Uppe på backen kommer åter löpsteget fram, men kontrollen är svår, en liten krok senare stämplar jag samtidigt med Olli-Jussi Korpinen.
35-36
Baklårsfarligt avstånd, sluttar nedför men ut över ett grönsträckat hygge. Är smått osäker stundom men tar ändå kontrollen säkert.
36-37
Bestämde mej för att runda högerom. Stannar dock vid vätskestationen, tar min fjärde squeezy, Korpinen springer förbi medan jag dricket, enligt mej ett stort misstag. Straxt efteråt på vägen måste han stanna medan jag fortsätter i "rask" takt med "pigga" ben. En liten sluttning uppför och in i risig skog. Nu är krampen nära, går genom grönt och ut på en mosse, nu krampar det lite lätt på insidan av framlåren för varje steg.. Kul! Jag springer dock oberörd vidare och tar kontrollen i lugn men säker takt.
37-38
Härlig längre sträcka som jag kollat in tidigare. Ner till vägen, till slutet av vägen, kortaste sträckan över mossen och upp på nästa väg. Den senaste vätskan och gelen har tagits upp i kroppen perfekt, inga kramper nu heller. Härliga tider! Rundar med väg för att kunna utnyttja 3 vätskestationer på raken. Femte och sista squeezyn klämdes vid stationen. Viker in mot skogen från den tredje stationen men blir tvungen att gå uppför för att undvika kramp. Plockar fram löpsteget genast backen jämnat ut sej något. Ganska knepig kontroll men tar den bra.
38-39
Nedför, flera löpare runt omkring mej, men dom är slut, kämpar bara för att ta sej till mål, medan jag har bestämt mej för att lämna dom bakom mej. Det blir en liten krok till denna kontroll, branten är mycket liten och vi kommer några meter för långt. Ingen fara!
39-40
Längs sluttningen, över en mosse och in till stenen. Ett antal löpare bakom mej, men dom hålls där, jag känner mej "urstark" nu!
40-41
Mera uppför, härligt! Springer uppför längs en mosse och sneddar in till kontrollen via en annan mosse. Ser ingen annan med gul nummerlapp i närheten.
41-42
Susar rakt ner till vägen, en bit längs vägen, hittar en vätskekontroll som inte är ämnad för mej men vakten tycker jag skall ta en mugg vatten i alla fall, tacksam över vätskan samlar jag mej för the last dash to the finishing line! Ner för sluttningen till en bor över diket. Upp längs hygget till kontrollen.
42-43
The end is near, I'm full of fear! Kastar en blick över axeln, ingen där. Jagar ändå på, härlig sträcka, hälften bra, hälften grönt och småjäkligt.
43-44
Pressar mej själv genom blötmossen och över diket mot sista kontrollen. En snabb blick över axeln, inga gula nummerlappar..
44-Mål
Ännu några blickar över axeln, drar ut på steget och springer med ett lätt steg över mållinjen. En sista stämpling och vårens äventyr är över!
Dock kommer ju ett mörkt moln på min klara himmel, då jag får mellantiderna i handen ser jag till min besvikelse att Beckis gått i mål endast 2 minuter tidigare... Oj jävlar vad jag hade sprungit om jag hade sett honom någonstans på slutet!! Nåväl, nästa år!
Pigg, glad och överlycklig är jag i mål på en fin 30e placering drygt 59min efter segrande Petteri Muukkonen. Det största orosmolnet, orkar jag runt, är skingrat! Jag är mer än nöjd med dagen!
Och som en fin bonus, jag har aldrig känt mej såhär pigg efter en ultralång distans. Fantastiskt!
/JJ
Det gäller självklart att träna lite inför detta lopp. Själv hade jag haft denna dag i baktankarna enda sedan oktober 2010. Detta var mitt första stora mål för säsongen, kulmineringen av vårsäsongen. Har varit ganska ofokuserad på annat hela veckan innan. I det undermedvetna har nerverna stramats åt inför denna urladdning. Det är en lång bilfärd ner till Joensuu på fredag, men väl framme kör jag och Mathias Lund en kort kvällslänk för att skaka loss bilsittarsegheten ur benen.
"Dagen före ultra är den dag på året man blir pissnödig lika många gånger som under en normal vecka..."
Vätsketankningen är en hel vetenskap i sej, livsviktig! Så på den stora dagen vid TC ställer vi oss i ordning för att dra iväg till bussen som kör oss till startplatsen. Den privata flaskan vid varvningen placeras ut på en stubbe. Det är trångt vid kartplanket men det går. Startskottet ljuder och landets 63 tuffaste orienterare ger sej iväg på årets längsta bana.
K-1
Bara att kolla kontrollen och ställa sej i ledet, en bit väg, över en smal mosse, upp för första backen, mera mosse och pang där sitter ettan. Ser Beckis rygg några meter framför mej, samma början.
1-2
Mera mosse, klungan jag springer i går kanske en aning hårt med tanke på att det är 25.4km kvar. Efter mossen far vi över en vägstump och äntrar dagens andra backe. Över toppen, ner på andra sidan, en liten brant längst ner i den motsatta sluttningen. Beckis rygg ca 20m framför, bra klunga.
2-3
Upp tillbaks på backen, sprigner högst upp längs med backen mot nästa, mycket fin terräng här. För första gången via kontroll 112 vid branten, skall där via två gånger till.
3-4
Ner för backen över vägen och dagens fjärde och första riktiga stigning. Det är något tungt uppför här och pulsen går för hög. Ryggarna framför mej försvinner in bland träden och backen fortsätter. Här gör jag dagens första miss och följer några ryggar jag tror hör till samma klunga. Stämmer kanske men jag borde kollat noggrannare på kartan. Jag kommer 150m fel. Läser dock fast mej direkt och vänder mot den egna kontrollen. Svär tyst för mej själv då jag stämplar men detta var nog bara bra. Klungan slapp iväg nu och jag är ganska ensam, men jag får börja koncentrera mej på egen farthållning och börjar metodiskt arbeta ner pulsen till en hållbar nivå.
4-5
Fin terräng, det går lite upp och ner och jag springer över några mossar. Stämplar första gången på den lilla höjden mitt i mossen som jag skall återvända till 2 gånger till. I något skede under första slingan kollar jag på kontrollangivelsen, 3.8km??? Det betyder ju att sista slingan kommer att vara över halva banan!! Ojojoj...
5-6
Ner för backen, runda en höjd 50m, snedda ut över en mosse, hoppar över två diken och fortsätter på skrå i högersluttningen av en liten höjd in till kontrollen. Nu är jag inte ensam längre, tror det är Tuomo Laine som stämplar strax bakom mej.
6-7
Det är bara att harva vidare, det kommer en stigning till, har tappat räkningen nu. Ner i sluttningen, längst ut på en liten höjd och in mot kontrollen, håller dock aningen sned kurs och har svårt att tolka terrängen, hamnar ca 70m från kontrollen i ett stenfält. Vänder blicken uppåt och ser skärmen i backen.
7-8
Sista kontrollen på första slingan. Något bitter över två bommar på första slingan. Lätt kontroll i en sänka, sedan följer snitsling till kartbytet. Hinner just se nästa start springa iväg, en halvtimme har runnit redan. In via den egna flaskan med sportdryck, spiller en portion maxim gel över fingrarna, får i mej en portion och sparar den sista till nästa varv...
8-9
Med kladdiga fingrar är det lite småjobbigt att få kontroll på kartan till slinga 2. Kort bit vänster med väg, in via ett litet sandtag, längs sluttningen mot en mycket liten brant. Hittar säkert.
9-10
Flakt, över en mosse, några steg på väg, Peter Sundelin susar förbi i en klunga över vägen. Jag viker dock in och upp för nästa sluttning. Över och ner på andra sidan, kontrollen är en liten höjd efter en liten mosse, tar den noga.
10-11
Andra gången för dagen till kontroll 112.
11-12
Ner för backen, över vägen, upp för nästa sluttning, skall åt ett annat håll nu så jag får klättra betydligt mer denna gång. Hittar den lilla stenen bra. Resan fortsätter i ensamhetens tecken. Men farten är passlig och kroppen känns mycket bättre än under första slingan.
12-13
Litet nerför, över en smal mosse och upp mot 106 för andra gången idag.
13-14
Kommer längs sluttningen på två små mossar, den ena med en stor sten brevid, vet precis var jag är. Dock har jag för brått och viker av för brant ner i sluttningen och kommer på en sänka 60m från kontrollen. Är något osäker, det går sakta, tar mej frammåt. Nu är jag ovanför rätt sänka men det tar ännu en stund förrän jag får syn på kontrollen. f*n...
14-15
Jobbigare avstånd följer, uppåt, rundar en brant stupkantad sänka ovanom och får en ganska gemytlig löpsträcka fram till kontrollen.
15-16
Ner för sluttningen, här har jag återigen någon med mej men har inget behov av att kolla vem. Här någonstans hörs nästa startskott, en timme har förflutit. hittar kontrollen utan problem, den är inte svår.
16-17
Sista kontrollen på andra slingan. Bara att köra på.
17-18
Andra kartbytet, mera vätska och en gelportion till. In en kort bit med skogsvägen, över en liten sträckad höjd och upp i sluttningen, det går uppför ända till kontrollen.
18-19
Härlig fin sträcka, brant sluttning på vänster sida, större mosse på höger sida, perfekt mitt emellan, här njuuuter jag max!!
19-20
Brant åt höger ut från kontrollen, över mossen, ner för backen, över vägen och upp för nästa backe för tredje gången. Ner mot en sten, blir dock litet osäker, Fröbergs röst ropar någonstans ifrån att jag skall fortsätta. Ner till stenen och stämpling, här möter jag någon okänd kille som tidigare sprang förbi mej ut från kartbytet. Han har varit för långt ner i sluttningen.
20-21
Tacksam över Frölles hjälp fortsätter jag längs sluttningen mot nästa kontroll, fast besluten över att möta upp med honom.
21-22
Sista gången mot branten och 112. Sluter upp med Frölle här och konstaterar att vi till två följande har samma kontroller.
22-23
Ner för backen än en gång och över vägen och upp på andra sidan. Skall nu ner till stenen jag kom till då jag skulle till fyran. Hittar kontrollen bra, men Fröberg håller på att stanna vid sänkan 30m för tidigt, båda koderna slutade ju med 3. Då vi är vid denna kontroll passerar Muukkonen, han är vid första kontrollen på sista slingan, vi ligger en bit efter. Han ser lugn och samlad ut.
23-24
Vi fortsätter upp mot den lilla höjden bland mossarna, för tredje och sista gången. Här skiljs dock våra vägar åt. Med hopp om att åter sluta upp inför sista slingan fortsätter vi åt var sitt håll.
24-25
Jag har en synkkä gaffling nu, låter dock inte detta påverka. Ner för sluttningen, över en mosse, hoppar över 3 diken och fortsätter upp för sluttningen på andra sidan. Tar det lugnt och försiktigt här. Kommer lite för långt åt höger men har full koll och korrigerar.
25-26
Kort sträcka, längs backen, tar det noga.
26-27
Ner för backen och en härlig lättlöpt sträcka mot nästa kontroll. En brant i en sluttning som går bra.
27-28
För sista gången mot sänkan som varit sista kontroll på alla korta slingor.
28-29
Sista kartbytet, de korta slingorna är över, men mer än hälften kvar ännu. Här är det några fler löpare tillsammans. Jag tar det mycket lugnt vid min egna flaska, tömmer den, det var ca hälften kvar, och tar min första squeezy med koffein. Har ännu inte rört flaskorna i det egna vätskebältet jag släpar på.
Sista slingan, först nu börjar det på allvar! Första kontrollen är mentalt och löpmässigt ganska slitsam medan orienteringsmässigt ganska enkel. Här är vi en större klunga och Fröberg ansluter också.
29-30
Ett riktigt shockavstånd. Ner, över en mosse, upp för en sluttning, mera mosse och sedan svag stigning en lång bit innan kontrollen skall letas fram i en vag sluttning.
30-31
Kort sträcka genom mossa och grönt och ris. Vi har anslutit med totalt 3 killar från Pellon Ponsi och i en såpass stor klunga behöver man själv inte fundera mycket på orienteringen, är dessutom ganska borta så tacksamt är det andra som hittar till kontrollen genom all grönska.
31-32
Kort sträcka genom mera grönt och väta. Vätskekontroll dessutom, knäpper en till squeezy med koffein här.
32-33
Lätt sträcka där man inte behöver fundera mycket, uppför en liten sluttningen och längs med en prickad linje in till kontrollen. Mitt på denna sträcka kommer min första varning. Lyfter benet högt för att få upp foten på en liggande trädstamm och det naffsar för första gången till litet i vänstra baklåret. Inget farligt men ändå en liten förvarning, hädanefter ganska noga med hur jag lyfter fötterna.
33-34
Dagens bästa kontrollsträcka, ca 5km fågelvägen. Jag och Fröberg är nu ensamma med vårt vägval, för att mentalt slippa ifrån litet kör vi upp på backen ganska nära 30e kontrollen, och ner på andra sidan till närmaste väg. Sedan kör vi runt med väg hela vägen till en liten stig som vike in strax och går tätt förbi följande kontroll. Ungefär halvvägs på avståndet kommer vi förbi en vätskekontroll och min tredje squeezy slinker ner.
Påväg in mot kontrollen springer mitt i sluttningen genom en grop med en kontroll, här tänkte Frölle återigen vika av alltför tidigt mot nästa. Ett tecken på att det börjar bli tungt, för vi är i början av en brant sluttning och vår kontroll är längst nere..
Såhär i efterhand borde man gått vänsterom men det är sak samma, jag sprang ju inte för seger utan för en stabil prestation. Efter denna monstersträcka är målet närmare än någonsin.
34-35
Nu kommer en riktigt härlig sluttning då vi skall upp tillbaka. Skämtsamt undrar jag med vilken steglängd Muukkonen flygit upp för denna backe.. Frölle får nu problem med krampande lår och uppför backen går jag ifrån honom. Dock får jag själv också vara försiktig för dom egna kramperna är nog itne alltför långt borta. Uppe på backen kommer åter löpsteget fram, men kontrollen är svår, en liten krok senare stämplar jag samtidigt med Olli-Jussi Korpinen.
35-36
Baklårsfarligt avstånd, sluttar nedför men ut över ett grönsträckat hygge. Är smått osäker stundom men tar ändå kontrollen säkert.
36-37
Bestämde mej för att runda högerom. Stannar dock vid vätskestationen, tar min fjärde squeezy, Korpinen springer förbi medan jag dricket, enligt mej ett stort misstag. Straxt efteråt på vägen måste han stanna medan jag fortsätter i "rask" takt med "pigga" ben. En liten sluttning uppför och in i risig skog. Nu är krampen nära, går genom grönt och ut på en mosse, nu krampar det lite lätt på insidan av framlåren för varje steg.. Kul! Jag springer dock oberörd vidare och tar kontrollen i lugn men säker takt.
37-38
Härlig längre sträcka som jag kollat in tidigare. Ner till vägen, till slutet av vägen, kortaste sträckan över mossen och upp på nästa väg. Den senaste vätskan och gelen har tagits upp i kroppen perfekt, inga kramper nu heller. Härliga tider! Rundar med väg för att kunna utnyttja 3 vätskestationer på raken. Femte och sista squeezyn klämdes vid stationen. Viker in mot skogen från den tredje stationen men blir tvungen att gå uppför för att undvika kramp. Plockar fram löpsteget genast backen jämnat ut sej något. Ganska knepig kontroll men tar den bra.
38-39
Nedför, flera löpare runt omkring mej, men dom är slut, kämpar bara för att ta sej till mål, medan jag har bestämt mej för att lämna dom bakom mej. Det blir en liten krok till denna kontroll, branten är mycket liten och vi kommer några meter för långt. Ingen fara!
39-40
Längs sluttningen, över en mosse och in till stenen. Ett antal löpare bakom mej, men dom hålls där, jag känner mej "urstark" nu!
40-41
Mera uppför, härligt! Springer uppför längs en mosse och sneddar in till kontrollen via en annan mosse. Ser ingen annan med gul nummerlapp i närheten.
41-42
Susar rakt ner till vägen, en bit längs vägen, hittar en vätskekontroll som inte är ämnad för mej men vakten tycker jag skall ta en mugg vatten i alla fall, tacksam över vätskan samlar jag mej för the last dash to the finishing line! Ner för sluttningen till en bor över diket. Upp längs hygget till kontrollen.
42-43
The end is near, I'm full of fear! Kastar en blick över axeln, ingen där. Jagar ändå på, härlig sträcka, hälften bra, hälften grönt och småjäkligt.
43-44
Pressar mej själv genom blötmossen och över diket mot sista kontrollen. En snabb blick över axeln, inga gula nummerlappar..
44-Mål
Ännu några blickar över axeln, drar ut på steget och springer med ett lätt steg över mållinjen. En sista stämpling och vårens äventyr är över!
Dock kommer ju ett mörkt moln på min klara himmel, då jag får mellantiderna i handen ser jag till min besvikelse att Beckis gått i mål endast 2 minuter tidigare... Oj jävlar vad jag hade sprungit om jag hade sett honom någonstans på slutet!! Nåväl, nästa år!
Pigg, glad och överlycklig är jag i mål på en fin 30e placering drygt 59min efter segrande Petteri Muukkonen. Det största orosmolnet, orkar jag runt, är skingrat! Jag är mer än nöjd med dagen!
Och som en fin bonus, jag har aldrig känt mej såhär pigg efter en ultralång distans. Fantastiskt!
/JJ
söndag 22 maj 2011
FM Ultralång 2011 med sadistbanläggare - Via Dolorosa
Har skrivit reseskildring för Ultralång till en av de andra toppidrottsklubbarna jag samarbetar med, Rapalan Kunto. Tyvärr är detta äkta sannfinländare så det går på det andra inhemska språket. Kopierar dock in den finska texten rakt av från deras hemsida för är för lat att skriva en gång till. Karlå som kommer att springa nästa år behöver ju inte vara orolig för att han skall drabbas av några av problemen i berättelsen för han är ju en vältränad kille.
Nöyrin mielen aloitettiin perjantaina matka kohti Joensuulle. Olin tehnyt kaikki viimeisen päälle ja ottanut melkein koko päivä vapaa että pääsee sinne hyvässä ajassa. Myös Villen mahtava menestyminen viime viikonlopun ja AM pronssi erikoispitkämatkalla oli inspiroinut, jos Ville pystyy niin minä pystyy. Saavun hotellille vähän ennen kello kuusi ja meni 15 min hölkkäilemään ja sitten ruoalle. Herätys kello kahdeksan ja käsittämätön jono aamupalalle. Tuli melkein kiire ja 5 min myöhästyy minuuttiaikataululle kun piti mennä hotellista. Ajettiin 80km keskelle metsään metsäautotien kautta ja jos ei ennen ole ymmärretty niin varmasti silloin ainakin joka mies ymmärsi että tämä on aika kaukana joku huvipuistokikkailusta. Ratamestarin lausunnon mukaan viimeiset joka asunut kisakartalla oli jotain venäläiset desantit.
Verryttelee aika vähän koska on hyvä säästä voimat ja usein letka menee alussa lämmittelyvauhti.
K-1
Pääsee hyvin mukana ja hyppää Hernelahden takana ensimmäinen pois polusta. Rento vauhti mennään ja kaikki varmasti katsonut kuinka pitkä matka on. Leiman kolmantena ykkösrastilla Kiril Nikolov ja Hernelahden takana, joko nyt jaetaan ne mitalit?
1-2
Fabritus juoksee ohi eli sijoitus tippuu yks. Me neljä olimme jopa vähän irti mutta pummaa rasti 10 sek niin muut tulee mukana.
2-3
Paljon porukka rastilla m.m ratamestari itse joten se viittaa että tästä taas hajonnat.
3-4
Paha nousu ja onneksi kaikki kävelee, sitten ryhmä hajoaa kuten odotin. Leiman kolmantena vielä täällä, Nikolov vähän irti ja sitten Anttolan Järppinen, mies joka en ole nähnyt ennen.
4-5
Taas paha nousu ja vielä suolla, näillä on hauska juosta parin tunnin päästä.
5-6
Porukka hajoaa jo taas, mitä se Martomaa nyt yrittää? Ainoa joka tulee minun kanssa on se Järppinen ja Hiisin Pohjola. Sujuvasti Järppinen vetää ja vielä seurataan rennosti.
6-7
Aika vaikea rasti, ne muu me vähän liikaa oikealle mutta näen rasti ja huutaa he mukana, ei vielä tässä vaiheessa yritetään ratkaista kisa.
7-8
Ensimmäinen lenkin viimeinen rasti ja ensimmäinen kerta juostaan kova. Sija kymmenen ja 1:19 kärjestä, hyvä alku. Enää vään 22km maaliin, ja ei vielä tunnu missään. Femmanin H20 pojat huutavat kiltisti että kärjessä mennään.
8-9
Suuri letka olimme kartanvaihdossa mutta heti porukka hajoaa. Vaan Pohjola minun kanssa ja seurataan kiltisti ja säästää voimat, nyt alkaa kuitenkin vauhti nousta vähän. Myös pari vuonna sitten pronssi ottanut Fabritus tulee mukana rastilla.
9-10
Aika paha rinnerasti mutta otamme rasti tarkasti.
10-11
Sinne se sama keskusrasti taas, muu porukka tulee mukana ja vauhti nousee, Nikolov juoksee ohi kun hullu.
11-12
Vielä kerran se sama paha nousu mutta vielä jaksatan hyvä, olemmeko me menneet jo 6 km.. Pohjolan ja Kangasalan Mikko Sipilä kanssa mennään.
12-13
Pitkä nousu taas samalle rastille joka oli myös ykköslenkillä.
13-14
Hajonnat iskee vielä kerran ja vaan se Järppinen taas minun kanssa. Yli pitkä suo ja rastille yllätys: nousu. Joka alkaa ne radan nousut jo olla juostu?
14-15
Järrpinen menee ohi rasti ja minä löydän se. Huutaa kuitenkin hän mukana koska ei vielä tässä vaiheessa yritetään ratkaista kisa, malttia malttia.
15-16
Pitkä väli ja menen ensin ja yhtäkkiä olen itse, mitä hän se nyt yrittää ja ottaa oma reitinvalinta. Ensimmäinen kerta tänään jouduin suunnistamaan yksin ja se menee hyvin ja jopa lisätään vauhtia, rastilla kuitenkin tulemme samaan aikaan.
16-17
Viimeinen väli ennen kartanvaihto, juoksu kulkee mainosti ja takana 8km. Enää vaan 18, joko pian ruvetaan juosta kisa? Hyvin mukana vielä kärjen tuntumassa, ottiko siellä joku Lakanen kartta vähän ennen minua.
17-18
Suuri letka mutta vielä hajoaa ja olen yksin minun hajonnassa. Martomaa kirjoitti että joka tulee joskus juoksemaan yksin ja tässä on näköjään se vaihe nyt. Otetaan rasti hyvin.
18-19
Katsoo taakse ja ihan tyhjä metsä. Vetää aluksi vähän vinoon mutta korjaantuu. Sitten saa avokallio alle ja juoksu lähtee rullaamaan kovaa rastille.
19-20
Risukon yli sitten suo ja nousu. Sitten vaikea rinnerasti kivi ja yritetään mennä tarkasti. Mennään kuitenkin liikaa oikealla ja päivän ensimmäinen pummi on tosiasia. Nopeasti kuitenkin selvitetään homma ja rastilla saman aikaan kun Terän Joensuu. Onhan se mies saanut plaketti viime vuonaa niin vielä mennään hyvä.
20-21
Otetaan geeli ja luotan Joensuun suunnistus tässä välissä.
21-22
Viimeinen kerta keskusrastille, ja myös ensimmäinen kerta kun ei o muu porukka siellä. Hajonnat alkaa tehdä tehtävänsä.
22-23
Vielä viimeinen kerta se paha nousu tuo rastin jälkeen ja mitä nyt, alkaa jo tuntua paha tässä vaiheessa? Huono merkki mutta nousun jälkeen se on kun normaali, Joensuu kuitenkin karkasi nousussa.
23-24
Nousu se kun jatkaa ja vielä jotain hienot suot, nyt on tiukalla.
24-25
Joensuu toinen hajonta ja jää vielä kerran itse. Tosi paha rasti ja menee hitaasti, vähän piti pysähtyä mutta saa se hyvin.
25-26
Taas se Järppinen tulee mukana, kuka tämä kaveri oikein on? Aika paha väli yli pari notkot missä pahat jyrkänteet ja vielä jotain vihreä. Rasti rinteessä ja siellä on vihreä. Järppinen menee ohi rasti mutta nyt en huutaa mitään, joko ratkaisun paikka?
26-27
Lisätään vauhti koska haluaan mukana niin hyvässä porukassa kun mahdollista kun viimeinen putkilenkki pian alkaa. Tuntuu hyvältä mutta on alamäki ja avoin maasto.
27-28
Viimeinen rasti, ja onneksi aika suuri ryhmä tulee sinne muilta hajonnasta. Hyvä nyt vaan mukana niin kauan kun vaan mahdollista. Tarkistan miehet ja heti tiedän tasantarkka että tämä on se letka missä ne viimeiset plaketit jaetaan eli just siellä missä haluan olla. Siellä on Huttunen, Saramäki, Joensuu, Koistinen, Stenlund, Pohjola ja vielä se Järppinen juossut meitä kiinni. Ottaa viimeinen kartta ja katsotaan heti että on se aikamoinen.
28-29
Puoli väli mukana letkassa mutta ei enää se paras olo mutta on päättänyt taistella. Juostaan märällä suolla ja PAM, yhtäkkiä molemmat takareidet kramppaa. Yritetään silti mukana mutta Martomaan huumoritaju ei loppunut keskeen ja ylämäessä ei o enää mitään mahdollisuus seurata. On kuitenkin se toivo että krampit loppuisi yhtä nopeasti kuin ne tulivat ja tasaisessa alueessa pystyyn juosta vähän paremmin, rastilla on vielä näköetäisyys letkalle.
29-30
Jumalauta mitä rastiväli. Suon yli, mäki, vihreä notko ja 700m pitkä nousu rastille. Ajaa vinoon ja päivän ensimmäinen suuri pummi, jotain 2-3min ainakin. Ja ei tunnu hyvä juosta lainkaan. Katsotaan jos on vielä paljon jäljellä ja sitä se o..
30-31
Paha rasti vihreässä rinteessä, vielä pummaa 1 min. Päättää että näin en voi jatkaa koska silloin en pääse maaliin. Petteri Huikko saa kiinni rastilla ja yritän mukana
31-32
Lyhyt väli ja pysyy mukana
32-33
Pistää kävelyksi nousussa ja krampit iskee aika kovasti. Vielä tasaisessa alueessa kävelee vähän mutta sitten ruvetaan hölkkäilemään tai ainakin jotain sinnepäin.
33-34
Ensiksi ruvetaan nauraa kun näkee se väli, onko se vaan jotain 6kilomtrinen kikkailu.. Kun en pysty juoksemaan kunnolla metsällä miettii että ehkä pystyy vähän paremmin tiellä eli kierrän tieltä niin paljon kun mahdollista. Kun vihdoin pääsee tiellä paljon tuskan jälkeen juoksen kyllä koko tiepätkä! Tien jälkeen paha ojanylitys ja en tiedä kuinka sitä pääsen yli. Hypätä en pysty niin kävelen yli mutta vaikeuksia päästä ylös ojasta ja tässä vaiheessa iskee jotain uusi mielenkiintoiset krampit etureiden sisäpuolessa. Vielä tässä vaiheessa pystyy naurata touhusta ja mietti että se ehkä tulee paremman tasapaino juoksulle jos sekä taka- että etureidet kramppaa. Juomarastilla seisoo Jere Pajunen joka on keskeyttänyt ja pystyn hyvin lukemaan hänen ajatuksia: Voi että jos ei sööreteljen mies on tuskassa. Hyppää pois tieltä ja Vapan yks veli tulee ohi, juoksee.
34-35
Lyhyt 200m väli ja Martomaa on sinne pistänyt 40m nousu, kaatuu ylämäessä ja en melkein pääse ylös ja sama ajatuksia kun Tölkkö Andorran vertical running kisassa: Miks tällaista tee? Miettii myös jos se Martomaa ihan oikeasti on sadisti ja jopa ruvettaan miettimän sitä kielletty ajatus: Joko tässä vaiheessa on hyvä keskeyttää? Niiden ajatuksen kanssa kävely on se verran reipas että kävelen ohi rasti ja saa 10m lisänousu ja silmät alkaa pyöriskellä ja päässä alkaa olla vaan pimeä. Käännän ja juoksen mutta ohi rasti, katso ylös ja siellä se on. Rastilla tulee muu porukka niin näköjään ei o viimeisenä, kato se on Huikko joka jo ohitti kerran. Kyllä mä aavisti että hän oli ylivauhti päällä kun juoksi ylimäessä..
35-36
Alamäki niin juoksee peesissä, tämä rastivälillä oli hyvä Flow päälle.
36-37
Alas juomarastille, en vielä juomarastityöskentely kun Holm Sisäsuomen rastipäivällä jossa 30 asteen helteessä joi 14 kupit ja heitti 2 yli, mutta alkaa olla lähellä. Juomarastin jälkeen on mäki Louhivaara, ja kuten päivän teema on ollut niin tietysti jatketaan ja kiivetään se yli ja rasti sen takana. Laihelan Lujan yösuunnistuksen taikuri Nyystilä tulee vastaan, äärimmäisen keskittynyt ja tarkastaan se suunnistustyöskentely kuinka se voi sujua parhaimmillaan. Kun vihdoin päässyt ylös yritetään keksiä sellainen tapa että juostaan 10 askelet ja sitten palautellaan vähän ja taas juostaan 10 askelet. Toimii silloin kun se on hyvä pohja alle.
37-38
Nyt minun huumoritaju kadonnut kauan sitten niin ei enää pysty naurata kun näkee tällaisen väli mutta tuli mielen istua alas ja itkeä. Ensiksi suo pari sata metriä, sitten 75 metriä nousu hakkuaukossa. En jaksaa kävellä yhtäjaksoisesti niin pysäyttää ja katsoo taakse pari kertaa, ei kukaan näe. Miettii mitä tapahtunut Jernille kun ei koskaan ohita, ei vaan minä joka olen Via Dolorosa päivä? Kun vihdoin pääsee ylös saa hieno avokallioalue alle ja juoksen. Ainakin rastit löytyy aika nopeasti muuten se tulisi aikamoinen reissu.
38-39
Katsoo että ei o enää paljon jäljellä, kuitenkin ei vielä usko että pääsee läpi. Rastille on alamäki niin juoksen koko väli.
39-40
Tasainen väli, juoksen pari askelet ja sitten vähän palauttaa. Liima rasti kun Wehlin parhaimmillaan.
40-41
Ja-has melkein maalissa mutta en näköjään voi vetää rata suoraan sinne niin vielä kerran kääntää ylöspäin. Aika paha väli ja päässä niin sumussa että ei näy karta kerran koko välissä mutta onneksi kompassi neula näkee ja kävelen suoraan rastille. Yks Vaajakosken Terän H50 juoksija mentiin ohi kevyellä askeleella nousussa mutta etsii rasti liikaa oikealle. Huutaa hänelle jos on rasti 61 ja vastaus myönteinen. Odottaa rastille ja näyttää häntä sinne ja hän kiittää paljon avusta.
41-42
Alle kilometri maaliin ja vaan helpot rastit. Miettii että nyt isketään! Alamäki ja juoksee aika paljon, kun tulee polulle näkyy yks juomarasti joka ei o kartalle mutta menen sinne ja on kyltti: vaan väliaikasarjoille. Juomamies on kuitenkin kiltti ja antaa minulle lupaa juoda. Juo neljä lasit ja heittä kaks päälle ja nyt pitäisi kyllä jaksaa viimeiset 700m! Suo ja juoksen, sitten tulee ojanylitys ja jouduin pysäyttämään. Yrittää hyppää, jää ojan keskellä, jää kiinni. Yrittää ylös ja krampit iskee. Saa oksa kiinni ja vetää itse ylös. Heti sen jälkeen pistää taas juoksuun.
42-43
Toiseksi viimeinen väli. Viimeinen juomarastin energiat jo hävinnyt. Pystyin kuitenkin juoksemaan melkein puoli rastiväli
43-44
Suo koko väli. Ei mitään mahdollisuus juosta.
44-Maali
Nyt kaikki irti. Tunnettu hyvä kirimies Hölsö ohittaa loppuviitoituksella, tuo mies jopa minä jättänyt maakuntaviestin kirikamppailussa joskus. 30 sek välissä jään 22sek. Viimeisessä 14km putkiosuus kun varsinainen kisa alkaa jäin 35 min se ryhmälle joiden kanssa menin ulos. Ja joskus on elänyt siitä mielikuvassa että erikoispitkä kisamuoto sopii minulle.
Maali-Auto
Makaa 10min Femmanin leirissä ja joku kysyy jos olen vielä elossa. Katsoo kello ja yhtäkkiä huomaa että alkaa olla kiire lentokenttään, en ollut suunnitellut olla ulos näin kauan, nyt ei enää aika käydä suihkussa edes. Kamat kasaan ja ensiksi ostamaan jotain energia kahvilasta: 2 kpl 0,5l kokispullot, yks munkki yks kismet ja yks suklaapatukka. Kävelleen autolle ja syö munkki, juo heti perään yks cokispullo. Heti sen jälkeen syö se Kismet ja juo toinen cokispullo. Tuli huono olo ja säästän se suklaapatukka. Kävelen ja kävelen ja ei koskaan se auto tulee, rupeen mietti että olisiko se näin kaukana. 20 min kävellyt kun viimeinen auto rivissä, voi perhana! Katsoo kello, 55min päästä pitäisi viimeistään olla siellä. Ruvetaan hölkkäämään takaisin mutta krampit iskee ja pistää kävelyksi. Yks auto pysähtyy ja kysy jos haluan tulla kyydistä. Sopii mainiosti, Einari Heinäahon isäukko se oli ja sanon että ongelmat löytää auto ja kone pian menee. Auto löytyy, vaihtaa kuivat vaatteet nopeasti päälle ja hyppää autoon. Avaimen ei toimi millään ja en saa pois rattilukko. Perhana, tuo oli avaimen omalle autolle, taas meni minuutti hukkaan. 80km lentokentälle ja 40min ja paljon suunnistajat törpesi tietä, tuliko siellä tehnyt jollain sortin maailmanennätys. Lentokentälle saapuu 40min ennen kone lähtee ja 1.4 litrasinen Punton huippunopeus todettiin oleva 163km/h.
Analyysi ja peilinkatsominen aika
Kun tehtiin tämän vuoden kisasuunnitelma oli laittanut numero 1 ennen tämä kisa henkilökohtaisten kisojen puolessa. Sen vuoksi että olen aina juossut paras yhteislähdössä ja myös erikoispitkä joskus mennyt hyvin. Kuitenkin ei o vielä SM erikoispitkällä juossut hyvin vaikka ei o niin paljon kertoja ollut mukana mutta usein nämä loppusyksyn erikoispitkät on mennyt hyvin (on kaikenlaisia hienoja Hervoton, Nenänvalkaisu, SNOn Novemberkåsan jne). Esim SNOn erikoispitkä kisa on molemmat kerrat mennyt hyvin ja siellä taistellut hyvien suunnistajien vastaan loppuun asti. Jos vertaa SM ja tavallinen erikoispitkä se o kuitenkin yks iso ero, SM erikoispitkä on 26km kun tavallinen erikoispitkä on jotain 18km korkeintaan 20km. Voi olla että se viimeinen 40min alkaa olla liikaa minulle. Tämä kerta se olisi ollut suht koht hyvä juoksu jos maali 18km kohdalla. Puoliväliin asti oli seurannut suunnitelma 100 % ja tehnyt sellainen juoksu joka pystyyn ja vielä siellä vaiheessa taisteltiin ihan mukavasta sijasta.
Myös loppusyksyn erikoispitkät niin siellä on aika kylmä sää ja silloin ei o tämä nesteytysongelma.
Toinen syy tiedän kyllä olevan tämä tiivis kevätkausi ruotsilla ja kisat ollut joka viikonloppu nyt ja pari kuukausia ja vielä jotain kisat keskellä viikolla usein. Tiesin että en tule juoksemaan 10milan ykkösjoukkueessa tänä vuonna mutta haluaisin kuitenkin juosta hyvä katsastuksia ja sen vuoksi harjoittelu on jäänyt aika vähin ja viikot on eniten mennyt palauttamaan / saada kunto esiin seuraavalle viikonlopulle. Se on onnistunut ja koko kevään mennyt hyvin ja juossut melkein samassa tasossa kun ykkösjoukkueen gossit. Luulen että jos haluaa juosta hyvin erikoispitkällä pitäisi keväällä harjoitella aika paljon pitkät lenkit maastossa reippaalla vauhdilla ja jättää jotkut kisat väliin. Kuitenkin sitä olen vuosien varrella oppinut että joka vuosi suunnitelma että ehkä tämä vuonna kisaillaan vähän vähemmän mutta tiedän että se ei koskaan tule tapahtumaan, viikonloppuna minun ainoa oikea paikka on suunnistuskisapaikoilla. Ja juoksee kyllä se Muukkonen 2 kisat joku viikonloppu niin ei se sitä on kiinni. Mutta jokaisessa kisassa ei voi olla sataset lasissa liikkeellä kuten se on ollut minulle tämä keväänä. Ehdinkö käydään kerran pitkällä lenkille sen jälkeen kun peruskuntokausi loppui.
Nyt pitää miettiä ”uran” jatkoa jos vielä jatkaa Kortesjärven asti. Kai se paras olisi lopettaa koko tämä touhu kun on suuret asuntolainat ja tämä homma vaan vie rahat. Ville kuitenkin luvannut että Rapalan ensimmäinen leiri Kortesjärvellä on heinäkuussa koska Rapalan pojat ei jättää mitään sattumalle, ja ennen sitä on tehtävä päätös.
/beckis
Nöyrin mielen aloitettiin perjantaina matka kohti Joensuulle. Olin tehnyt kaikki viimeisen päälle ja ottanut melkein koko päivä vapaa että pääsee sinne hyvässä ajassa. Myös Villen mahtava menestyminen viime viikonlopun ja AM pronssi erikoispitkämatkalla oli inspiroinut, jos Ville pystyy niin minä pystyy. Saavun hotellille vähän ennen kello kuusi ja meni 15 min hölkkäilemään ja sitten ruoalle. Herätys kello kahdeksan ja käsittämätön jono aamupalalle. Tuli melkein kiire ja 5 min myöhästyy minuuttiaikataululle kun piti mennä hotellista. Ajettiin 80km keskelle metsään metsäautotien kautta ja jos ei ennen ole ymmärretty niin varmasti silloin ainakin joka mies ymmärsi että tämä on aika kaukana joku huvipuistokikkailusta. Ratamestarin lausunnon mukaan viimeiset joka asunut kisakartalla oli jotain venäläiset desantit.
Verryttelee aika vähän koska on hyvä säästä voimat ja usein letka menee alussa lämmittelyvauhti.
K-1
Pääsee hyvin mukana ja hyppää Hernelahden takana ensimmäinen pois polusta. Rento vauhti mennään ja kaikki varmasti katsonut kuinka pitkä matka on. Leiman kolmantena ykkösrastilla Kiril Nikolov ja Hernelahden takana, joko nyt jaetaan ne mitalit?
1-2
Fabritus juoksee ohi eli sijoitus tippuu yks. Me neljä olimme jopa vähän irti mutta pummaa rasti 10 sek niin muut tulee mukana.
2-3
Paljon porukka rastilla m.m ratamestari itse joten se viittaa että tästä taas hajonnat.
3-4
Paha nousu ja onneksi kaikki kävelee, sitten ryhmä hajoaa kuten odotin. Leiman kolmantena vielä täällä, Nikolov vähän irti ja sitten Anttolan Järppinen, mies joka en ole nähnyt ennen.
4-5
Taas paha nousu ja vielä suolla, näillä on hauska juosta parin tunnin päästä.
5-6
Porukka hajoaa jo taas, mitä se Martomaa nyt yrittää? Ainoa joka tulee minun kanssa on se Järppinen ja Hiisin Pohjola. Sujuvasti Järppinen vetää ja vielä seurataan rennosti.
6-7
Aika vaikea rasti, ne muu me vähän liikaa oikealle mutta näen rasti ja huutaa he mukana, ei vielä tässä vaiheessa yritetään ratkaista kisa.
7-8
Ensimmäinen lenkin viimeinen rasti ja ensimmäinen kerta juostaan kova. Sija kymmenen ja 1:19 kärjestä, hyvä alku. Enää vään 22km maaliin, ja ei vielä tunnu missään. Femmanin H20 pojat huutavat kiltisti että kärjessä mennään.
8-9
Suuri letka olimme kartanvaihdossa mutta heti porukka hajoaa. Vaan Pohjola minun kanssa ja seurataan kiltisti ja säästää voimat, nyt alkaa kuitenkin vauhti nousta vähän. Myös pari vuonna sitten pronssi ottanut Fabritus tulee mukana rastilla.
9-10
Aika paha rinnerasti mutta otamme rasti tarkasti.
10-11
Sinne se sama keskusrasti taas, muu porukka tulee mukana ja vauhti nousee, Nikolov juoksee ohi kun hullu.
11-12
Vielä kerran se sama paha nousu mutta vielä jaksatan hyvä, olemmeko me menneet jo 6 km.. Pohjolan ja Kangasalan Mikko Sipilä kanssa mennään.
12-13
Pitkä nousu taas samalle rastille joka oli myös ykköslenkillä.
13-14
Hajonnat iskee vielä kerran ja vaan se Järppinen taas minun kanssa. Yli pitkä suo ja rastille yllätys: nousu. Joka alkaa ne radan nousut jo olla juostu?
14-15
Järrpinen menee ohi rasti ja minä löydän se. Huutaa kuitenkin hän mukana koska ei vielä tässä vaiheessa yritetään ratkaista kisa, malttia malttia.
15-16
Pitkä väli ja menen ensin ja yhtäkkiä olen itse, mitä hän se nyt yrittää ja ottaa oma reitinvalinta. Ensimmäinen kerta tänään jouduin suunnistamaan yksin ja se menee hyvin ja jopa lisätään vauhtia, rastilla kuitenkin tulemme samaan aikaan.
16-17
Viimeinen väli ennen kartanvaihto, juoksu kulkee mainosti ja takana 8km. Enää vaan 18, joko pian ruvetaan juosta kisa? Hyvin mukana vielä kärjen tuntumassa, ottiko siellä joku Lakanen kartta vähän ennen minua.
17-18
Suuri letka mutta vielä hajoaa ja olen yksin minun hajonnassa. Martomaa kirjoitti että joka tulee joskus juoksemaan yksin ja tässä on näköjään se vaihe nyt. Otetaan rasti hyvin.
18-19
Katsoo taakse ja ihan tyhjä metsä. Vetää aluksi vähän vinoon mutta korjaantuu. Sitten saa avokallio alle ja juoksu lähtee rullaamaan kovaa rastille.
19-20
Risukon yli sitten suo ja nousu. Sitten vaikea rinnerasti kivi ja yritetään mennä tarkasti. Mennään kuitenkin liikaa oikealla ja päivän ensimmäinen pummi on tosiasia. Nopeasti kuitenkin selvitetään homma ja rastilla saman aikaan kun Terän Joensuu. Onhan se mies saanut plaketti viime vuonaa niin vielä mennään hyvä.
20-21
Otetaan geeli ja luotan Joensuun suunnistus tässä välissä.
21-22
Viimeinen kerta keskusrastille, ja myös ensimmäinen kerta kun ei o muu porukka siellä. Hajonnat alkaa tehdä tehtävänsä.
22-23
Vielä viimeinen kerta se paha nousu tuo rastin jälkeen ja mitä nyt, alkaa jo tuntua paha tässä vaiheessa? Huono merkki mutta nousun jälkeen se on kun normaali, Joensuu kuitenkin karkasi nousussa.
23-24
Nousu se kun jatkaa ja vielä jotain hienot suot, nyt on tiukalla.
24-25
Joensuu toinen hajonta ja jää vielä kerran itse. Tosi paha rasti ja menee hitaasti, vähän piti pysähtyä mutta saa se hyvin.
25-26
Taas se Järppinen tulee mukana, kuka tämä kaveri oikein on? Aika paha väli yli pari notkot missä pahat jyrkänteet ja vielä jotain vihreä. Rasti rinteessä ja siellä on vihreä. Järppinen menee ohi rasti mutta nyt en huutaa mitään, joko ratkaisun paikka?
26-27
Lisätään vauhti koska haluaan mukana niin hyvässä porukassa kun mahdollista kun viimeinen putkilenkki pian alkaa. Tuntuu hyvältä mutta on alamäki ja avoin maasto.
27-28
Viimeinen rasti, ja onneksi aika suuri ryhmä tulee sinne muilta hajonnasta. Hyvä nyt vaan mukana niin kauan kun vaan mahdollista. Tarkistan miehet ja heti tiedän tasantarkka että tämä on se letka missä ne viimeiset plaketit jaetaan eli just siellä missä haluan olla. Siellä on Huttunen, Saramäki, Joensuu, Koistinen, Stenlund, Pohjola ja vielä se Järppinen juossut meitä kiinni. Ottaa viimeinen kartta ja katsotaan heti että on se aikamoinen.
28-29
Puoli väli mukana letkassa mutta ei enää se paras olo mutta on päättänyt taistella. Juostaan märällä suolla ja PAM, yhtäkkiä molemmat takareidet kramppaa. Yritetään silti mukana mutta Martomaan huumoritaju ei loppunut keskeen ja ylämäessä ei o enää mitään mahdollisuus seurata. On kuitenkin se toivo että krampit loppuisi yhtä nopeasti kuin ne tulivat ja tasaisessa alueessa pystyyn juosta vähän paremmin, rastilla on vielä näköetäisyys letkalle.
29-30
Jumalauta mitä rastiväli. Suon yli, mäki, vihreä notko ja 700m pitkä nousu rastille. Ajaa vinoon ja päivän ensimmäinen suuri pummi, jotain 2-3min ainakin. Ja ei tunnu hyvä juosta lainkaan. Katsotaan jos on vielä paljon jäljellä ja sitä se o..
30-31
Paha rasti vihreässä rinteessä, vielä pummaa 1 min. Päättää että näin en voi jatkaa koska silloin en pääse maaliin. Petteri Huikko saa kiinni rastilla ja yritän mukana
31-32
Lyhyt väli ja pysyy mukana
32-33
Pistää kävelyksi nousussa ja krampit iskee aika kovasti. Vielä tasaisessa alueessa kävelee vähän mutta sitten ruvetaan hölkkäilemään tai ainakin jotain sinnepäin.
33-34
Ensiksi ruvetaan nauraa kun näkee se väli, onko se vaan jotain 6kilomtrinen kikkailu.. Kun en pysty juoksemaan kunnolla metsällä miettii että ehkä pystyy vähän paremmin tiellä eli kierrän tieltä niin paljon kun mahdollista. Kun vihdoin pääsee tiellä paljon tuskan jälkeen juoksen kyllä koko tiepätkä! Tien jälkeen paha ojanylitys ja en tiedä kuinka sitä pääsen yli. Hypätä en pysty niin kävelen yli mutta vaikeuksia päästä ylös ojasta ja tässä vaiheessa iskee jotain uusi mielenkiintoiset krampit etureiden sisäpuolessa. Vielä tässä vaiheessa pystyy naurata touhusta ja mietti että se ehkä tulee paremman tasapaino juoksulle jos sekä taka- että etureidet kramppaa. Juomarastilla seisoo Jere Pajunen joka on keskeyttänyt ja pystyn hyvin lukemaan hänen ajatuksia: Voi että jos ei sööreteljen mies on tuskassa. Hyppää pois tieltä ja Vapan yks veli tulee ohi, juoksee.
34-35
Lyhyt 200m väli ja Martomaa on sinne pistänyt 40m nousu, kaatuu ylämäessä ja en melkein pääse ylös ja sama ajatuksia kun Tölkkö Andorran vertical running kisassa: Miks tällaista tee? Miettii myös jos se Martomaa ihan oikeasti on sadisti ja jopa ruvettaan miettimän sitä kielletty ajatus: Joko tässä vaiheessa on hyvä keskeyttää? Niiden ajatuksen kanssa kävely on se verran reipas että kävelen ohi rasti ja saa 10m lisänousu ja silmät alkaa pyöriskellä ja päässä alkaa olla vaan pimeä. Käännän ja juoksen mutta ohi rasti, katso ylös ja siellä se on. Rastilla tulee muu porukka niin näköjään ei o viimeisenä, kato se on Huikko joka jo ohitti kerran. Kyllä mä aavisti että hän oli ylivauhti päällä kun juoksi ylimäessä..
35-36
Alamäki niin juoksee peesissä, tämä rastivälillä oli hyvä Flow päälle.
36-37
Alas juomarastille, en vielä juomarastityöskentely kun Holm Sisäsuomen rastipäivällä jossa 30 asteen helteessä joi 14 kupit ja heitti 2 yli, mutta alkaa olla lähellä. Juomarastin jälkeen on mäki Louhivaara, ja kuten päivän teema on ollut niin tietysti jatketaan ja kiivetään se yli ja rasti sen takana. Laihelan Lujan yösuunnistuksen taikuri Nyystilä tulee vastaan, äärimmäisen keskittynyt ja tarkastaan se suunnistustyöskentely kuinka se voi sujua parhaimmillaan. Kun vihdoin päässyt ylös yritetään keksiä sellainen tapa että juostaan 10 askelet ja sitten palautellaan vähän ja taas juostaan 10 askelet. Toimii silloin kun se on hyvä pohja alle.
37-38
Nyt minun huumoritaju kadonnut kauan sitten niin ei enää pysty naurata kun näkee tällaisen väli mutta tuli mielen istua alas ja itkeä. Ensiksi suo pari sata metriä, sitten 75 metriä nousu hakkuaukossa. En jaksaa kävellä yhtäjaksoisesti niin pysäyttää ja katsoo taakse pari kertaa, ei kukaan näe. Miettii mitä tapahtunut Jernille kun ei koskaan ohita, ei vaan minä joka olen Via Dolorosa päivä? Kun vihdoin pääsee ylös saa hieno avokallioalue alle ja juoksen. Ainakin rastit löytyy aika nopeasti muuten se tulisi aikamoinen reissu.
38-39
Katsoo että ei o enää paljon jäljellä, kuitenkin ei vielä usko että pääsee läpi. Rastille on alamäki niin juoksen koko väli.
39-40
Tasainen väli, juoksen pari askelet ja sitten vähän palauttaa. Liima rasti kun Wehlin parhaimmillaan.
40-41
Ja-has melkein maalissa mutta en näköjään voi vetää rata suoraan sinne niin vielä kerran kääntää ylöspäin. Aika paha väli ja päässä niin sumussa että ei näy karta kerran koko välissä mutta onneksi kompassi neula näkee ja kävelen suoraan rastille. Yks Vaajakosken Terän H50 juoksija mentiin ohi kevyellä askeleella nousussa mutta etsii rasti liikaa oikealle. Huutaa hänelle jos on rasti 61 ja vastaus myönteinen. Odottaa rastille ja näyttää häntä sinne ja hän kiittää paljon avusta.
41-42
Alle kilometri maaliin ja vaan helpot rastit. Miettii että nyt isketään! Alamäki ja juoksee aika paljon, kun tulee polulle näkyy yks juomarasti joka ei o kartalle mutta menen sinne ja on kyltti: vaan väliaikasarjoille. Juomamies on kuitenkin kiltti ja antaa minulle lupaa juoda. Juo neljä lasit ja heittä kaks päälle ja nyt pitäisi kyllä jaksaa viimeiset 700m! Suo ja juoksen, sitten tulee ojanylitys ja jouduin pysäyttämään. Yrittää hyppää, jää ojan keskellä, jää kiinni. Yrittää ylös ja krampit iskee. Saa oksa kiinni ja vetää itse ylös. Heti sen jälkeen pistää taas juoksuun.
42-43
Toiseksi viimeinen väli. Viimeinen juomarastin energiat jo hävinnyt. Pystyin kuitenkin juoksemaan melkein puoli rastiväli
43-44
Suo koko väli. Ei mitään mahdollisuus juosta.
44-Maali
Nyt kaikki irti. Tunnettu hyvä kirimies Hölsö ohittaa loppuviitoituksella, tuo mies jopa minä jättänyt maakuntaviestin kirikamppailussa joskus. 30 sek välissä jään 22sek. Viimeisessä 14km putkiosuus kun varsinainen kisa alkaa jäin 35 min se ryhmälle joiden kanssa menin ulos. Ja joskus on elänyt siitä mielikuvassa että erikoispitkä kisamuoto sopii minulle.
Maali-Auto
Makaa 10min Femmanin leirissä ja joku kysyy jos olen vielä elossa. Katsoo kello ja yhtäkkiä huomaa että alkaa olla kiire lentokenttään, en ollut suunnitellut olla ulos näin kauan, nyt ei enää aika käydä suihkussa edes. Kamat kasaan ja ensiksi ostamaan jotain energia kahvilasta: 2 kpl 0,5l kokispullot, yks munkki yks kismet ja yks suklaapatukka. Kävelleen autolle ja syö munkki, juo heti perään yks cokispullo. Heti sen jälkeen syö se Kismet ja juo toinen cokispullo. Tuli huono olo ja säästän se suklaapatukka. Kävelen ja kävelen ja ei koskaan se auto tulee, rupeen mietti että olisiko se näin kaukana. 20 min kävellyt kun viimeinen auto rivissä, voi perhana! Katsoo kello, 55min päästä pitäisi viimeistään olla siellä. Ruvetaan hölkkäämään takaisin mutta krampit iskee ja pistää kävelyksi. Yks auto pysähtyy ja kysy jos haluan tulla kyydistä. Sopii mainiosti, Einari Heinäahon isäukko se oli ja sanon että ongelmat löytää auto ja kone pian menee. Auto löytyy, vaihtaa kuivat vaatteet nopeasti päälle ja hyppää autoon. Avaimen ei toimi millään ja en saa pois rattilukko. Perhana, tuo oli avaimen omalle autolle, taas meni minuutti hukkaan. 80km lentokentälle ja 40min ja paljon suunnistajat törpesi tietä, tuliko siellä tehnyt jollain sortin maailmanennätys. Lentokentälle saapuu 40min ennen kone lähtee ja 1.4 litrasinen Punton huippunopeus todettiin oleva 163km/h.
Analyysi ja peilinkatsominen aika
Kun tehtiin tämän vuoden kisasuunnitelma oli laittanut numero 1 ennen tämä kisa henkilökohtaisten kisojen puolessa. Sen vuoksi että olen aina juossut paras yhteislähdössä ja myös erikoispitkä joskus mennyt hyvin. Kuitenkin ei o vielä SM erikoispitkällä juossut hyvin vaikka ei o niin paljon kertoja ollut mukana mutta usein nämä loppusyksyn erikoispitkät on mennyt hyvin (on kaikenlaisia hienoja Hervoton, Nenänvalkaisu, SNOn Novemberkåsan jne). Esim SNOn erikoispitkä kisa on molemmat kerrat mennyt hyvin ja siellä taistellut hyvien suunnistajien vastaan loppuun asti. Jos vertaa SM ja tavallinen erikoispitkä se o kuitenkin yks iso ero, SM erikoispitkä on 26km kun tavallinen erikoispitkä on jotain 18km korkeintaan 20km. Voi olla että se viimeinen 40min alkaa olla liikaa minulle. Tämä kerta se olisi ollut suht koht hyvä juoksu jos maali 18km kohdalla. Puoliväliin asti oli seurannut suunnitelma 100 % ja tehnyt sellainen juoksu joka pystyyn ja vielä siellä vaiheessa taisteltiin ihan mukavasta sijasta.
Myös loppusyksyn erikoispitkät niin siellä on aika kylmä sää ja silloin ei o tämä nesteytysongelma.
Toinen syy tiedän kyllä olevan tämä tiivis kevätkausi ruotsilla ja kisat ollut joka viikonloppu nyt ja pari kuukausia ja vielä jotain kisat keskellä viikolla usein. Tiesin että en tule juoksemaan 10milan ykkösjoukkueessa tänä vuonna mutta haluaisin kuitenkin juosta hyvä katsastuksia ja sen vuoksi harjoittelu on jäänyt aika vähin ja viikot on eniten mennyt palauttamaan / saada kunto esiin seuraavalle viikonlopulle. Se on onnistunut ja koko kevään mennyt hyvin ja juossut melkein samassa tasossa kun ykkösjoukkueen gossit. Luulen että jos haluaa juosta hyvin erikoispitkällä pitäisi keväällä harjoitella aika paljon pitkät lenkit maastossa reippaalla vauhdilla ja jättää jotkut kisat väliin. Kuitenkin sitä olen vuosien varrella oppinut että joka vuosi suunnitelma että ehkä tämä vuonna kisaillaan vähän vähemmän mutta tiedän että se ei koskaan tule tapahtumaan, viikonloppuna minun ainoa oikea paikka on suunnistuskisapaikoilla. Ja juoksee kyllä se Muukkonen 2 kisat joku viikonloppu niin ei se sitä on kiinni. Mutta jokaisessa kisassa ei voi olla sataset lasissa liikkeellä kuten se on ollut minulle tämä keväänä. Ehdinkö käydään kerran pitkällä lenkille sen jälkeen kun peruskuntokausi loppui.
Nyt pitää miettiä ”uran” jatkoa jos vielä jatkaa Kortesjärven asti. Kai se paras olisi lopettaa koko tämä touhu kun on suuret asuntolainat ja tämä homma vaan vie rahat. Ville kuitenkin luvannut että Rapalan ensimmäinen leiri Kortesjärvellä on heinäkuussa koska Rapalan pojat ei jättää mitään sattumalle, ja ennen sitä on tehtävä päätös.
/beckis
fredag 20 maj 2011
Karlå till Kortesjärvi 2012
Enligt obekräftade rykten skulle Femmans förmåga Mathias Karlå kunna tänka sej en satsning mot orienteringens ultralånga FM i Kortesjärvi 2012.
Denna orienteringsspecialist ligger just nu i ledd hårdträning inför drabbning i Oban i augusti i år. Endast tiden kan utvisa om nuvarande coachen, Jens Jern, skall få fortsatt förtroende fram till den 27 maj 2012.
Varken Karlå eller Jern har under förmiddagen kunnat nås för kommentar.
Denna orienteringsspecialist ligger just nu i ledd hårdträning inför drabbning i Oban i augusti i år. Endast tiden kan utvisa om nuvarande coachen, Jens Jern, skall få fortsatt förtroende fram till den 27 maj 2012.
Varken Karlå eller Jern har under förmiddagen kunnat nås för kommentar.
torsdag 19 maj 2011
Orientering-Gudens bottenlopp
Har just funderat över dagens skärmträff och bearbetat det som känns som säsongens värsta lopp. Hittade bortförklaringar i all oändlighet men det är som alla vet inte konstruktivt på något vis, utan man måste fokusera på det som går att ändra på. Så vad var det som gjorde att jag sprang så uselt idag?
Massage på onsdag eftermiddag så ikväll fungerade min löpning som ett nysmörjat lokomotiv. A-bana och full fart känns skönt, men tyvärr kan jag inte orientera i den hastigheten än. Borde ha cyklat till Skogsberget som jag ursprungligen tänkte och tagit en B-bana för att få en mera sansad start.
En klassiker att bomma 1:an, men att inte lära sig av första bommen utan ånga på full fart hela loppet tyder på att senaste tidens framgångar höjt självförtroendet onödigt mycket. Bommade 4:an ORDENTLIGT, felstämpling? (59 istf 56) på 7:an och småbommar hela vägen fram till 15 där jag bommade lite mera igen... Fint väder var det i alla fall! Nu är vi på botten igen och tar ny fart. Stretch och en ljum öl på så sjunker detta in som en lärdom och inte som en mental blockering.
//Mattis
Massage på onsdag eftermiddag så ikväll fungerade min löpning som ett nysmörjat lokomotiv. A-bana och full fart känns skönt, men tyvärr kan jag inte orientera i den hastigheten än. Borde ha cyklat till Skogsberget som jag ursprungligen tänkte och tagit en B-bana för att få en mera sansad start.
En klassiker att bomma 1:an, men att inte lära sig av första bommen utan ånga på full fart hela loppet tyder på att senaste tidens framgångar höjt självförtroendet onödigt mycket. Bommade 4:an ORDENTLIGT, felstämpling? (59 istf 56) på 7:an och småbommar hela vägen fram till 15 där jag bommade lite mera igen... Fint väder var det i alla fall! Nu är vi på botten igen och tar ny fart. Stretch och en ljum öl på så sjunker detta in som en lärdom och inte som en mental blockering.
//Mattis
tisdag 17 maj 2011
Med anledning av Beckis senaste inlägg och senaste skärmträffen
Inlägget började som en kommentar till föregående inlägg, men utvecklades till ett stand alone inlägg.
(Svar på kommentaren om Taiwans bidrag till tävlingarna): Härligt! Det betyder än mer spänning! Viktigt är nu att notera den senaste drabbningen, efter vilken vi fortfarande har en no-show med på listan.
Efter senaste skärmträff kan vi dra några slutsatser:
Dom intressanta
1) Kicken drar en lättnadens suck att han hade mod att anmäla sej som ensam i gänget till H21 Long.
2) Undertecknads träningsprogram åt Karlå verkar ha överraskande bra effekt! Detta beror mer på adeptens ändlösa motivation och målmedvetenhet än på coachens planeringssnille.
3) El Magnifico har börjat vakna ur vinteridet och köra igång maskinen, för att vara andra loppet i år (enligt egen utsago) med en mäktig prestation. (Föreligger orsak till misstanke om mörkad smygträning?)
4) Det stora frågetecknet!? 4 time winner of H/D... Fortfarande höljd i dunkel!
Mörkar ännu, kanske in i det sista?
Självförtroendet måste vara stenhårt!
Eller har paniken slagit in?
Dom säkra
5) Anders A., pålitligt som årstiderna att det kommer att gå undan i skogarna och vid matbordet. Jag hyser inga tvivel om att Axet gör något annat än vässar formen och matlusten till max inför Oban.
6) Anders B., tycker mej inte ha sett en enda resultatlista där Beckis inte skulle ha huserat högt uppe i vår. Och hur var det med första sträckan på 10-Mila? Misstänker denne kille kommer vara riktigt giftig i Oban.
7) Undertecknad, det finns mycket mer krut under locket i år, dock har siktet på kontrollerna darrat något. En hel sommar kvar att bli stadigare. Får jag allt att stämma och gå ihop till augusti blir det riktigt spännande.
Blåbären
Då har vi Sofie och Maiju kvar, blir det colour-coded? Vilken färg? Vilken svårighetsgrad? Måste det på förhand utarbetas en plan för skallgång så vi inte står handlingsförlamade vid ett rivet TC efter mörkrets intrång? Skämt åsido, åtminstone Sofie har synts till på träning. Detta skall bli spännande!
Skärmträffen i Kvevlax 13.5
(Svar på kommentaren om Taiwans bidrag till tävlingarna): Härligt! Det betyder än mer spänning! Viktigt är nu att notera den senaste drabbningen, efter vilken vi fortfarande har en no-show med på listan.
Efter senaste skärmträff kan vi dra några slutsatser:
Dom intressanta
1) Kicken drar en lättnadens suck att han hade mod att anmäla sej som ensam i gänget till H21 Long.
2) Undertecknads träningsprogram åt Karlå verkar ha överraskande bra effekt! Detta beror mer på adeptens ändlösa motivation och målmedvetenhet än på coachens planeringssnille.
3) El Magnifico har börjat vakna ur vinteridet och köra igång maskinen, för att vara andra loppet i år (enligt egen utsago) med en mäktig prestation. (Föreligger orsak till misstanke om mörkad smygträning?)
4) Det stora frågetecknet!? 4 time winner of H/D... Fortfarande höljd i dunkel!
Mörkar ännu, kanske in i det sista?
Självförtroendet måste vara stenhårt!
Eller har paniken slagit in?
Dom säkra
5) Anders A., pålitligt som årstiderna att det kommer att gå undan i skogarna och vid matbordet. Jag hyser inga tvivel om att Axet gör något annat än vässar formen och matlusten till max inför Oban.
6) Anders B., tycker mej inte ha sett en enda resultatlista där Beckis inte skulle ha huserat högt uppe i vår. Och hur var det med första sträckan på 10-Mila? Misstänker denne kille kommer vara riktigt giftig i Oban.
7) Undertecknad, det finns mycket mer krut under locket i år, dock har siktet på kontrollerna darrat något. En hel sommar kvar att bli stadigare. Får jag allt att stämma och gå ihop till augusti blir det riktigt spännande.
Blåbären
Då har vi Sofie och Maiju kvar, blir det colour-coded? Vilken färg? Vilken svårighetsgrad? Måste det på förhand utarbetas en plan för skallgång så vi inte står handlingsförlamade vid ett rivet TC efter mörkrets intrång? Skämt åsido, åtminstone Sofie har synts till på träning. Detta skall bli spännande!
Skärmträffen i Kvevlax 13.5
H21Short
Det har satts hård press på våra pojkar i H21S och man har talat om topplaceringar, 4 time winner of H/D har t.om helt själv målat upp sig som klassen segerfavorit. Han har jämfört sig med cykelsportens Lance Armstrong, en segermaskin. Jens Jern har gjort tuffare och tuffare träningsprogram åt Karlå.
Nu finns det dock dykt upp ett stort hinder på vägen, Taiwans orienteringsstolthet Chia-Chin Lee har till vår förskräckelse anmält sig.
//Beckis
Nu finns det dock dykt upp ett stort hinder på vägen, Taiwans orienteringsstolthet Chia-Chin Lee har till vår förskräckelse anmält sig.
//Beckis
torsdag 5 maj 2011
Dan före Kronan-dan
Så var det åter dags för ett styrkeprov i världsklass, denna gång i Kronoby på Rummelbacken. Granholmarna fortsätter sitt no-show och mörkar formen. Denna gång har mörkrets gäng fått sällskap av krigare Holm och Nylund. Axling har ännu inte hittat Kronoby på Finlandskartan, så även han är förlåten för sin frånvaro. Det blir alltså Jens, Beckis och jag som slåss för Skottlandsgängets ära om de ädlaste medaljerna i Kronoby-skogarna.
Jag startar först av alla, antagligen eftersom arrangörerna inte ville att andra löpare skulle få draghjälp när jag kommer omdundrande. Ensam i täten har jag inget emot, eftersom jag som vanligt är i ursinnigt bra form. Bakifrån kommer dock VM-guldmedaljörer och övriga hårda typer tätt inpå, så jag hamnar antagligen värma upp redan på den 1km långa vägen till start för att kunna gå ut tillräckligt explosivt. Inget smålufsande till 1an denna gång! Om jag mot förmodan skulle tappa tid mot någon så tror jag det kommer vara Kim F, finsk mästare och vinnare av Kvarkenträffen 2010, som startar endast 2 min efter Beckis. Även en annan Kvarkenträff-vinnare finns i startfältet, nämnligen Heikki I som vann 2009 och även i år visat god form på skärmträffarna.
Beckis kommer som tidigare nämndes starta endast 2 min före Kim F, vilket kan hjälpa honom lite ifall han springer vilse. Jens däremot har långt till någon Kvarkenträffvinnare och detta kommer antagligen att synas i resultatet. Vågar mig inte tippa våra placeringar, men är vi alla med de 30 bästa är jag nöjd. Med anledning av bilden nedan är Jens den jag är mest orolig för inte ska klara denna målsättning. I bastun efteråt får vi sedan spekulera i vad som behöver förbättras inför Skottland.
//Mattis
Jag startar först av alla, antagligen eftersom arrangörerna inte ville att andra löpare skulle få draghjälp när jag kommer omdundrande. Ensam i täten har jag inget emot, eftersom jag som vanligt är i ursinnigt bra form. Bakifrån kommer dock VM-guldmedaljörer och övriga hårda typer tätt inpå, så jag hamnar antagligen värma upp redan på den 1km långa vägen till start för att kunna gå ut tillräckligt explosivt. Inget smålufsande till 1an denna gång! Om jag mot förmodan skulle tappa tid mot någon så tror jag det kommer vara Kim F, finsk mästare och vinnare av Kvarkenträffen 2010, som startar endast 2 min efter Beckis. Även en annan Kvarkenträff-vinnare finns i startfältet, nämnligen Heikki I som vann 2009 och även i år visat god form på skärmträffarna.
Beckis kommer som tidigare nämndes starta endast 2 min före Kim F, vilket kan hjälpa honom lite ifall han springer vilse. Jens däremot har långt till någon Kvarkenträffvinnare och detta kommer antagligen att synas i resultatet. Vågar mig inte tippa våra placeringar, men är vi alla med de 30 bästa är jag nöjd. Med anledning av bilden nedan är Jens den jag är mest orolig för inte ska klara denna målsättning. I bastun efteråt får vi sedan spekulera i vad som behöver förbättras inför Skottland.
//Mattis
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)